Prognosen handlar alltså inte om permanent höga oljepriser, utan om två faser:

1. 2026: begränsad trafik genom Hormuzsundet, nedstängd produktion och fallande lager håller priserna uppe.
2. 2027: förbättrade transportflöden och återstartad produktion minskar bristen och gör det möjligt att fylla på lagren.

Hormuz begränsar både transporter och produktion

EIA utgår från att de allvarliga begränsningarna för oljetransporter genom Hormuzsundet består under augusti. När producenterna inte kan få ut all tillgänglig råolja på marknaden måste mer produktion i Mellanöstern stängas ned än vad EIA räknade med i sin juliprognos.

Omfattningen syns tydligt i myndighetens uppskattningar. Råolja och andra petroleumvätskor som transporterades genom Hormuz uppgick till i genomsnitt 4,9 miljoner fat per dag under andra kvartalet 2026, jämfört med 21,6 miljoner fat per dag under fjärde kvartalet 2025. Produktionsbortfallet i regionen uppgick i genomsnitt till 5,5 miljoner fat per dag i juli, ned från uppskattningsvis 7,5 miljoner fat per dag i juni.

Alternativa transportvägar kan bara ersätta en del av de förlorade flödena. Rutter via Röda havet, Suezkanalen eller SUMED-ledningen är längre, dyrare och begränsas av tillgänglig kapacitet. Därför är marknaden beroende inte bara av hur mycket olja som produceras, utan också av om den kan transporteras säkert till köparna.

Lagren dämpar chocken – men bufferten krymper

De minskade leveranserna genom Hormuz väntas leda till ytterligare uttag ur de globala oljelagren under de kommande månaderna. EIA bedömer att USA:s kommersiella råoljelager kommer att ligga under den lägsta nivån för femårsperioden 2021–2025 fram till slutet av 2026. Hög efterfrågan från amerikanska raffinaderier, större råoljeexport och lägre import bidrar till pressen på lagren.

IEA:s augustibedömning visar hur snabbt den globala bufferten har försvagats. Mätbara globala oljelager minskade med 69 miljoner fat i juli och låg omkring 410 miljoner fat under nivån vid konfliktens början.

Det betyder inte automatiskt att världen håller på att få slut på olja. Strategiska reserver, alternativa leverantörer, lägre konsumtion och omdirigerade laster kan mildra störningen. Men tunnare lager ger mindre marginaler om en ny transportstörning, produktionsincident eller upptrappning inträffar vid en viktig exportled.

Merparten av produktionen kan återvända 2027 – men inte allt

EIA räknar med att merparten av Mellanösterns råoljeproduktion återgår nära nivåerna före konflikten under början av 2027. Samtidigt bedömer myndigheten att omkring 600 000 fat per dag av regionens produktion förblir störda fram till slutet av 2027.

Skillnaden är viktig. Om centrala sjöfartsleder öppnas igen kan en stor del av den förlorade volymen återkomma, men alla oljefält och exportsystem kan inte nödvändigtvis startas om omedelbart. Säkerhetsrisker, skadad infrastruktur, störd logistik och svårigheten att samordna en fullständig produktionsstart kan lämna ett kvarvarande utbudsunderskott även när handelsmönstren förbättras.

EIA:s prognos bygger på att flödena genom Hormuz gradvis börjar öka, snarare än att omedelbart återgår till det normala. Det förklarar hur oljepriset kan falla 2027 samtidigt som en betydande regional störning består.

IEA ser ett djupare underskott under 2026

Internationella energiorganet IEA ger i sin augustirapport en mer pressad bild av utbudsbalansen under 2026. IEA räknar med att den globala oljeproduktionen minskar med 4,3 miljoner fat per dag under 2026, till 102 miljoner fat per dag. En produktionsökning på 1,4 miljoner fat per dag i Nord- och Sydamerika kompenserar bara delvis för bortfallet i Mellanöstern och Ryssland.

Samtidigt väntas den globala oljeefterfrågan minska med omkring 1,56 miljoner fat per dag, till 103,29 miljoner fat per dag, eftersom höga priser och begränsad tillgång dämpar konsumtionen.

Trots den lägre efterfrågan ser IEA ett betydande underskott: omkring 1,8 miljoner fat per dag under innevarande kvartal. Organisationen uppger också att det samlade produktionsbortfallet i Mellanöstern överstiger 1,3 miljarder fat, medan flödena genom Hormuz i genomsnitt bara uppgick till 2,7 miljoner fat per dag under mars–maj, jämfört med ungefär 20 miljoner fat per dag före konflikten.

EIA:s och IEA:s bedömningar behöver inte vara motsägelsefulla. EIA fokuserar på den väntade prisutvecklingen, produktionsåterhämtningen och lagerbalansen utifrån sina antaganden. IEA betonar i högre grad storleken på det aktuella utbudsunderskottet och den kraftiga nedgången i årsproduktionen. Skillnaderna speglar olika modeller, publiceringstidpunkter och antaganden om hur snabbt sjöfart och produktion kan återställas.

IEA uppger dessutom att regional export, inklusive laster som använder rutter runt Hormuz, minskade med 2,1 miljoner fat per dag i juli till i genomsnitt 15 miljoner fat per dag.

Det tillgängliga underlaget räcker däremot inte för att slå fast någon exakt prognos från IEA för raffinaderiernas genomströmning eller en specifik siffra för amerikanska diesellager. Sådana uppgifter bör därför inte behandlas som etablerade slutsatser från augustirapporterna.

Skuggflottan ökar osäkerheten

Riskbilden handlar inte enbart om hur stora oljevolymer som kan transporteras lagligt och säkert genom regionen. Windward identifierade ankarplatsen Koh-e-Mubarak som ett aktivt centrum för sanktionsundvikande och omlastning mellan fartyg. Omkring 20 fartyg bedömdes vara involverade, och åtta fartyg som omfattas av OFAC-sanktioner bekräftades vara på plats.

Det pekar på en mer svåröverskådlig sjöfartsmiljö runt flaskhalsen. Vissa laster kan fortsätta röra sig genom informella eller mer riskfyllda kanaler, men sådana operationer innebär större risker för efterlevnad, försäkring, säkerhet, identifiering och upptrappning. Ökad fartygsaktivitet ska därför inte automatiskt tolkas som att den normala oljehandeln är tillbaka.

Slutsats

EIA:s augustiprognos beskriver kortsiktig knapphet följd av en ofullständig återhämtning. Brentolja väntas i genomsnitt kosta omkring 87 dollar per fat under 2026 och falla mot 69 dollar under 2027 när produktion och lager förbättras. Samtidigt räknar myndigheten med att omkring 600 000 fat per dag av Mellanösterns produktion fortfarande är utslagna vid slutet av 2027.

IEA:s siffror understryker den omedelbara risken: produktionsbortfallet är tillräckligt stort för att skapa ett betydande underskott även när efterfrågan försvagas, samtidigt som lagren redan har minskat kraftigt. Den avgörande frågan framåt är därför inte bara om produktionen kan startas om, utan om en pålitlig, försäkrad och transparent sjöfart genom regionen kan återställas.

Prognosen handlar alltså inte om permanent höga oljepriser, utan om två faser:

1. 2026: begränsad trafik genom Hormuzsundet, nedstängd produktion och fallande lager håller priserna uppe.
2. 2027: förbättrade transportflöden och återstartad produktion minskar bristen och gör det möjligt att fylla på lagren.

Hormuz begränsar både transporter och produktion

EIA utgår från att de allvarliga begränsningarna för oljetransporter genom Hormuzsundet består under augusti. När producenterna inte kan få ut all tillgänglig råolja på marknaden måste mer produktion i Mellanöstern stängas ned än vad EIA räknade med i sin juliprognos.

Omfattningen syns tydligt i myndighetens uppskattningar. Råolja och andra petroleumvätskor som transporterades genom Hormuz uppgick till i genomsnitt 4,9 miljoner fat per dag under andra kvartalet 2026, jämfört med 21,6 miljoner fat per dag under fjärde kvartalet 2025. Produktionsbortfallet i regionen uppgick i genomsnitt till 5,5 miljoner fat per dag i juli, ned från uppskattningsvis 7,5 miljoner fat per dag i juni.

Alternativa transportvägar kan bara ersätta en del av de förlorade flödena. Rutter via Röda havet, Suezkanalen eller SUMED-ledningen är längre, dyrare och begränsas av tillgänglig kapacitet. Därför är marknaden beroende inte bara av hur mycket olja som produceras, utan också av om den kan transporteras säkert till köparna.

Lagren dämpar chocken – men bufferten krymper

De minskade leveranserna genom Hormuz väntas leda till ytterligare uttag ur de globala oljelagren under de kommande månaderna. EIA bedömer att USA:s kommersiella råoljelager kommer att ligga under den lägsta nivån för femårsperioden 2021–2025 fram till slutet av 2026. Hög efterfrågan från amerikanska raffinaderier, större råoljeexport och lägre import bidrar till pressen på lagren.

IEA:s augustibedömning visar hur snabbt den globala bufferten har försvagats. Mätbara globala oljelager minskade med 69 miljoner fat i juli och låg omkring 410 miljoner fat under nivån vid konfliktens början.

Det betyder inte automatiskt att världen håller på att få slut på olja. Strategiska reserver, alternativa leverantörer, lägre konsumtion och omdirigerade laster kan mildra störningen. Men tunnare lager ger mindre marginaler om en ny transportstörning, produktionsincident eller upptrappning inträffar vid en viktig exportled.

Merparten av produktionen kan återvända 2027 – men inte allt

EIA räknar med att merparten av Mellanösterns råoljeproduktion återgår nära nivåerna före konflikten under början av 2027. Samtidigt bedömer myndigheten att omkring 600 000 fat per dag av regionens produktion förblir störda fram till slutet av 2027.

Skillnaden är viktig. Om centrala sjöfartsleder öppnas igen kan en stor del av den förlorade volymen återkomma, men alla oljefält och exportsystem kan inte nödvändigtvis startas om omedelbart. Säkerhetsrisker, skadad infrastruktur, störd logistik och svårigheten att samordna en fullständig produktionsstart kan lämna ett kvarvarande utbudsunderskott även när handelsmönstren förbättras.

EIA:s prognos bygger på att flödena genom Hormuz gradvis börjar öka, snarare än att omedelbart återgår till det normala. Det förklarar hur oljepriset kan falla 2027 samtidigt som en betydande regional störning består.

IEA ser ett djupare underskott under 2026

Internationella energiorganet IEA ger i sin augustirapport en mer pressad bild av utbudsbalansen under 2026. IEA räknar med att den globala oljeproduktionen minskar med 4,3 miljoner fat per dag under 2026, till 102 miljoner fat per dag. En produktionsökning på 1,4 miljoner fat per dag i Nord- och Sydamerika kompenserar bara delvis för bortfallet i Mellanöstern och Ryssland.

Samtidigt väntas den globala oljeefterfrågan minska med omkring 1,56 miljoner fat per dag, till 103,29 miljoner fat per dag, eftersom höga priser och begränsad tillgång dämpar konsumtionen.

Trots den lägre efterfrågan ser IEA ett betydande underskott: omkring 1,8 miljoner fat per dag under innevarande kvartal. Organisationen uppger också att det samlade produktionsbortfallet i Mellanöstern överstiger 1,3 miljarder fat, medan flödena genom Hormuz i genomsnitt bara uppgick till 2,7 miljoner fat per dag under mars–maj, jämfört med ungefär 20 miljoner fat per dag före konflikten.

EIA:s och IEA:s bedömningar behöver inte vara motsägelsefulla. EIA fokuserar på den väntade prisutvecklingen, produktionsåterhämtningen och lagerbalansen utifrån sina antaganden. IEA betonar i högre grad storleken på det aktuella utbudsunderskottet och den kraftiga nedgången i årsproduktionen. Skillnaderna speglar olika modeller, publiceringstidpunkter och antaganden om hur snabbt sjöfart och produktion kan återställas.

IEA uppger dessutom att regional export, inklusive laster som använder rutter runt Hormuz, minskade med 2,1 miljoner fat per dag i juli till i genomsnitt 15 miljoner fat per dag.

Det tillgängliga underlaget räcker däremot inte för att slå fast någon exakt prognos från IEA för raffinaderiernas genomströmning eller en specifik siffra för amerikanska diesellager. Sådana uppgifter bör därför inte behandlas som etablerade slutsatser från augustirapporterna.

Skuggflottan ökar osäkerheten

Riskbilden handlar inte enbart om hur stora oljevolymer som kan transporteras lagligt och säkert genom regionen. Windward identifierade ankarplatsen Koh-e-Mubarak som ett aktivt centrum för sanktionsundvikande och omlastning mellan fartyg. Omkring 20 fartyg bedömdes vara involverade, och åtta fartyg som omfattas av OFAC-sanktioner bekräftades vara på plats.

Det pekar på en mer svåröverskådlig sjöfartsmiljö runt flaskhalsen. Vissa laster kan fortsätta röra sig genom informella eller mer riskfyllda kanaler, men sådana operationer innebär större risker för efterlevnad, försäkring, säkerhet, identifiering och upptrappning. Ökad fartygsaktivitet ska därför inte automatiskt tolkas som att den normala oljehandeln är tillbaka.

Slutsats

EIA:s augustiprognos beskriver kortsiktig knapphet följd av en ofullständig återhämtning. Brentolja väntas i genomsnitt kosta omkring 87 dollar per fat under 2026 och falla mot 69 dollar under 2027 när produktion och lager förbättras. Samtidigt räknar myndigheten med att omkring 600 000 fat per dag av Mellanösterns produktion fortfarande är utslagna vid slutet av 2027.

IEA:s siffror understryker den omedelbara risken: produktionsbortfallet är tillräckligt stort för att skapa ett betydande underskott även när efterfrågan försvagas, samtidigt som lagren redan har minskat kraftigt. Den avgörande frågan framåt är därför inte bara om produktionen kan startas om, utan om en pålitlig, försäkrad och transparent sjöfart genom regionen kan återställas.