Hormuzstängningen gör Europas gasvinter dyrare och mer osäker

En mindre LNG-pool att konkurrera om

Den fortsatta stängningen av Hormuzsundet har gjort Europas uppladdning inför vintern till en kapplöpning om en mindre och dyrare mängd flytande naturgas, LNG. Sundet är normalt en transportled för omkring en femtedel av världens LNG-handel. När trafiken störs försvinner en viktig källa till flexibel leverans från bland annat Qatar och Förenade Arabemiraten, samtidigt som europeiska och asiatiska köpare tvingas konkurrera om de laster som finns kvar.

Hittills pekar utvecklingen främst mot högre priser och en tunnare säkerhetsmarginal – inte mot en ofrånkomlig fysisk gasbrist. Läget kan däremot snabbt förvärras om störningen består in i vintern, särskilt om den sammanfaller med sträng kyla eller fler produktions- och transportavbrott.

Gaspriserna på femmånadershögsta

Den hårdare konkurrensen om LNG har lyft de europeiska gaspriserna till den högsta nivån på omkring fem månader. Tyska Uniper räknar med priser på ungefär 50–60 euro per megawattimme så länge Hormuzsundet förblir stängt för sjöfart. För att Tyskland ska kunna nå sitt mål om 70 procent fyllda lager i november skulle priserna däremot behöva sjunka, enligt bolagets vd Michael Lewis.

Det är en central konflikt på gasmarknaden: höga priser gör det möjligt att locka fram fler laster, men gör samtidigt lagerpåfyllnaden dyr för energibolag och industrikunder. När priset på gas för den närmaste tiden dessutom ligger högt minskar incitamentet att köpa in gas och lagra den för vintern.

Europas lager ligger efter – särskilt Tyskland

EU:s gaslager var omkring 57 procent fyllda i början av augusti, en historiskt låg nivå för den tid på året. Europa ligger därmed efter den normala påfyllnadstakten inför uppvärmningssäsongen. Equinors vd Anders Opedal har sagt att regionen kanske inte ens når 80 procent före vintern.

Tyskland har ett ännu svårare utgångsläge. Landets underjordiska lager var 48 procent fyllda den 9 augusti, jämfört med 64 procent samma tid året innan och under EU-genomsnittet på 59 procent.

Det betyder inte automatiskt att gasen tar slut. Men en lägre lagernivå innebär en mindre buffert när efterfrågan stiger. Vid en kall vinter måste mer gas tas ut ur lagren under kortare tid, vilket ökar risken för kraftiga prisrörelser och i ett mer pressat scenario förbrukningsbegränsningar.

Amerikansk LNG går i större utsträckning till Asien

Gasmatematiken har också blivit sämre för Europa. Tidigare uppskattningar pekade på att Europa skulle behöva omkring 180 fler LNG-laster än året innan för att fylla på lagren. Samtidigt har högre priser och starkare efterfrågan i Asien gjort det mer lönsamt för exportörer att styra om flexibla leveranser.

Europas andel av USA:s LNG-export sjönk till strax under 42 procent i juni. Det var första gången på nästan två år som Europa inte tog emot merparten av de amerikanska lasterna. Egypten importerade samtidigt rekordhöga 1,06 miljoner ton amerikansk LNG, medan asiatiska köpare också tog en större andel.

För Europa innebär det att amerikansk LNG fortfarande är tillgänglig, men att den inte längre kan betraktas som en lika självklar eller billig reserv. Varje extra last måste i högre grad konkurreras fram på en global marknad.

Varför Europa ändå inte står inför en säker ransonering

Det finns flera faktorer som minskar risken för en omedelbar försörjningskris. Europa har diversifierad importinfrastruktur, fortsatt gas via rörledning från Norge, möjlighet att minska efterfrågan och en växande elproduktion från vind och sol. Reuters analys pekar därför på att huvudfrågan allt mer handlar om kostnaden och prisvolatiliteten – snarare än om Europas absoluta möjlighet att få tag på gas.

Men dessa skydd döljer inte den försämrade lagerpositionen. De ersätter inte den buffert som normalt byggs upp före vintern och eliminerar inte Europas känslighet för en långvarig global LNG-brist.

Vad innebär det för hushåll och företag?

Den närmaste risken är högre energikostnader för hushåll och industrin. Om marknaden förblir ansträngd kan regeringar och energibolag uppmana konsumenter och företag att spara gas och el.

En kall vinter skulle öka uttagen ur redan låga lager och kunna utlösa akuta pristoppar. En mildare vinter, fortsatt minskad efterfrågan eller en snabb och tillförlitlig återöppning av Hormuzsundet skulle däremot minska riskerna betydligt.

Värmeböljor och torka ökar pressen på elsystemet

Europa hanterar dessutom en andra stressfaktor. Extrem värme ökar efterfrågan på el, samtidigt som torka kan begränsa vattenberoende elproduktion och driften av elnät och kraftverk.

I Rumänien ledde rekordlåga vattennivåer i Donau till att landets enda reaktor i drift kopplades bort från elnätet. Händelsen bidrog också till att landet utlyste energikris och uppmanade hushåll och företag att minska sin förbrukning. Det illustrerar hur väderrelaterade störningar kan öka beroendet av fossil kraftproduktion just när gasen är knapp och dyr.

Slutsats: tiden är Europas största risk

Europa kan sannolikt undvika en fullskalig gasförsörjningskris om flera villkor håller: LNG från andra rutter fortsätter att nå marknaden, vädret blir hanterligt, efterfrågan dämpas och Hormuzsundet öppnas igen utan nya störningar.

Men säkerhetsmarginalerna har krympt. Det nuvarande underlaget visar framför allt en förhöjd risk för dyra och plötsliga prischocker – särskilt i Tyskland – snarare än en bevisad, oundviklig gasbrist i hela Europa.