Strategin i tre steg

Den eskalering som rapporterats från Rezaei kan sammanfattas så här:

1. Diplomatisk avskräckning: Iran ska först varna grannländernas regeringar och försöka få dem att avstå från att underlätta USA:s sanktioner eller ekonomiska press.
2. Politiska och säkerhetsmässiga repressalier: Om ett land ändå deltar kan Iran klassa det som fientligt och rikta åtgärder mot dess intressen.
3. Påtryckningar mot energiflöden: Iran kan försöka stoppa oljeexport genom Persiska viken och Hormuzsundet, och eventuellt agera mot alternativa exportvägar som är tänkta att kringgå sundet. Tillgängliga uppgifter specificerar inte på ett tillförlitligt sätt vilka rutter eller handlingar det skulle handla om.

Ett svar på USA:s ”ekonomiska krig”

Hotet kommer i ett läge där konflikten har trappats upp efter de amerikanska och israeliska attackerna mot Iran den 28 februari 2026. Iran har därefter försökt kontrollera Hormuzsundet och kraftigt begränsat den kommersiella trafiken där.

Irans utrikesdepartement har kallat de planerade amerikanska åtgärderna för ”ekonomisk terrorism” och hävdat att Washington olagligt försöker bestämma över andra länders handel. Teherans kritik riktas särskilt mot sekundära sanktioner som kan pressa Irans handelspartner, däribland Kina.

USA:s finansminister Scott Bessent har samtidigt formulerat kravet som ”antingen med oss eller mot oss”. Trumpadministrationen hotar med konsekvenser för regeringar, företag och banker som ger Iran ekonomiskt stöd eller på annat sätt hjälper landet att kringgå sanktionerna.

Irans utrikesminister Abbas Araghchi har avfärdat Donald Trumps tal om en ”ekonomisk D-dag”. Enligt Araghchi kan tvång inte få Iran att göra eftergifter. Teherans offentliga linje är att fortsätta stå emot pressen, samtidigt som diplomati kan bevaras på iranska villkor. Förhandlingarna har dock fortsatt att stå stilla, även kring Hormuzsundet.

Kina är den centrala prövningen

USA:s strategi är i hög grad beroende av hur Kina agerar. Enligt Kpler-data som Reuters har hänvisat till köpte Kina mer än 80 procent av den olja som Iran fraktade sjövägen under 2025.

Teheran ser därför inte sanktionerna enbart som ett sätt att få Iran tillbaka till förhandlingsbordet. Iranska företrädare beskriver också kampanjen som ett försök att skapa ekonomisk press på hemmaplan, försvaga den sociala sammanhållningen och minska behovet av – eller öka effekten av – nya amerikanska militära insatser. USA har offentligt antytt att hårdare ekonomiska åtgärder kan minska behovet av en större militär operation.

Strategin i tre steg

Den eskalering som rapporterats från Rezaei kan sammanfattas så här:

1. Diplomatisk avskräckning: Iran ska först varna grannländernas regeringar och försöka få dem att avstå från att underlätta USA:s sanktioner eller ekonomiska press.
2. Politiska och säkerhetsmässiga repressalier: Om ett land ändå deltar kan Iran klassa det som fientligt och rikta åtgärder mot dess intressen.
3. Påtryckningar mot energiflöden: Iran kan försöka stoppa oljeexport genom Persiska viken och Hormuzsundet, och eventuellt agera mot alternativa exportvägar som är tänkta att kringgå sundet. Tillgängliga uppgifter specificerar inte på ett tillförlitligt sätt vilka rutter eller handlingar det skulle handla om.

Ett svar på USA:s ”ekonomiska krig”

Hotet kommer i ett läge där konflikten har trappats upp efter de amerikanska och israeliska attackerna mot Iran den 28 februari 2026. Iran har därefter försökt kontrollera Hormuzsundet och kraftigt begränsat den kommersiella trafiken där.

Irans utrikesdepartement har kallat de planerade amerikanska åtgärderna för ”ekonomisk terrorism” och hävdat att Washington olagligt försöker bestämma över andra länders handel. Teherans kritik riktas särskilt mot sekundära sanktioner som kan pressa Irans handelspartner, däribland Kina.

USA:s finansminister Scott Bessent har samtidigt formulerat kravet som ”antingen med oss eller mot oss”. Trumpadministrationen hotar med konsekvenser för regeringar, företag och banker som ger Iran ekonomiskt stöd eller på annat sätt hjälper landet att kringgå sanktionerna.

Irans utrikesminister Abbas Araghchi har avfärdat Donald Trumps tal om en ”ekonomisk D-dag”. Enligt Araghchi kan tvång inte få Iran att göra eftergifter. Teherans offentliga linje är att fortsätta stå emot pressen, samtidigt som diplomati kan bevaras på iranska villkor. Förhandlingarna har dock fortsatt att stå stilla, även kring Hormuzsundet.

Kina är den centrala prövningen

USA:s strategi är i hög grad beroende av hur Kina agerar. Enligt Kpler-data som Reuters har hänvisat till köpte Kina mer än 80 procent av den olja som Iran fraktade sjövägen under 2025.

Teheran ser därför inte sanktionerna enbart som ett sätt att få Iran tillbaka till förhandlingsbordet. Iranska företrädare beskriver också kampanjen som ett försök att skapa ekonomisk press på hemmaplan, försvaga den sociala sammanhållningen och minska behovet av – eller öka effekten av – nya amerikanska militära insatser. USA har offentligt antytt att hårdare ekonomiska åtgärder kan minska behovet av en större militär operation.