Projektionerna beskriver inte exakt hur många bränder som kommer att starta. De visar i stället hur stora områden som riskerar att brinna när väderförhållandena blir mer gynnsamma för snabb och intensiv brandspridning.
Medelhavsområdet väntas även framöver vara Europas främsta brandhotspot. Regionen har redan ett varmt och torrt klimat, och högre temperaturer samt längre perioder med torka kan göra vegetation och mark ännu mer lättantändliga.
Samtidigt väntas brandrisken öka i västra och centrala Europa – områden som historiskt haft mindre erfarenhet av riktigt stora skogsbränder. När hög värme kombineras med underskott på markfuktighet och starka vindar torkar bränslet i landskapet snabbare. Då kan mindre bränder växa till svårkontrollerade bränder på kort tid.
Den pågående brandsäsongen ger en bild av den växande krisen. Den 19 augusti 2026 hade 616 202 hektar brunnit i Europa. Det är mer än dubbelt så mycket som genomsnittet för samma tid under perioden 2006–2025, även om siffran fortfarande ligger under den exceptionella nivån från 2025.
EU:s brandsäsong 2025 var den värsta som hittills har registrerats. Då brann 1 079 538 hektar inom EU, enligt satellitbaserade analyser från EU-kommissionens informationssystem EFFIS.
De ekonomiska följderna växer också. I början av augusti bedömdes kostnaderna för sommarens bränder 2026 redan överstiga 15 miljarder euro. Uppskattningarna omfattar olika typer av skador och bygger på skilda metoder, så de bör ses som preliminära snarare än som en slutlig räkning.
EU-kommissionen uppskattar samtidigt att skador på egendom och infrastruktur efter skogsbränder kostar EU omkring 2,5 miljarder euro per år. Den summan omfattar inte fullt ut följder för människors hälsa, ekosystem, jordbruk, skogsbruk och turism.
Investeringar före brandsäsongen kan göra stor skillnad. Exempel är att:
Sådana åtgärder kan göra att fler bränder upptäcks tidigt och stoppas innan de hinner sprida sig över stora områden. Det begränsar inte bara den brända arealen utan kan också minska kostnaderna för evakuering, röjning, återuppbyggnad och långvarig återhämtning. EU förespråkar därför en integrerad hantering av brandrisker och ett mer hållbart arbete med vegetation och bränslen i landskapet.
När extrem hetta, torka och vind uppträder samtidigt kan bränder bli så snabba, intensiva och omfattande att släckningssystem som är utformade efter historiska förhållanden inte räcker till. Förbättrad brandhantering kan minska riskerna, men den kan inte garantera kontroll under de mest extrema väderkombinationerna.
Studiens övergripande budskap blir därför tvådelat: Europa behöver stärka lokalt anpassad förebyggande verksamhet, beredskap och tidig insats redan nu. Samtidigt krävs snabba och kraftiga minskningar av utsläppen av växthusgaser för att bromsa den upptrappning av brandväder som anpassning ensam inte på ett tillförlitligt sätt kan hantera.