Vad Macron och Mohammed bin Salman väntas diskutera i Paris

Mötet i Paris mellan Frankrikes president Emmanuel Macron och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman väntas förena krisdiplomati med ekonomiska överenskommelser. På agendan finns sannolikt regional stabilitet, energisäkerhet samt transport och logistik. Ledarna väntas också närvara när avtal inom hälsa, transport och energi undertecknas. 1246

Besöket äger rum den 23–24 augusti och blir det första mötet i det fransk-saudiska rådet för strategiskt partnerskap. 2714 Den saudiske kronprinsen ska dessutom delta i finalceremonin för Esports World Cup i Paris, vilket ger besöket en tydlig kulturell och kommersiell dimension vid sidan av den hårda säkerhetsagendan. 346

Därför har Hormuz blivit så akut

Det mest brådskande ämnet är störningarna i Hormuzsundet, den smala vattenvägen mellan Persiska viken och Omanbukten. Sundet är en central utfart för energiexport från Gulfregionen. Efter attacker och iranska förslag om att begränsa vissa fartyg har trafiken fallit kraftigt.

När sjöfarten genom Hormuz blir osäker räcker det inte att bara välja en annan hamn. En fungerande alternativ rutt kräver tillräcklig kapacitet i pipelines, hamnar, tankflotta, järnvägar och försäkringar – samt säker tillgång till hela transportsträckan.

Det sannolika målet i Paris är därför ökad motståndskraft, inte en snabb och fullständig ersättning för Hormuz. Saudiarabien har redan börjat transportera råolja västerut genom sin East-West Pipeline till Yanbu vid Röda havet, vilket gör det möjligt att kringgå sundet. 14 Men dagens alternativ kan inte omedelbart ersätta den volym som normalt passerar Hormuz.

Tre alternativ diskuteras

Franska presidentämbetet har uppgett att samtalen ska handla om att diversifiera energi- och logistikrutterna. Det gäller bland annat sjöfart, pipelineprojekt och regionala järnvägsförbindelser. 111

Förslagen kan delas in i tre huvudspår:

• Omanska hamnar: En större användning av hamnar på Omans kust mot Arabiska havet skulle kunna ge handeln från Gulfregionen en utfart utanför Persiska viken och minska beroendet av Hormuz. Oman deltar samtidigt i diskussioner om framtida arrangemang för sjöfarten genom själva sundet. 818
• Pipelines och exportterminaler: Utbyggd saudisk eller gränsöverskridande pipelinekapacitet skulle kunna föra mer olja till exportterminaler vid Röda havet, Medelhavet eller andra kuster. Den befintliga ledningen till Yanbu visar värdet av västlig exportinfrastruktur, men rapporteringen bekräftar inte att någon ny utbyggnad har godkänts. 114
• Järnvägs- och logistikkorridorer: Nya eller uppgraderade järnvägar skulle kunna knyta samman produktionsområden i Gulfregionen och Mellanöstern med hamnar och marknader längre västerut, däribland Europa. Sådana projekt skulle kräva omfattande gränsöverskridande samordning, finansiering och säkerhetsgarantier. 111

Det är viktigt att skilja på förslag och beslut. Den tillgängliga rapporteringen bekräftar ingen slutgiltig projektlista, inga färdiga finansieringsåtaganden, vilka franska företag som ska delta eller när en eventuell byggstart skulle ske. 111

Vad kan Frankrike bidra med?

Relationen mellan Frankrike och Saudiarabien får nu en mer formell strategisk struktur genom det första mötet i rådet för strategiskt partnerskap. 2714

En gemensam fransk-saudisk arbetsgrupp väntas dessutom undersöka energi- och logistikförbindelser mellan Mellanöstern och Europa. I praktiken kan gruppen hjälpa regeringar och företag att sålla bland många idéer och identifiera projekt som både är strategiskt viktiga och möjliga att finansiera kommersiellt.

Frankrikes potentiella roll handlar därför om mer än att leverera utrustning. Franska företag kan få uppdrag inom teknik, hamnar, järnväg, energi och logistik om projekten går vidare från diskussion till genomförande. Men den rapportering som finns tillgänglig visar ännu inte att specifika kontrakt har tilldelats.

Ett alternativ kan skapa en ny flaskhals

Den största begränsningen är att alternativa rutter också har sina egna flaskhalsar. Saudisk olja som går västerut via Yanbu måste till stor del passera riskområden kring Röda havet och Bab al-Mandab, sundet som förbinder Röda havet med Adenviken.

Huthierna i Jemen har hotat med en blockad av saudiska sjöfartsrutter, och attacker mot fartyg har redan krävt dödsoffer. Saudiska oljelaster från Röda havet har samtidigt blivit svårare att följa när tankfartyg stänger av sina transpondrar av rädsla för attacker.

Det skapar ett svårt strategiskt dilemma: att flytta oljeexporten västerut kan minska det direkta beroendet av Hormuz, men samtidigt koncentrera mer trafik kring en annan omstridd korridor. En reservrutt är bara verkligt användbar om den har tillräcklig kapacitet och kan hållas öppen under militär, politisk och kommersiell press.

Irans påtryckningar färgar mötet

Iran har använt sjöfartsleder, handelsrutter och energiinfrastruktur som påtryckningsmedel i konflikten med USA och dess allierade. Gulfregionens tjänstemän och analytiker som Reuters talat med bedömer att Teheran försöker höja kostnaden för en fortsatt konflikt och få Washington att acceptera en ny ordning kring Hormuz.

Iran har också varnat Gulfstaterna för att förnyade amerikanska angrepp kan följas av attacker mot olje-, el- och vattenanläggningar. Andra iranska uttalanden har varnat länder för att ansluta sig till USA:s ekonomiska kampanj, medan Teheran avfärdat utsikterna för att Washingtons utlovade ekonomiska press ska lyckas.

Samtidigt har iranska företrädare sagt att förhandlingarna med Oman om en sjöfartsrutt genom Hormuz befinner sig i slutskedet. Teheran har dock betonat att ett sådant arrangemang inte nödvändigtvis skulle garantera säker navigation.

De motstridiga signalerna gör Parisbesöket till både ett utvecklingssamtal och en plan B om diplomatin misslyckas. Frankrike och Saudiarabien kan diskutera infrastruktur, men varje korridors framtid beror fortfarande på om de regionala spänningarna minskar tillräckligt för att fartyg, pipelines och gränsöverskridande järnvägar ska kunna fungera pålitligt.

Vad kan mötet faktiskt leda till?

Det mest sannolika är politisk inriktning, bilaterala avtal och en process för att utvärdera strategiska projekt – inte en färdig ny energikorridor över en natt. Ledarnas framträdande vid finalen av Esports World Cup visar samtidigt hur säkerhets- och energifrågor kombineras med sport, kultur och affärer i den växande relationen mellan Paris och Riyadh. 346

Den centrala frågan är alltså inte om Gulfproducenterna kan hitta någon väg runt Hormuz. De har redan vissa lösningar. Frågan är om dessa rutter kan byggas ut, finansieras och skyddas i en skala som påtagligt stärker försörjningstryggheten.

För närvarande pekar underlaget på diversifiering – inte ersättning. Hormuz förblir central, Oman är en del av både den diplomatiska och logistiska bilden, Saudiarabiens pipelines ger en befintlig västlig utfart och osäkerheten i Röda havet visar hur snabbt en flaskhals kan bytas mot en annan.