Därför skickar EU:s migrationspakt asylsökande tillbaka till Italien

I praktiken kan det första EU-landet där en asylsökande kom in fortfarande vara ansvarigt för att pröva ansökan. Det nya regelverket ska också göra överföringar mer genomförbara och rättsligt bindande.

Sverige har sagt att landet tänker tillämpa reglerna och förväntar sig att medlemsländerna uppfyller sina skyldigheter. Finland har samtidigt meddelat att överföringar till länder där en person först kom in i EU kan återupptas enligt den nya förordningen om asyl- och migrationshantering. ^N

Det är dock viktigt att skilja mellan en sådan ansvarighetsöverföring och en utvisning efter avslag. Ärendena gäller i regel personer som har sökt skydd i ett land efter att tidigare ha kommit in i ett annat. Att kalla alla som överförs för ”misslyckade asylsökande” går därför längre än vad den tillgängliga rapporteringen visar. ^T

Österrike och Tyskland har redan börjat

Österrike har rapporterat fyra överföringar till Italien sedan den 12 juni. Personerna reste med kollektivtrafik och fick biljetter av de österrikiska myndigheterna. ^UE

Tyskland har också velat återuppta överföringar till Italien och Grekland. Berlin hävdar att ett fungerande ansvarssystem är nödvändigt för att det gemensamma europeiska asylsystemet ska fungera. ^DE

Schweiz, som är anslutet till Dublinsamarbetet men inte är EU-medlem, har anslutit sig till länderna som vill tillämpa reglerna. Sverige och Finland har bekräftat eller signalerat att de kommer att följa det nya ramverket, och Nederländerna har meddelat att landet vill skicka relevanta ärenden till Italien. ^II

Den ofta nämnda siffran 10 000 bekräftas däremot inte av de tillgängliga källorna. Den bör ses som en politisk eller medial uppskattning av en möjlig omfattning – inte som ett officiellt mål eller en fast prognos.

Det finns inte heller tillräckligt stark och oberoende dokumentation för att slå fast att Frankrike och Spanien permanent har avvisat alla sådana överföringar.

Rom protesterar mot tidpunkten

Italiens viktigaste invändning gäller övergångsreglerna. Rom menar att det nya systemet ska tillämpas på personer vars relevanta resor eller asylärenden hör till perioden efter den 12 juni, inte på äldre fall. Italien och flera andra regeringar är oense om huruvida ärenden från före detta datum fortfarande kan överföras enligt de nya reglerna. ^I

Frågan är viktig eftersom den praktiska effekten inte bara beror på principen om vilket land som är ansvarigt. Den beror också på vilka ärenden som fortfarande är möjliga att överföra, hur länge tidsfristerna gäller och om mottagarlandet accepterar de enskilda förfrågningarna.

EU-kommissionen har beskrivit det nya systemet som en balans mellan ansvar och solidaritet. Men genomförandet har redan lett till motstånd och administrativa konflikter.

Den italienska regeringen säger dessutom att den har avvisat omkring 80 000 förfrågningar om överföring sedan 2023. Det är en uppgift från den italienska regeringen som återges i rapporteringen, inte en totalsiffra som har verifierats oberoende i de starkaste källorna.

Därför talar oppositionen om en ”politisk självmiss”

Oppositionspolitikerna Matteo Renzi och Elly Schlein hävdar att Meloni medverkade till att driva igenom ett hårdare europeiskt migrationsramverk som presenterades som ett sätt att skydda Italien. Nu används samma ramverk av andra länder för att få tillbaka asylsökande till Italien.

Kritiken är att Italien riskerar att bära ansvaret för att vara ett av Europas viktigaste ankomstländer utan att få tillräcklig konkret avlastning från sina europeiska partner. ^IT

Anklagelsen om ett ”självmål” eller en ”boomerang” blir särskilt slagkraftig eftersom pakten såldes in som ett gemensamt svar på bristerna i det gamla Dublinsystemet. Om överföringar blir snabbare medan omplaceringar, pengar och andra former av solidaritet förblir begränsade kan reformen uppfattas som en formalisering av Italiens roll som Europas mottagarland.

Omfattningen av solidariteten är fortfarande osäker. Euronews rapporterade att färre än 9 000 asylsökande väntades bli omplacerade under året, trots ett årligt minimimål på 30 000 personer, utöver ekonomiska bidrag. ^E

Det gapet förklarar varför överföringsbråket har fått så stor politisk betydelse, trots att det bekräftade antalet överföringar hittills är litet.

Melonis försvar: ansvar och solidaritet är två olika frågor

Meloni avvisar bilden av en boomerangeffekt. Hennes regering menar att pakten ger länder vid EU:s yttergräns tydligare ansvar, snabbare granskning och effektivare processer för återvändande och repatriering. Regeringen pekar också på solidaritetsmekanismen, som enligt EU:s beskrivning ska hindra att ett medlemsland lämnas ensamt under hårt tryck. ^HI

Meloni hävdar dessutom att konflikten med Spanien om Schengenreglerna är separat från hur asylpakten fungerar. Det är en viktig juridisk och politisk skillnad: den ena frågan gäller vilket land som ansvarar för en asylansökan, den andra gäller tillfälliga kontroller av resor mellan EU-länder efter krisen i Ceuta.

Hur passar Spanienkonflikten in?

Konfrontationen med Spanien följde på en massövergång till den spanska enklaven Ceuta i Nordafrika från Marocko den 30–31 juli. Spanska myndigheter uppgav senare att omkring 72 000 personer hade tagit sig in och att ungefär 70 000 hade återvänt till Marocko.

Italien återinförde därefter tillfälliga, riktade kontroller av personer från länder utanför EU som reste från Spanien. Rom sade att EU-medborgare inte skulle omfattas. Spanien införde i sin tur motsvarande kontroller av flyg- och sjötrafik från Italien i ungefär en månad. ^R

Uppgifter om att Spanien stoppade över 5 000 personer som anlände från Italien bör hanteras försiktigt. Den starkare rapporteringen bekräftar de ömsesidiga gränskontrollerna, men inte just den sammanlagda siffran. Eftersom Italien och Spanien inte har någon gemensam landgräns påverkar åtgärderna främst flyg- och sjöresor. ^R

Motsägelsen i centrum

Den första utvecklingen stöder en mer begränsad slutsats än de politiska slagorden. Pakten har gjort ansvarighetsöverföringar mer synliga och verkar hjälpa flera länder att återuppta eller utöka förfrågningar som gäller Italien. Minst fyra österrikiska överföringar är dokumenterade och Tyskland uppges ha genomfört tre, men den framtida omfattningen är ännu okänd. ^UE

Samtidigt är pakten inte bara ett påbud om att alla människor ska skickas tillbaka till det första landet de kom till. Den kombinerar ansvar, handläggning, återvändanden och solidaritet – och flera viktiga övergångs- och genomförandefrågor är fortfarande olösta. ^H

För Italien avgörs resultatet därför av om de andra delarna av överenskommelsen fungerar i tillräcklig skala: omplaceringar, ekonomiskt stöd, kontroll av EU:s yttre gräns och effektiva återvändanden.

Tills vidare kan Melonis motståndare med viss trovärdighet kalla överföringarna ett politiskt ”självmål”. Regeringen kan samtidigt hävda att reglerna äntligen tvingar fler EU-länder att ta ansvar på ett mer systematiskt sätt. De bekräftade överföringarna visar att den första delen av systemet har börjat fungera. Den stora obesvarade frågan är om solidaritetsdelen kommer att göra detsamma.