Europas skogsbränder kan öka kraftigt – även med utsläppsminskningar

En ny studie, ledd av Potsdam Institute for Climate Impact Research med bidrag från Senckenberg Society for Nature Research, pekar på ett svårt vägval för Europa: även kraftfulla klimatåtgärder kanske inte kan förhindra ökade brandskador, medan fortsatt höga utsläpp kan få den årliga brandhärjade arealen att nästan tredubblas mot slutet av seklet.

Resultaten är inte en prognos för en specifik brandsäsong. Forskarna jämför i stället den modellerade genomsnittliga årliga brandhärjade arealen under perioden 2070–2100 med dagens förhållanden. På så sätt visar studien hur förändrat brandväder och Europas förmåga att förebygga och hantera bränder kan påverka den långsiktiga risken.

39 procent eller 192 procent?

Studien uppskattar att enbart försämrat brandväder kan öka Europas årliga brandhärjade areal med ungefär 39 procent i SSP1-2.6, ett scenario med förhållandevis låga utsläpp. I SSP3-7.0, ett scenario med höga utsläpp, kan ökningen uppgå till omkring 192 procent – alltså nästan tre gånger dagens nivå.

Siffrorna gäller ett modellerat årsgenomsnitt, inte storleken på en enskild framtida brand. De isolerar dessutom effekten av försämrade väderförhållanden för bränder. Det gör skillnaden mellan två sorters åtgärder tydlig: minskade utsläpp begränsar hur mycket själva faran förvärras, medan bättre mark- och brandförvaltning kan minska skadorna vid en given risknivå.

Medelhavet fortsatt värst – men riskområdet växer norrut

Södra Europa väntas även framöver bära den största absoluta belastningen, särskilt i det medelhavsbälte där stora sommarbränder redan är vanliga. Men utvecklingen stannar inte där. Studien och bredare europeiska bedömningar pekar på att brandfarliga förhållanden breder ut sig mot nordligare områden, inklusive regioner som har mindre erfarenhet av att hantera omfattande skogsbränder.

Europeiska miljöbyrån, EEA, bedömer också att brandsäsongerna blir längre och att områden med hög brandrisk växer i de flesta europeiska regioner – särskilt vid högre utsläpp. Andra modeller av brandväder visar att extrema förhållanden väntas bli vanligare, intensivare och mer utbredda. De tydligaste förändringarna syns i södra Europa, samtidigt som riskerna flyttar norrut när uppvärmningen tilltar.

Därför spelar varmt, torrt och blåsigt väder så stor roll

Brandrisken ökar när växtligheten torkar ut och vädret gör det lätt för lågorna att sprida sig. Högre temperaturer, långvarig torka, låg luftfuktighet och starka vindar kan skapa förhållanden där en liten antändning snabbt växer till en brand som blir mycket svår att stoppa.

Studiens centrala mått är brandväder – en kombination av atmosfäriska förhållanden som gör växtlighet mer lättantändlig och ökar sannolikheten för snabb brandspridning. Därför ska uppskattningarna på 39 och 192 procent inte tolkas som effekten av en enda faktor eller som att alla regioner drabbas lika mycket. Lokal vegetation, hur bränder uppstår, markanvändning och räddningstjänstens kapacitet påverkar också den slutliga brandhärjade arealen.

Vad förebyggande arbete och brandbekämpning kan – och inte kan – göra

Studien visar att fortsatta förbättringar av brandhanteringen kan dämpa den förväntade ökningen betydligt. I modellresultaten minskade sådana förbättringar den brandhärjade arealen med ungefär 72–92 procent jämfört med scenarier utan motsvarande utveckling. Trots det ökar brandaktiviteten i omkring 55 procent av Europas brandutsatta regioner vid kraftig klimatförändring, om investeringarna i brandhantering ligger kvar på dagens nivåer.

Åtgärder som kan minska risken är bland annat:

• att minska mängden brännbart material i landskapet och anlägga strategiskt placerade brandgator;
• att använda naturvårds- och hyggesbränning där det är ekologiskt och praktiskt lämpligt;
• att återställa fuktigare och mer motståndskraftiga landskap;
• att ta större hänsyn till brandrisk i planeringen av bebyggelse och infrastruktur;
• att förbättra tidig upptäckt och snabb första insats; samt
• att samordna förebyggande arbete, beredskap, insatser och återhämtning i stället för att främst förlita sig på akut släckning.

Åtgärderna kan minska exponeringen och hindra att mindre bränder utvecklas till stora katastrofer. Men de har begränsningar. Exceptionellt torr vegetation i kombination med starka vindar kan överbelasta släckningsinsatserna, även när flygplan, brandmän och avancerade varningssystem finns på plats. Brandhantering minskar konsekvenserna – den tar inte bort de klimatförhållanden som gör extrema bränder mer sannolika.

Vad Europas brandsäsong 2026 visar

Europas brandsäsong 2026 ger en tydlig nutida bakgrund till studiens resultat, men den kan inte visa att prognoserna för slutet av seklet redan har blivit verklighet.

EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum, JRC, registrerade 606 327 hektar som brända inom EU fram till den 18 augusti 2026. Det var mindre än de 957 510 hektar som hade brunnit vid samma datum 2025, men betydligt mer än långtidsgenomsnittet för 2006–2025 på 243 189 hektar.

Säsongen visade också hur geografiskt omfattande problemet har blivit. Bränder drabbade bland annat Frankrike, Spanien och Grekland. I Belgiens Hautes Fagnes, eller Höga Fens, brann omkring 3 000 hektar i det som Reuters beskrev som landets största skogsbrand någonsin. Fram till den 19 augusti hade åtta länder aktiverat EU:s civilskyddsmekanism för att få hjälp med skogsbränder.

Nyhetsrapporter dokumenterade dessutom fler än 20 dödsfall och hundratusentals evakueringar under säsongen, däribland över 300 000 människor som tvingades lämna sina hem i Frankrike och Spanien. Sådana siffror är tidskänsliga och beror på rapportens datum och geografiska avgränsning. De bör därför inte jämföras med studiens årliga genomsnitt för bränd areal som om det vore samma typ av mått.

Kopplingen till studien är därmed riktad, inte bevisande: bränderna 2026 är förenliga med ett Europa där extrema brandförhållanden får större konsekvenser och sprids geografiskt, men en enda säsong kan varken bekräfta eller förklara prognoser fram till år 2100.

Därför blir förebyggande arbete en ekonomisk prioritet

EU:s strategi för skogsbränder bygger på fyra sammanhängande delar: förebyggande arbete, beredskap, insatser och återhämtning. Den omfattar också naturbaserade åtgärder som ska skapa landskap med större motståndskraft mot bränder.

Förskjutningen bort från en modell som främst fokuserar på insatser speglar både kostnaderna och begränsningarna i att agera först när lågorna redan sprider sig. Forskning som europeiska institutioner hänvisar till uppskattar att varje euro som investeras i förebyggande arbete kan spara omkring 4–7 euro i kostnader för insatser och återuppbyggnad. Det är ett samlat estimat från flera studier, inte en garanterad avkastning för varje enskilt projekt. Resultatet beror på var och hur pengarna används.

De tillgängliga källorna visar inte att 2,1 miljarder euro är den exakta EU-investering i brandhantering som kan kopplas till just denna studie eller strategi. Beloppets innebörd beror på vilken finansieringsperiod som avses, om nationella utgifter räknas in och vilka förebyggande åtgärder eller insatsprogram som inkluderas. En rättvis jämförelse kräver att denna avgränsning anges.

Slutsatsen för Europas politik

Studien talar för en tvådelad strategi. Europa behöver snabbt minska utsläppen för att undvika den betydligt brantare utvecklingen i scenariot med höga utsläpp. Samtidigt krävs investeringar redan nu i förebyggande landskapsvård, motståndskraft, upptäckt och beredskap.

Även med låga utsläpp kan brandrisken öka under perioden 2070–2100. Det gör klimatanpassning brådskande – men inte utsläppsminskningar mindre viktiga. Den starkaste vägen framåt är att både minska den klimatpåverkan som driver farligare brandväder och stärka samhällens och landskapens förmåga att hantera de bränder som förebyggande åtgärder inte kan eliminera.