Ryssland stärker greppet om EU:s sejmarknad när fiskesanktioner faller

Ryssland ökade sitt försprång som EU:s största leverantör av frysta sejfiléer under första halvåret 2026. Landets leveranser växte måttligt, men samtidigt minskade importen från två viktiga konkurrenter. Därför steg Rysslands andel av EU:s import, räknat i volym, från 44 till 51 procent.

Utvecklingen bidrar till att förklara varför EU-kommissionens försök att införa nya begränsningar för rysk fisk mötte motstånd. Kommissionen föreslog bland annat ett totalförbud mot rysk torsk, men fiskebestämmelserna ströks innan EU:s 21:a sanktionspaket antogs.

Rysslands andel steg till 51 procent

Mellan januari och juni exporterade Ryssland 66 000 ton frysta sejfiléer till EU. Det var en ökning med 11 procent jämfört med samma period året före. Exportvärdet ökade samtidigt med 34 procent till 218 miljoner dollar.

Volymökningen var alltså betydligt mindre än värdeökningen. Det tyder på att högre priser eller en förändrad produktmix bidrog till de ökade intäkterna, även om det tillgängliga underlaget inte visar exakt vad som drev prisutvecklingen för just sej.

En sammanställning för januari–maj visade samma utveckling redan innan helårssiffrorna för första halvåret fanns tillgängliga. Då uppgick de ryska leveranserna till 51 000 ton, värda 164 miljoner dollar, och Rysslands andel var redan 50 procent av volymen.

USA och Kina tappade mark

Rysslands starkare position sammanföll med minskade leveranser från andra stora leverantörer:

• USA: EU-importen minskade med 15 procent till 46 000 ton. Värdet föll med 10 procent till 178 miljoner dollar.
• Kina: Leveranserna minskade med 15 procent till 19 000 ton, medan det totala värdet låg kvar på 62 miljoner dollar.

Förändringen berodde alltså inte på någon dramatisk rysk volymökning. Ryssland ökade sina leveranser samtidigt som konkurrerande utbud försvagades. Resultatet blev att europeiska köpare blev mer beroende av rysk sej, trots EU:s bredare sanktionspolitik mot Moskva.

Den ryska fiskexporten omfattade mer än sej

Sej var den största produktgruppen, men den ryska fiskexporten till EU omfattade även flera andra vitfisk- och sjömatsprodukter under årets första sex månader. Ryssland levererade bland annat:

• 5 200 ton fryst torsk, värda 47,7 miljoner dollar;
• 5 300 ton frysta torskfiléer, värda 63,4 miljoner dollar; och
• 4 700 ton surimi, värda 10,2 miljoner dollar.

Totalt uppgick den rapporterade ryska fiskexporten till EU under januari–juni 2026 till 94 000 ton, värda 417 miljoner dollar.

Handeln fortsatte också under juni. Då uppgick värdet av de ryska fiskleveranserna till EU till 74,9 miljoner euro – 1,7 gånger mer än i maj och den högsta månadsnivån sedan november 2024. Filéer och fiskkött stod för den största delen av junileveranserna.

Samtidigt ökade Ryssland sin export av sjömat till Kina. Under första halvåret nådde den 723 000 ton, värda 2,33 miljarder dollar. Det motsvarade en volymökning på 14 procent och en värdeökning på 52 procent jämfört med året före.

Torsken blev dyrare när tillgången stramades åt

De genomsnittliga ryska exportpriserna steg med 40 procent för fryst torsk och med 30 procent för torskfiléer. En faktor som lyftes fram var att den totala tillåtna fångsten av atlanttorsk i Barents hav sänktes med 16 procent för 2026, till 285 000 ton. Rysslands kvot uppgavs vara 136 000 ton.

En lägre fångstkvot förklarar inte alla prisrörelser, men den innebär en tydlig begränsning av utbudet. För beredningsindustrin kan mindre tillgång på torsk öka kostnaderna för råvaror och göra ett snabbt byte av leverantör mer störande.

Därför stoppades de föreslagna fiskesanktionerna

När EU-kommissionen presenterade det föreslagna 21:a sanktionspaketet beskrev den fiskerisektorn som en av de sista stora ryska sektorerna som ännu inte omfattades av betydande restriktioner. Förslaget innehöll begränsningar för vissa fiskprodukter och ett fullständigt importförbud för andra, däribland torsk.

Fiskebestämmelserna togs senare bort efter motstånd från medlemsländer, bland andra Tyskland, Polen och Portugal.

Invändningarna handlade framför allt om försörjningskedjorna. Tyska och polska beredningsföretag är starkt beroende av alaska pollock, medan Portugal har en omfattande efterfrågan på torsk och etablerade kopplingar till torskberedning. Ett plötsligt importförbud kunde ha höjt råvarukostnaderna, stört produktionen och satt arbetstillfällen under press. Det kunde även ha bidragit till högre matpriser.

Det innebär inte att EU övergett sin bredare sanktionspolitik. Snarare visar processen hur svårt det är att begränsa en produktkategori när europeiska företag och konsumenter fortfarande är beroende av etablerade leveransflöden. EU förbjöd redan import av rysk kaviar 2022, men torsk och sej förblev kommersiellt betydelsefulla.

Sanktioner kolliderade med importberoende

Handelssiffrorna från första halvåret visar på ett tydligt politiskt dilemma. Rysslands export av sejfiléer till EU ökade till 66 000 ton samtidigt som leveranserna från USA och Kina minskade. Den totala ryska fiskexporten till EU uppgick till 417 miljoner dollar.

Det gjorde ett heltäckande importförbud mer ekonomiskt känsligt än om alternativa leverantörer snabbt hade kunnat öka sina volymer. Ryssland stärkte sin ställning genom en kombination av ökade leveranser, snabbare värdetillväxt och svagare konkurrerande utbud. Samtidigt underströk de stigande torskpriserna och de lägre fångstkvoterna kostnadstrycket för europeiska köpare och beredningsföretag.

Det tillgängliga underlaget styrker däremot inte självständigt specifika uppgifter om Norebo eller Murman Seafood Company. Det verifierar inte heller påståendet att ryska produkter står för omkring en tredjedel av EU-marknaden. Sådana uppgifter bör därför inte behandlas som fastslagna utan ytterligare belägg.