BRICS-länderna går till angrepp mot EU:s koldioxidgräns

Vad BRICS reagerar mot

Miljö- och klimatministrar från BRICS-länderna, däribland Indien, Kina, Ryssland, Sydafrika och Brasilien samt flera nya medlemsländer, har gemensamt fördömt EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid – Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM.

I ett gemensamt uttalande kallades CBAM och liknande åtgärder ”ensidiga, straffande, diskriminerande och protektionistiska”. Ministrarna hävdar att handelspolitiska åtgärder som motiveras med miljöhänsyn kan strida mot internationell rätt och skada den globala handeln.

BRICS-ländernas främsta invändning gäller fördelningen av ansvar. Enligt deras synsätt har utvecklade ekonomier både ett större historiskt ansvar för utsläppen och större ekonomisk kapacitet att minska dem. Att samtidigt ta ut en kostnad av producenter i utvecklingsländer för EU:s koldioxidpris anses därför strida mot Parisavtalets princip om gemensamt men differentierat ansvar och respektive förmåga. Brasilien och Sydafrika har tidigare framfört just den kritiken.

Så fungerar EU:s CBAM

CBAM:s permanenta system började gälla den 1 januari 2026. EU-importörer som tar in mer än 50 ton varor som omfattas av reglerna måste ansöka om status som godkända CBAM-deklaranter och köpa certifikat för de inbäddade utsläppen i varorna.

De första sektorerna som omfattas är:

• cement
• järn och stål
• aluminium
• konstgödsel
• elektricitet
• vätgas

Även vissa insatsvaror och vidareförädlade produkter ingår.

Tanken är att certifikaten ska jämna ut skillnaden mellan den koldioxidkostnad som betalas för varor som produceras inom EU och den kostnad som – om någon – redan har betalats i ursprungslandet. Ett dokumenterat koldioxidpris som producenten har betalat i hemlandet ska kunna räknas av.

EU-kommissionen publicerade ett certifikatpris på 75,36 euro för första kvartalet 2026 och 75,28 euro för andra kvartalet.

Varför stål och aluminium hamnar i centrum

Stål och aluminium är både utsläppsintensiva och direkt inkluderade i CBAM. Exportörer kan därför möta en högre kostnad när deras varor säljs på EU-marknaden, samtidigt som de måste hantera omfattande krav på mätning, verifiering och dokumentation av utsläpp. Om tillförlitliga uppgifter saknas kan EU:s schablonvärden få betydelse.

Det gör frågan särskilt viktig för producenter i bland annat Indien, Sydafrika och Kina som säljer energi- och koldioxidintensiva produkter till EU. En policyanalys som hänvisar till Världsbanken uppskattar att CBAM skulle kunna påverka export från utvecklingsländer motsvarande 16 miljarder dollar per år. Det är dock inte en landsspecifik uppskattning för just dessa tre länder.

En konflikt om vart pengarna ska gå

BRICS-länderna ifrågasätter också hur intäkterna från systemet ska användas. Det finns ingen enda tillförlitlig prognos för CBAM:s intäkter 2030. Publicerade bedömningar varierar kraftigt: en uppskattning anger 1,5 miljarder euro per år från 2028, en annan omkring 2,1 miljarder euro per år, medan ett intervall för 2030 ligger på 5–9 miljarder euro enligt det nuvarande tillämpningsområdet.

Det som står klart är att intäkterna är tänkta att tillfalla EU-budgeten. BRICS invänder att pengar som tas ut från utvecklingsländers exportörer i stället bör bidra till utsläppsminskningar, klimatanpassning och industriell omställning i de länder som påverkas.

Intäkterna väntas dessutom öka gradvis när EU:s fria utsläppsrätter fasas ut. Den så kallade CBAM-faktorn är 2,5 procent 2026, 5 procent 2027, 10 procent 2028, 22,5 procent 2029 och 51,5 procent 2030. En exakt intäktsprognos för 2030 påverkas därför av framtida koldioxidpriser, importvolymer, verifierade utsläpp och eventuella förändringar av vilka varor som omfattas.

Kan frågan hamna i WTO?

Ett politiskt fördömande är inte samma sak som att ett formellt mål har inletts i Världshandelsorganisationen, WTO. För att starta en tvist måste ett medlemsland först begära konsultationer och därefter, om konflikten inte löses, begära att en panel prövar saken.

En rättslig prövning skulle sannolikt handla om huruvida CBAM i praktiken diskriminerar importerade varor eller utländska produktionsmetoder. EU väntas i sin tur hävda att systemet speglar en inhemsk koldioxidkostnad, tar hänsyn till priser som redan har betalats i ursprungslandet och har ett legitimt miljösyfte enligt undantagen i GATT.

Det tillgängliga materialet visar att Sydafrika har signalerat intresse för en anmälan och att Indien, Kina och Brasilien har framfört rättsliga och fördelningspolitiska invändningar. Däremot finns det inget belägg för att Kina redan har lämnat in en särskild WTO-tvist om CBAM.

Handelsförhandlingar löser inte automatiskt konflikten

EU:s handelsförhandlingar och avtal kan skapa kanaler för konsultationer, tekniskt samarbete och förhandlade anpassningar. De utesluter däremot inte en parallell WTO-process.

Den mest försiktiga bedömningen är därför att en upptrappning är möjlig, särskilt när kostnaderna för CBAM-certifikat ökar. Men det finns ännu inget etablerat stöd för att BRICS-länderna har samordnat en gemensam WTO-tvist.

Den utvidgade BRICS-gruppen gör ändå konflikten politiskt betydelsefull. Gruppen samlar stora exportörer av råvaror, metaller och industrivaror – sektorer som ligger nära CBAM:s nuvarande tillämpningsområde. Någon exakt andel av världshandeln kan däremot inte fastställas utifrån det tillgängliga källmaterialet.