Klimatförändringar kan tredubbla vetepriset när torkan sprider sig

Torka på enskilda åkrar kan bli ett globalt ekonomiskt problem när vattenbristen slår mot flera viktiga producent- och exportregioner samtidigt. En internationell studie visar att allvarlig vattenbrist (SWS) kan förklara omkring 74 procent av variationen i de globala vetepriserna från år till år under perioden 2000–2021. Med hjälp av sambandet mellan vattenbrist och priser uppskattade forskarna ett genomsnittligt vetepris på cirka 273 dollar per ton vid 2 graders global uppvärmning och 364 dollar per ton vid 3 grader. Den senare nivån motsvarar ungefär tre gånger det inflationsjusterade globala vetepriset från 2010. 8

Det betyder inte att torka automatiskt avgör varje prisförändring. Energikostnader, gödselpriser, lager, handelspolitik, konflikter och störningar i transporterna påverkar också vetemarknaden. Resultaten visar däremot varför torka blir en global risk när flera centrala odlings- eller exportområden drabbas samtidigt.

Vad studien visar om torka och vetepris

Forskarna använder allvarlig vattenbrist som ett mått på både torkans geografiska utbredning och hur länge den varar under perioder då grödorna behöver vatten. Den centrala slutsatsen är att andelen veteodlingar som utsattes för SWS följde svängningarna i det globala vetepriset ovanligt nära under åren 2000–2021. 38

Historiskt drabbades omkring 5 procent av världens veteodlingsareal av SWS under ett genomsnittligt år. Under särskilt torra år – däribland 2000, 2010, 2012 och 2020 – steg andelen till över 15 procent. 8

Skillnaden är viktig. En torka som är begränsad till en region kan ibland kompenseras av goda skördar på andra håll. När torkan uppträder samtidigt i flera regioner minskar däremot antalet platser som kan ersätta den förlorade produktionen. Importörer och handlare blir då mer sårbara för en global utbudschock.

Därför är vete särskilt utsatt

Vete handlas i stor omfattning över nationsgränserna, samtidigt som en relativt koncentrerad grupp exportregioner står för en stor del av världsmarknaden. När vattenbrist slår mot flera av dessa regioner samtidigt kan skördeförluster snabbt påverka internationella priser och kostnaderna för livsmedelsimport.

Transporternas flaskhalsar kan förstärka problemet. Ryssland och Ukraina står tillsammans för omkring en fjärdedel av den globala handeln med vete och korn, medan cirka 40 procent av handeln med vete och grova spannmål passerar de flaskhalsar som analyserats i en studie. 28

Sambandet mellan utbredd vattenbrist och vetepris var betydligt starkare än motsvarande samband för majs. För ris fann forskarna inget jämförbart samband. Resultatet bör ändå tolkas försiktigt: det visar ett starkt statistiskt samband, inte en enda bevisad mekanism som förklarar alla skillnader mellan grödorna. Vetets stora internationella handelsandel och den koncentrerade exporten från stora producentregioner är en möjlig förklaring till att priset är mer känsligt. 3

Så kan priserna utvecklas vid 2 och 3 graders uppvärmning

Studien uppskattar det genomsnittliga globala vetepriset till cirka 273 dollar per ton vid 2 graders uppvärmning och 364 dollar per ton vid 3 grader. Prognosen för 3 grader är ungefär tre gånger det inflationsjusterade priset från 2010.

Det rör sig om scenariobaserade uppskattningar som bygger på sambandet mellan torka och priser. De ska därför inte läsas som en exakt prognos för ett visst år eller som bevis för att klimatförändringar är den enda orsaken till framtida prisökningar. 8

Annan forskning pekar på en närliggande risk: i ett scenario med 2 graders uppvärmning kan pristoppar för konsumenter som i dagens klimat inträffar ungefär vart 20:e år i stället komma vart 17:e år. 7 Tätare pristoppar skulle påverka hushåll och länder mest när en stor del av inkomsten eller valutareserven redan går till matimport.

Den långsiktiga risken för världens veteodlingar

Tidigare klimatprognoser visar att upp till 60 procent av dagens veteodlingsareal kan drabbas av samtidiga perioder med allvarlig vattenbrist mot slutet av seklet om utsläppen fortsätter enligt en högutsläppsbana utan effektiva åtgärder. I dag ligger motsvarande andel på omkring 15 procent. En klimatstabilisering i linje med Parisavtalet skulle minska risken betydligt, men inte helt eliminera den; effekterna väntas fortfarande bli större än under dagens förhållanden. 5

Prognosen gäller andelen odlingsmark som utsätts för samtidig vattenbrist – inte att 60 procent av den globala veteproduktionen med säkerhet går förlorad. Det faktiska utfallet beror också på grödsorter, bevattning, odlingsmetoder, anpassning, handel och möjligheten att flytta produktionen.

Därför spelar störningar på marknaden roll redan nu

Klimatdriven torka är bara en av flera påfrestningar på vetemarknaden. Konflikter och logistikproblem kan skapa en liknande utbudsbrist även när skördeproblemen inte är den främsta orsaken.

Nyliga attacker mot spannmålsinfrastruktur i Svartahavsområdet har stört leveranserna, ökat livsmedelsriskerna för stora importländer och drivit upp priserna. I den rapport som citeras steg Chicagobörsens vete­terminer med mer än 17 procent från början av juli.

Kombinationen av klimatchocker och transportstörningar är farligare än varje risk för sig. När torkan minskar tillgången samtidigt som skadade hamnar eller begränsade sjövägar hindrar transporterna får importörerna färre alternativ – och priserna kan reagera kraftigare.

Torka är en internationell livsmedelsrisk

Studiens övergripande budskap är att torka i världens veteodlingar inte bör ses som en samling lokala jordbrukskriser. Samtidiga produktionsbortfall kan spridas genom handel, lager, transportnät och konsumentpriser.

För att minska risken krävs två parallella spår: utsläppen måste minska så att den ökande vattenbristen begränsas, samtidigt som samhället förbereder sig på de störningar som klimatförändringarna inte längre går att undvika helt. Tåligare odlingssystem, tillförlitliga handelsvägar, tillräckliga lager och stöd till importberoende länder kan alla minska effekterna av en samordnad torkchock.

Resultaten talar för att sådana åtgärder bör ses som en del av internationell marknads- och livsmedelspolitik – inte enbart som en fråga om anpassning på gårdsnivå. 35