Anklagelsen har därmed gått från en tvist om saknade personer till en akut humanitär fråga. Iran behandlar de tre männen som krigsfångar och kräver klarhet om deras situation och ett eventuellt frigivande.
Doha avvisar kategoriskt Irans berättelse. Qatar säger att de iranska flygplanen kränkte landets luftrum och suveränitet och att qatariska styrkor därför agerade defensivt i enlighet med internationell rätt. Landets sök- och räddningsstyrkor ska enligt Doha ha hittat kvarlevorna efter en pilot, som senare överlämnades till en iransk delegation. Qatar drar slutsatsen att ingen iransk pilot överlevde för att därefter kunna frihetsberövas.
Qatars utrikesdepartement har beskrivit uppgifterna om frihetsberövade piloter som grundlösa, falska och ologiska. Den hållningen står i direkt motsats till Irans påstående att de tre namngivna männen lever, sitter i qatariskt förvar och behöver vård.
Den centrala frågan handlar inte bara om vad som hände med piloterna, utan också om vem som får granska bevisen.
Iran säger att Qatar upprepade gånger har fördröjt eller hindrat en iransk utrednings- och teknisk delegation från att resa in i landet för att fastställa piloternas öde.
Qatar ger en annan bild. Doha uppger att man bjöd in iranska experter för att granska resultaten från sök- och räddningsinsatsen samt de kvarlevor som hittades, men att Teheran inte svarade på inbjudan. Qatar har dessutom kritiserat en iransk begäran med koppling till Islamiska revolutionsgardet och kallat den ett försök att skapa publicitet.
Så länge ingen utredning har accepterats av båda sidor finns det ingen gemensam faktabas. Därför är det fortfarande oklart om de tre piloterna överlevde, greps eller omkom efter nedskjutningen.
Irans utrikesdepartement säger att landet kommer att fortsätta använda bilaterala, multilaterala och rättsliga kanaler för att få besked om piloternas öde. Teheran kommer samtidigt att betrakta de tre saknade männen som fångar i Qatar tills Doha lämnar en förklaring.
Det håller det diplomatiska trycket på Qatar uppe och bevarar Irans ståndpunkt att männen lever och har rätt till humanitär tillgång. Qatars vägran att erkänna frihetsberövandena lämnar däremot ingen gemensam grund för ett ICRC-besök, en medicinsk evakuering eller en samlad redogörelse för händelsen den 2 mars.
Den offentliga rapporteringen ger stöd för följande begränsade slutsatser:
De mest avgörande uppgifterna – om de tre männen hålls fångna, hur deras hälsa är och var de befinner sig – är fortfarande påståenden, inte oberoende bekräftade fakta.