Vad är Nancy Grace Roman Space Telescope?

Tillsammans kan resultaten visa om mörk energi beter sig som en kosmologisk konstant – eller om den etablerade gravitationsteorin behöver omprövas på de största kosmiska skalorna.

Hundratusentals möjliga exoplaneter

Roman ska också övervaka hundratals miljoner stjärnor i den täta centrala delen av Vintergatan. Där kommer teleskopet att använda gravitationsmikrolinsning: när en stjärna passerar nästan framför en annan kan den främre stjärnans gravitation förstärka ljuset från den bakre. En planet som kretsar kring den främre stjärnan kan då lämna ett kortvarigt avtryck i ljuskurvan.

Metoden är särskilt användbar för att hitta kalla planeter på stora avstånd från sina stjärnor – och planeter som färdas fritt genom galaxen utan en egen stjärna. Sådana världar är ofta svåra att upptäcka med transitmetoden, där man letar efter den lilla ljusminskning som uppstår när en planet passerar framför sin stjärna.

NASA uppskattar för närvarande att Roman kan hitta omkring 100 000 planeter genom mikrolinsning. Den högre siffran 200 000, som ibland förekommer i rubriker och äldre uppskattningar, är alltså inte NASA:s nuvarande huvudprognos.

Coronagrafen ska testa framtidens teknik

Roman får även ett Coronagraph Instrument. Instrumentet ska blockera en del av det starka ljuset från en stjärna så att svagare objekt i närheten kan avbildas direkt. Målet är att ta bilder och spektroskopiska mätningar av utvalda jättelika exoplaneter och planetbildande skivor runt andra stjärnor.

Coronagrafen är i första hand en teknikdemonstration, inte ett komplett sökprogram efter beboeliga jordliknande planeter. Tekniken kan däremot bli viktig för framtida rymdteleskop som ska kunna undersöka sådana världars atmosfärer mer direkt.

Uppskjutningen och destinationen

NASA planerar uppskjutningen till den 30 augusti 2026 med en SpaceX Falcon Heavy från Kennedy Space Center i Florida. NASA har beskrivit det nya datumet som åtta månader tidigare än den tidigare planerade tidpunkten.

Inför uppskjutningen har tekniker fyllt observatoriet med omkring 290 amerikanska gallons hydrazin, motsvarande ungefär 1 100 liter. Bränslet ska användas efter separationen från raketen för att korrigera banan och hjälpa Roman att nå sin arbetsposition.

Teleskopet ska placeras nära L2, den andra lagrangepunkten i sol–jordsystemet, cirka 1,5 miljoner kilometer från jorden. Där kan observatoriet följa med jorden runt solen och samtidigt hålla en stabil observationsgeometri. NASA anger en nominell uppdragstid på fem år, med ett mål på tio år.

Roman och Webb kompletterar varandra

Roman är inte tänkt att ersätta James Webb Space Telescope. De två observatorierna har olika styrkor.

Roman ska snabbt och effektivt kartlägga stora himmelsområden i nära-infrarött ljus. Webb har ett mindre synfält men kan göra mycket djupare och mer detaljerade observationer av utvalda galaxer, stjärnor och exoplaneter. Roman kan därför fungera som en kosmisk spanare: först identifierar teleskopet sällsynta eller vetenskapligt intressanta mål, och därefter kan Webb följa upp dem med hög detaljrikedom.

Roman kommer alltså inte bara att ge nya bilder av rymden. Dess viktigaste bidrag kan bli statistiken – de enorma mängderna galaxer, stjärnor och planetsystem som tillsammans gör det möjligt att testa våra modeller av universums historia och framtid. NASA:s officiella material stöder uppskattningen om omkring en miljard galaxer och ett synfält på minst 100 gånger Hubbles, medan påståenden om exakt 500 terabyte data per år eller en hel Vintergatskartläggning på en månad saknar tillräckligt starkt stöd i de tillgängliga källorna.