Neoms reträtt på 50 miljarder dollar: därför pausas The Line

Därför är 16 miljarder dollar en viktig siffra

Neoms budget för perioden 2026–2030 innehåller enligt rapporteringen omkring 60 miljarder saudiska riyal, motsvarande cirka 16 miljarder dollar, för kostnader kopplade till att avsluta entreprenörsavtal och lämna långsiktiga överenskommelser. Uppgiften kommer från rapportering som hänvisar till personer med insyn i projektets budget.

Det betyder inte att hela Neom formellt har lagts ned. Men summan visar att det väntas bli mycket dyrt att avveckla eller omförhandla delar av projektet. Långsiktiga byggavtal kan innehålla straffavgifter och andra ekonomiska skyldigheter. Att stoppa arbetet innebär därför inte automatiskt att utgifterna upphör.

Saudiarabien hamnar därmed i ett ovanligt ekonomiskt läge: landet betalar stora belopp för att minska projektets framtida åtaganden, samtidigt som kostnaderna för redan utfört arbete och ofärdiga byggnadsverk kvarstår.

The Line: ett ingenjörsproblem inbyggt i idén

Utmaningarna var inte enbart organisatoriska. The Lines själva utformning samlade problemen hos en hel stadsregion i en enda extremt lång och sammanhängande konstruktion.

En sådan byggnad skulle kräva samordning av schaktning, grundläggning, rörelsefogar, tekniska system, transporter, vattenförsörjning, kylning, bygglogistik och framtida underhåll över svår terräng i öknen. Den spegelklädda fasaden och den enorma längden ökade dessutom kraven på både design och byggteknik.

Problemen är också tätt sammankopplade. Djupare eller mer omfattande grundläggning påverkar schaktningen. En längre struktur gör försörjningssystem och transporter mer komplicerade. Och system som ska skapa en avskärmad eller starkt kontrollerad miljö i ett hett klimat medför högre energi- och underhållsbehov.

Den fysiska ambitionen blev därmed till växande komplexitet och stigande kostnader. Wall Street Journal beskrev utvecklingen som en kollision mellan extraordinära kostnader och ekonomisk verklighet.

Ekonomin gjorde tekniska risker till strategisk reträtt

Neom konkurrerade om kapital med andra saudiska satsningar samtidigt som kostnaderna och leveransriskerna blev allt svårare att kontrollera. Den ursprungliga rubriksumman på 500 miljarder dollar kunde inte garantera att de mest ambitiösa delarna fortfarande var ekonomiskt försvarbara när design, kontrakt och tidsplaner förändrades.

Rapporteringen pekar därför på ett bredare strategiskt skifte. I stället för att driva igenom alla delar i den ursprungligen utannonserade omfattningen och takten omprövar Saudiarabien vilka tillgångar som motiverar fortsatta investeringar. Fokus flyttas från en enda storslagen helhetsvision till en mindre eller mer selektiv portfölj av utvecklingsprojekt.

Skillnaden mellan en försening och en sådan reträtt är viktig. En försening innebär vanligtvis att samma projekt finns kvar, men ligger efter i tidsplanen. Kombinationen av pausat byggande, inställda eller omarbetade kontrakt, uppskjutna milstolpar och en särskild budget för att lämna avtal pekar i stället på en betydligt mer omfattande omarbetning.

Vad händer med det som redan byggts?

I nuläget är det oklart vad som ska ske med de ofärdiga konstruktionerna. Tillgänglig rapportering beskriver avtal som har sagts upp, pausats eller gjorts om, medan officiella uttalanden inte alltid har beskrivit förändringarna som direkta nedläggningar. Enligt den rapportering som sammanfattas i granskningen gav Neom, den saudiska regeringen och PIF inte heller några utförliga svar på frågor om projektets övergripande status.

Det lämnar flera möjliga vägar framåt:

• vissa delar kan färdigställas i mindre eller omdesignad form;
• vissa kan byggas om för regionala, industriella eller infrastrukturella ändamål;
• vissa kan läggas i malpåse medan saudiska myndigheter omprövar deras värde; och
• vissa kan bli stående om kostnaden för att fortsätta överstiger värdet av den färdiga tillgången.

Det finns ingen heltäckande offentlig tidsplan som visar vilken väg som gäller för varje större konstruktion. Därför är det för tidigt att slå fast att alla delar av Neom är permanent övergivna. Men det är lika missvisande att beskriva den ursprungliga megastaden som ett projekt som löper på enligt plan.

En mindre och mer selektiv framtid?

Namnet Neom kan mycket väl leva vidare som ett paraply för regionala investeringar och utvecklingsprojekt, även om den ursprungliga visionen om en sammanhängande megastad inte förverkligas. Den mer realistiska frågan på kort sikt är om enskilda delar kan fungera som ekonomiskt hållbara projekt utan att vara beroende av att The Line byggs i sin ursprungliga form.

Det som beläggen hittills stöder är en försiktig slutsats: Neom har inte bara blivit försenat. Projektets ursprungliga omfattning, ordningsföljd och tidsplan har i grunden skjutits upp, samtidigt som Saudiarabien tar på sig stora kostnader för att minska sina åtaganden och styra om resurser.

Neoms reträtt illustrerar en återkommande läxa för megaprojekt. Visioner kan locka investeringar och internationell uppmärksamhet, men till slut är det fysikens begränsningar, avtalsvillkor, driftskostnader och konkurrerande krav på kapital som avgör vad som faktiskt går att bygga.