Stigande USA-räntor förde Wall Streets svaghet vidare till Asien

Den omedelbara pressen kom från kombinationen av svagare amerikanska aktier och stigande obligationsräntor. När räntan på amerikanska statsobligationer stiger ökar också diskonteringsräntan som används för att värdera framtida företagsvinster. Det slår ofta hårdast mot tillväxt- och teknikbolag, eftersom en större del av deras värdering bygger på vinster längre fram i tiden.

Wall Streets nedgång satte därför en försiktig ton inför handeln i Asien. Oron förstärktes av risken att högre finansieringskostnader skulle dämpa hushållens efterfrågan och företagens investeringar. Svag försäljningstillväxt från Walmart bidrog dessutom till frågetecken kring styrkan i den amerikanska konsumenten.

Varför USA:s obligationsåterköp inte lugnade marknaden

USA:s finansdepartement hade meddelat att det minst skulle fördubbla den maximala storleken på sina likviditetsstödjande återköp av nominella obligationer med lång löptid – från 2 till minst 4 miljarder dollar per operation. Programmet omfattar obligationer med löptider på 10–20 år och 20–30 år och skulle börja den 9 september.

Beskedet fick först de långfristiga räntorna att falla och bidrog till en återhämtning på de asiatiska börserna dagen innan. Lättnaden blev dock kortvarig. Investerare började ifrågasätta om återköpen var tillräckligt omfattande för att hantera de mer grundläggande problemen på obligationsmarknaden – bland annat inflationsoron och den stora mängd statsskuld som privata investerare måste absorbera.

Räntorna steg därefter igen. Den tioåriga amerikanska statsobligationen handlades över 4,70 procent under torsdagen, samtidigt som även den 30-åriga räntan steg. Det visade varför marknaden betraktade åtgärden som ett stöd för likviditeten, snarare än en lösning på de underliggande finanspolitiska och inflationsrelaterade problemen.

Oljepriset och Iran höll inflationsoron vid liv

Oljepriserna lade ytterligare press på börshumöret. Fortsatta spänningar kring Iran och avsaknaden av ett snabbt diplomatiskt genombrott bidrog till att hålla energipriserna på höga nivåer. Brentoljan hade tidigare i veckan stigit över 91 dollar per fat när vapenvilan löpte ut och hoppet om en snabb diplomatisk lösning minskade.

Dyrare energi kan höja den totala inflationen och minska hushållens köpkraft. Den kan också öka företagens kostnader och göra centralbankerna mer försiktiga med räntesänkningar. För aktiemarknaden skapar det en besvärlig kombination: svagare tillväxtutsikter samtidigt som avkastningskraven stiger.

Japan fick dessutom en egen räntepolitisk orosfaktor

Japanska inflationssiffror förstärkte oron på räntemarknaden. Den totala konsumentinflationen steg till 1,9 procent i juli, från 1,6 procent i juni. Kärninflationen, som exkluderar färska livsmedel men inkluderar energi, ökade till 1,8 procent.

Separata producentprisdata visade en årlig inflation på 7,2 procent i juli. Det höll förväntningarna vid liv om att Bank of Japan kan höja räntan i september. En mindre expansiv japansk centralbank skulle kunna innebära högre inhemska räntor och ytterligare värderingspress på japanska aktier, samtidigt som investerarna redan reagerade på den globala ränteuppgången.

Inflationssiffrorna innebar dock inte att en räntehöjning var given. Kärninflationen låg fortfarande under Bank of Japans mål på 2 procent, och tidpunkten och storleken på en eventuell förändring berodde på kommande statistik och centralbankens egen bedömning.

Tre händelser som marknaden bevakade

Den kortsiktiga utvecklingen hängde framför allt på om uppgången i räntor och oljepriser skulle stabiliseras. Tre händelser stod särskilt i fokus:

• Jackson Hole: Centralbanksföreträdarnas kommentarer kunde ge ledtrådar om hur de ser på seg inflation, höga långräntor och den framtida räntebanan.
• Nvidias resultat: Rapporten väntades visa om starka AI-relaterade vinster fortfarande kunde motivera höga teknikvärderingar när obligationsräntorna stiger.
• USA:s kärn-PCE-inflation: Kärn-PCE är Federal Reserves föredragna inflationsmått och kunde förändra marknadens syn på framtida styrräntor. En svagare siffra skulle kunna pressa ned räntorna, medan ett starkare utfall riskerade att förlänga pressen på mer riskfyllda tillgångar.

Den praktiska slutsatsen var att Asiens börser reagerade på ett problem som spände över flera marknader samtidigt: obligationsräntorna signalerade högre långsiktiga finansieringskostnader, oljan höll inflationsoron vid liv och aktierna behövde försvara redan höga värderingar.

Om de amerikanska långräntorna stabiliserades, energioron kring Iran lättade eller inflationsstatistiken överraskade positivt kunde börserna återhämta sig. Utan sådana signaler förblev japanska, koreanska och andra tekniktyngda aktiemarknader känsliga för nya ränteuppgångar.

Stigande USA-räntor förde Wall Streets svaghet vidare till Asien

Den omedelbara pressen kom från kombinationen av svagare amerikanska aktier och stigande obligationsräntor. När räntan på amerikanska statsobligationer stiger ökar också diskonteringsräntan som används för att värdera framtida företagsvinster. Det slår ofta hårdast mot tillväxt- och teknikbolag, eftersom en större del av deras värdering bygger på vinster längre fram i tiden.

Wall Streets nedgång satte därför en försiktig ton inför handeln i Asien. Oron förstärktes av risken att högre finansieringskostnader skulle dämpa hushållens efterfrågan och företagens investeringar. Svag försäljningstillväxt från Walmart bidrog dessutom till frågetecken kring styrkan i den amerikanska konsumenten.

Varför USA:s obligationsåterköp inte lugnade marknaden

USA:s finansdepartement hade meddelat att det minst skulle fördubbla den maximala storleken på sina likviditetsstödjande återköp av nominella obligationer med lång löptid – från 2 till minst 4 miljarder dollar per operation. Programmet omfattar obligationer med löptider på 10–20 år och 20–30 år och skulle börja den 9 september.

Beskedet fick först de långfristiga räntorna att falla och bidrog till en återhämtning på de asiatiska börserna dagen innan. Lättnaden blev dock kortvarig. Investerare började ifrågasätta om återköpen var tillräckligt omfattande för att hantera de mer grundläggande problemen på obligationsmarknaden – bland annat inflationsoron och den stora mängd statsskuld som privata investerare måste absorbera.

Räntorna steg därefter igen. Den tioåriga amerikanska statsobligationen handlades över 4,70 procent under torsdagen, samtidigt som även den 30-åriga räntan steg. Det visade varför marknaden betraktade åtgärden som ett stöd för likviditeten, snarare än en lösning på de underliggande finanspolitiska och inflationsrelaterade problemen.

Oljepriset och Iran höll inflationsoron vid liv

Oljepriserna lade ytterligare press på börshumöret. Fortsatta spänningar kring Iran och avsaknaden av ett snabbt diplomatiskt genombrott bidrog till att hålla energipriserna på höga nivåer. Brentoljan hade tidigare i veckan stigit över 91 dollar per fat när vapenvilan löpte ut och hoppet om en snabb diplomatisk lösning minskade.

Dyrare energi kan höja den totala inflationen och minska hushållens köpkraft. Den kan också öka företagens kostnader och göra centralbankerna mer försiktiga med räntesänkningar. För aktiemarknaden skapar det en besvärlig kombination: svagare tillväxtutsikter samtidigt som avkastningskraven stiger.

Japan fick dessutom en egen räntepolitisk orosfaktor

Japanska inflationssiffror förstärkte oron på räntemarknaden. Den totala konsumentinflationen steg till 1,9 procent i juli, från 1,6 procent i juni. Kärninflationen, som exkluderar färska livsmedel men inkluderar energi, ökade till 1,8 procent.

Separata producentprisdata visade en årlig inflation på 7,2 procent i juli. Det höll förväntningarna vid liv om att Bank of Japan kan höja räntan i september. En mindre expansiv japansk centralbank skulle kunna innebära högre inhemska räntor och ytterligare värderingspress på japanska aktier, samtidigt som investerarna redan reagerade på den globala ränteuppgången.

Inflationssiffrorna innebar dock inte att en räntehöjning var given. Kärninflationen låg fortfarande under Bank of Japans mål på 2 procent, och tidpunkten och storleken på en eventuell förändring berodde på kommande statistik och centralbankens egen bedömning.

Tre händelser som marknaden bevakade

Den kortsiktiga utvecklingen hängde framför allt på om uppgången i räntor och oljepriser skulle stabiliseras. Tre händelser stod särskilt i fokus:

• Jackson Hole: Centralbanksföreträdarnas kommentarer kunde ge ledtrådar om hur de ser på seg inflation, höga långräntor och den framtida räntebanan.
• Nvidias resultat: Rapporten väntades visa om starka AI-relaterade vinster fortfarande kunde motivera höga teknikvärderingar när obligationsräntorna stiger.
• USA:s kärn-PCE-inflation: Kärn-PCE är Federal Reserves föredragna inflationsmått och kunde förändra marknadens syn på framtida styrräntor. En svagare siffra skulle kunna pressa ned räntorna, medan ett starkare utfall riskerade att förlänga pressen på mer riskfyllda tillgångar.

Den praktiska slutsatsen var att Asiens börser reagerade på ett problem som spände över flera marknader samtidigt: obligationsräntorna signalerade högre långsiktiga finansieringskostnader, oljan höll inflationsoron vid liv och aktierna behövde försvara redan höga värderingar.

Om de amerikanska långräntorna stabiliserades, energioron kring Iran lättade eller inflationsstatistiken överraskade positivt kunde börserna återhämta sig. Utan sådana signaler förblev japanska, koreanska och andra tekniktyngda aktiemarknader känsliga för nya ränteuppgångar.