Tjänstesektorn gick däremot från stabilt snarare än starkare. Tjänste-PMI:t låg kvar på 51,7, vilket gjorde industrin till den tydligaste nya källan till momentum i augustisiffrorna.
Siffran för hela eurozonen döljer stora skillnader mellan de två största ekonomierna. Tyskland stod för det viktigaste bidraget till industrins återhämtning och noterade sin starkaste expansion i fabrikssektorn sedan januari 2022.
Frankrike gav en betydligt svagare bild. Aktiviteten påverkades av störningar kopplade till värmen, och landets återhämtning var markant svagare än Tysklands. Skillnaden visar varför eurozonens samlade PMI inte ska tolkas som bevis på en jämnt fördelad återhämtning: starkare tysk industriproduktion lyfte helheten, samtidigt som läget förblev tuffare på andra håll.
Ökningen i den totala orderingången var ett välkommet tecken. Fler nya order, återväxt i exporten och nya industrianställningar pekar på en förbättrad efterfrågan, snarare än en aktivitet som enbart hålls uppe av tillfälligt minskade orderköer.
Företagen rapporterade samtidigt fortsatta risker från störningar i leveranskedjorna och dyrare energi till följd av konflikten i Mellanöstern. Framtidstron försvagades när bolagen försökte bedöma utvecklingen för konflikten, handel och leveranser samt kommande energiräkningar. Kostnadsinflationen för insatsvaror dämpades i augusti, men var fortfarande hög och klart över nivåerna före konflikten.
Det är just kombinationen av starkare order och svagare framtidstro som fångar återhämtningens centrala spänning. Aktiviteten håller uppe här och nu, men företagen är mindre säkra på att förbättringen fortsätter om energipriserna och de logistiska problemen biter sig fast.
PMI-mätningen gav viss lättnad när det gäller företagens kortsiktiga kostnadstryck: inflationen på insatsvaror sjönk till sin lägsta takt sedan februari, även om den fortfarande var kraftig. Det kan minska risken för att den ekonomiska återhämtningen omedelbart utlöser en ny bred inflationsvåg.
Den bredare inflationsbilden var mindre lugnande. Den totala inflationen i euroområdet steg till 2,9 procent i juli från 2,8 procent i juni, samtidigt som energiinflationen ökade till 10,0 procent från 8,5 procent. Även tjänsteinflationen steg till 3,3 procent.
ECB:s prognoser från juni hade redan varnat för att den totala inflationen kunde nå omkring 3,4 procent under både tredje och fjärde kvartalet 2026, drivet av högre energipriser kopplade till konflikten i Mellanöstern.
För penningpolitiken blir signalen därför blandad. PMI visar att efterfrågan och produktion tycks tåla stramare finansiella villkor, men energidriven inflation kan hålla prisökningarna över ECB:s mål på 2 procent under längre tid.
Augustisiffrorna stärker argumenten för ytterligare en räntehöjning från Europeiska centralbanken i september på tre sätt:
PMI-mätningen gör dock inte en lång period av åtstramningar oundviklig. Framtidstron försvagades, leveranskedjorna är fortsatt sårbara, energin är dyr och Frankrikes utveckling var tydligt svagare. Den mest rimliga tolkningen är att en motståndskraftig ekonomi ger ECB utrymme för ännu en höjning, medan den ojämna återhämtningen talar för försiktighet därefter.
Augustis preliminära PMI visar en bredare men fortfarande skör återhämtning i eurozonen. Det sammanvägda indexet nådde 52,1, industrin växte i den snabbaste takten på mer än fyra år, Tyskland drev en stor del av förbättringen och nya order samt export utvecklades mer positivt.
Samtidigt är återhämtningen ojämn, företagens framtidstro har försvagats och inflationen ligger fortfarande klart över målet. Det gör en ECB-höjning i september mer sannolik – men talar också för att centralbanken därefter måste ompröva läget noggrant, snarare än utgå från att fler höjningar automatiskt är motiverade.