Rysslands påstådda sabotagekampanj i Europa: så rekryteras lokala mellanhänder

En kampanj i gråzonen

Rapporterna beskriver en form av hybridkrigföring: störande angrepp mot försvarsproduktion och kritisk infrastruktur som är tillräckligt allvarliga för att skapa kostnader och osäkerhet, men samtidigt utformade för att vara svåra att knyta direkt till en stat.

Det påstådda målet är att försvåra Europas stöd till Ukraina, testa hur snabbt länderna reagerar och hitta gränsen för vad Nato är berett att svara på. Det betyder dock inte att en viss teknisk eller juridisk tröskel automatiskt hindrar artikel 5. Natos klausul om kollektivt försvar aktiveras inte mekaniskt; alliansens medlemsländer måste fatta ett politiskt beslut om hur en händelse ska bedömas och bemötas.

GRU pekas ut – men utförarna ska finnas lokalt

Enligt rapporter med hänvisning till västerländska underrättelsekällor använder den ryska militära underrättelsetjänsten GRU i allt högre grad lokala mellanhänder, bland annat personer med kopplingar till kriminella miljöer, i stället för att skicka ryska agenter som själva utför operationerna. 8

Rekrytering via Telegram och betalning i kryptovaluta kan göra det lättare att dela upp uppdrag, dölja pengaflöden och skapa så kallad plausibel förnekbarhet. Tidigare rapportering har beskrivit hur personer i Europa erbjudits kryptobetalningar för bland annat övervakning, mordbrand och sabotage. Även granskningar av Telegramrekrytering har återgett erbjudanden om betalning i kryptovaluta efter genomförda uppdrag.

Detta är fortfarande underrättelseuppgifter och medieuppgifter, inte i sig offentligt bevis för att Kreml har styrt varje enskilt dåd.

Tallinn: tre lettiska medborgare gripna

Natten till den 15 augusti bröt en brand ut i en byggnad i Tallinn som används av försvarsteknikföretaget Milrem Robotics. Estniska åklagare har bedömt att branden var avsiktlig och förberedd, och tre misstänkta personer har gripits i Lettland. Myndigheterna utreder samtidigt om branden kan ha varit sabotage och om Ryssland kan ha legat bakom den. 1235

Milrem tillverkar obemannade markfordon, däribland THeMIS-system som har använts av Ukraina för bland annat evakuering, försörjning och minröjning. 4 Företagets vd har uppgett att branden inte störde produktion, leveranskedjor eller planerade leveranser till Ukraina. 10

Gripandena och åklagarnas bedömning av branden visar att det finns en konkret brottsutredning. De bevisar däremot inte ensamma att ryska staten har gett order om attacken.

Explosioner i Bulgarien och Italien

Den 10 augusti började en bränsleleveransbil brinna vid den bulgariska ammunitionstillverkaren EMCO nära Belitsa. Enligt lokal rapportering spred sig branden till ett ammunitionslager, vilket ledde till explosioner och evakuering av omkring 300 personer. Lokala företrädare har beskrivit en intern eller olycksrelaterad orsak som möjlig, medan utredningen pågår.

Tre dagar senare inträffade en explosion vid KNDS Ammo Italys anläggning i Colleferro, sydost om Rom, efter att en brand redan hade brutit ut. Ingen skadades. 17 Italiens försvarsminister Guido Crosetto sade att regeringen inte hade sett något som tydde på rysk inblandning och beskrev händelsen som ett internt problem. 17

Anläggningarnas betydelse för Europas ammunitionsförsörjning och deras rapporterade kopplingar till leveranser till Ukraina gör händelserna säkerhetspolitiskt intressanta. Men tidsmässig närhet och liknande industrimiljöer räcker inte för att bevisa ett samband. Med det material som är offentligt tillgängligt vore det därför för tidigt att slå fast att explosionerna i Bulgarien eller Italien var ryska sabotageaktioner.

Natos dilemma

Sabotage, cyberangrepp, störningar av kommunikationer och skador på kritisk infrastruktur ingår i det bredare spektrum av hybridrelaterade hot som Nato och europeiska regeringar har uppmärksammat.

Rapporterade uttalanden från Natos generalsekreterare Mark Rutte har beskrivit sabotage som ”vårdslöst och farligt” och efterlyst ett tydligt, snabbt och beslutsamt svar. Den exakta formuleringen har dock inte kunnat verifieras oberoende utifrån det tillgängliga källmaterialet.

Utmaningen för alliansen är att svara utan att överreagera på osäkra uppgifter – men inte heller låta upprepade mindre angrepp passera utan konsekvenser. En serie bränder, intrång eller cyberstörningar kan tillsammans få större effekt än varje enskild händelse för sig.

Storbritannien: ett separat Iranrelaterat cyberangrepp

En separat händelse gäller en liten brittisk energianläggning som enligt rapporter stängdes ned i fyra dagar efter ett cyberangrepp i juli. Hackarna uppges ha haft kopplingar till Iran. Den brittiska regeringen sade att det rörde sig om en småskalig generator och att det nationella elsystemet aldrig var hotat.

Angreppet bör inte beskrivas som en del av en bevisad rysk operation. Det visar däremot samma typ av sårbarhet: även en begränsad och svårattribuerad störning kan få oproportionerligt stora politiska och psykologiska följder.

Vad händelserna faktiskt visar

Den viktigaste slutsatsen är inte att varje brand eller explosion i en europeisk fabrik måste vara ett statsstyrt angrepp. Bevisen räcker inte för en sådan slutsats.

Däremot möter europeiska länder fler hot mot de system som håller försörjningskedjor, försvarsindustri, kommunikationer och energiförsörjning igång. Den sannolika strategin är kumulativ: skapa förseningar och kostnader, tvinga fram dyra säkerhetsåtgärder, sprida osäkerhet och undersöka hur tveksamma allierade blir när det gäller att peka ut en angripare och svara.

Det är gråzonskrigföringens kärna: inte nödvändigtvis ett stort angrepp som omedelbart utlöser ett militärt svar, utan en serie mindre påfrestningar som gradvis testar Europas motståndskraft.