JAXA:s MMX ska hämta prover från Marsmånen Phobos

JAXA:s Martian Moons eXploration, MMX, är en planerad japanskledd rymdmission till Mars två månar Phobos och Deimos. Målet är att undersöka månarna på nära håll och hämta ett prov från Phobos till jorden.

Den stora vetenskapliga frågan är enkel att formulera men svår att besvara: är Marsmånarna infångade asteroider, eller bildades de av material som slungades ut när en stor himlakropp kolliderade med det unga Mars?

Om tidsplanen håller ska MMX skjutas upp från Japan i oktober 2026, nå Marsområdet ungefär ett år senare, stanna där i omkring tre år och återföra provkapseln till jorden 2031.

När ska MMX skjutas upp?

JAXA planerar att skjuta upp MMX med H3 Flight 10 den 20 oktober 2026 klockan 04.41.03 japansk tid. Starten ska ske från Yoshinobu-rampen vid Tanegashima Space Center i Japan. Reservfönstret sträcker sig från den 21 oktober till och med den 7 november 2026.

Missionen är tänkt att pågå i ungefär fem år tur och retur. De viktigaste stegen är:

• 2026: Uppskjutning med H3-raketen från Tanegashima.
• 2027: Ankomst till Marsområdet efter ungefär ett års färd genom rymden och inflygning till banor som möjliggör återkommande observationer av månarna.
• 2027–2030: Undersökningar av Phobos, Deimos, Mars och den omgivande rymdmiljön, inklusive nära förbiflygningar och planerade landningsförsök på Phobos.
• 2030: Avfärd från Marsområdet efter observations- och provtagningsfasen.
• 2031: Provkapseln ska återvända till jorden. Den nuvarande planen är att den ska landa i den australiska öknen i juli.

Detta är fortfarande en planerad mission, inte en serie genomförda händelser. Uppskjutningsmöjligheter, sondens tekniska status, navigeringen och förhållandena på Phobos kan påverka både tidsplanen och det vetenskapliga resultatet.

En sond med flera roller

MMX kombinerar en omloppssond, en landare och ett system för provåterföring i samma mission. Först ska sonden använda fjärranalys och observationer från omloppsbana för att kartlägga Mars, månarna och de möjliga platserna för provtagning.

I stället för att bara göra en snabb förbiflygning ska MMX arbeta i så kallade kvasi-satellitbanor nära Marsmånarna. Därifrån kan sonden återkommande studera deras yta, topografi, sammansättning och gravitationsmiljö.

Phobos är huvudmålet

Phobos är den större och mer närbelägna av Mars två månar, och det är där MMX ska försöka landa och samla in material. Sonden är utrustad med två kompletterande provtagningssystem, C-Sampler och P-Sampler, för att öka chansen att få med sig ett vetenskapligt användbart prov.

Materialet består av regolit – det lösa lagret av sten, grus och stoft på månens yta. Provet ska förslutas i en återföringskapsel och transporteras till jorden. Metoden bygger vidare på teknik och erfarenheter från JAXA:s tidigare asteroidmission Hayabusa2.

Deimos ska undersökas på avstånd

Deimos är inte målet för provtagningen. I stället ska MMX studera den genom observationer från omloppsbana och planerade möten med månen. Forskarna vill bland annat jämföra yta, sammansättning, topografi och geologiska egenskaper med Phobos.

Jämförelsen är viktig: likheter och skillnader mellan de två månarna kan hjälpa forskarna att avgöra hur de bildades.

Målet: mer än tio gram från Phobos

MMX ska försöka föra hem mer än tio gram material från Phobos. Om missionen lyckas blir det den första provåterföringsmissionen från Marsområdet.

Ett laboratorium på jorden kan analysera materialet långt mer detaljerat än vad instrument ombord på en rymdsond normalt klarar. Provet kan ge ledtrådar om Phobos mineral och kemiska sammansättning, om vattenrelaterade ämnen eller organiska föreningar finns där och om månen liknar en primitiv asteroid eller material från Mars.

Phobos kan dessutom ha samlat upp material som kastats ut från Mars yta vid gamla nedslag. Regoliten kan därför innehålla indirekta spår av Mars historia. Missionen handlar alltså inte bara om en liten måne – den kan också ge nya ledtrådar om hur Mars och de tidiga stenplaneterna utvecklades.

Asteroid eller rester efter en kollision?

Forskarna brukar framför allt diskutera två förklaringar till Phobos och Deimos ursprung:

1. Infångade asteroider: Månarna kan vara primitiva himlakroppar som bildades någon annanstans och senare fångades in av Mars gravitation.
2. Kollisionsmaterial: Månarna kan ha bildats av material som slungades ut när en stor kropp slog ned på det unga Mars och sedan samlades igen.

MMX ska jämföra månarnas fysiska och kemiska egenskaper och undersöka hur Mars påverkar deras ytor och omgivning. Provet från Phobos är särskilt betydelsefullt eftersom laboratoriemätningar kan avslöja materialets sammansättning och struktur på en detaljnivå som rymdsondens instrument inte fullt ut kan nå.

Ett internationellt projekt

JAXA leder MMX, men missionen genomförs tillsammans med NASA, Frankrikes rymdorganisation CNES, tyska DLR och ESA.

IDEFIX ska köra på Phobos

CNES och DLR har utvecklat den lilla rovern IDEFIX, som är byggd för att arbeta på Phobos. Rovern ska enligt plan släppas ut innan huvudsondens landnings- och provtagningsoperationer. Den ska mäta egenskaper hos marken och regoliten, vilket kan hjälpa forskarna att förstå terrängen och minska riskerna för MMX:s egna landningsförsök. Rovern är planerad att vara verksam på ytan i omkring 100 dagar.

NASA:s MEGANE analyserar grundämnen

NASA bidrar med instrumentet MEGANE, en förkortning av Mars-moon Exploration with GAmma rays and NEutrons. Det använder gammastrålning och neutroner för att undersöka månarnas grundämnessammansättning.

Mätningarna ska bland annat bidra till att avgöra om Phobos bäst passar in på teorin om en infångad asteroid eller teorin om material från en gammal jättekollision.

JAXA ansvarar för helheten

JAXA ansvarar för själva rymdsonden och missionens centrala operationer: navigering, fjärranalys, landningsförsök på Phobos, provtagning, återfärd till jorden och hantering av proverna när de kommit hem. Hayabusa2 har gett den japanska rymdorganisationen viktig erfarenhet av provåterföring, men MMX innebär en betydligt mer komplex resa i Mars system.

Kan Phobos bli en framtida bas?

Phobos har också betydelse för den långsiktiga planeringen av bemannad Marsutforskning. Månen ligger nära Mars och har därför diskuterats som en möjlig förpost eller omlastningspunkt för framtida besättningar.

En expedition som utgår från Phobos skulle potentiellt kunna undvika vissa av de svåra momenten med att landa på Mars och sedan lyfta genom planetens atmosfär igen.

MMX ska däremot inte bygga eller driva någon bemannad rymdstation. Missionens mer konkreta bidrag är att samla in kunskap om Phobos ytegenskaper, terräng, gravitation, risker, sammansättning och hur lätt månen är att arbeta vid. Den informationen kan senare hjälpa ingenjörer och uppdragsplanerare att bedöma om Phobos kan fungera för framtida infrastruktur, transporter eller missionsstöd.

Slutsatsen: ett avgörande steg, men fortfarande en plan

MMX kombinerar tre mål i en och samma expedition: en jämförande undersökning av Mars båda månar, ytarbete på Phobos och återföring av prover till jorden.

Den planerade uppskjutningen den 20 oktober 2026 är första steget i en mission som kan leverera material från Phobos till jorden 2031, ge svar på månarnas ursprung och samtidigt ge viktig praktisk kunskap inför framtida Marsfärder.

Det viktigaste förbehållet är att MMX ännu inte har genomfört sina huvudmål. Landningen, insamlingen av mer än tio gram och återkomsten till Australien är målsättningar – inte resultat som redan är säkrade.