Trump kortade USA–Sydkoreas militärövning till fem dagar

Så förändrades övningen

Sydkoreas försvarsmakt uppgav att USA hade bett om justeringen. Ulchi Freedom Shield förkortades från elva dagar till fem, och vissa gemensamma fältmoment minskades.

Förändringen handlade alltså inte bara om kalendern. Den första delen av övningen fokuserade på att försvara Sydkorea mot ett angrepp. En senare fas med motanfallsoperationer rapporterades kunna ställas in eller skjutas upp. Uppgifterna byggde på sydkoreanska medier och det fanns inte någon offentligt presenterad, fullständig slutplan för alla detaljer.

Pentagon uppgav att även tillhörande skarpa övningsmoment hade minskats. Vissa aktiviteter ställdes in eller omvandlades till simuleringar. Försvarsdepartementet hävdade samtidigt att ändringarna inte skulle försämra övningens mål och att de allierades ”väsentliga beredskap” skulle bevaras.

Sydkorea och USA överraskades

Sydkoreanska politiker och militärer uppgavs ha blivit tagna på sängen. Beslutet kom efter att planeringen i praktiken var klar och övningen hade inletts, vilket väckte frågor i Seoul om hur den gemensamma försvarsförmågan skulle påverkas.

General Xavier Brunson, chef för de amerikanska styrkorna i Sydkorea, besökte därefter det sydkoreanska försvarsdepartementet för att diskutera neddragningen. Mötet visade att de praktiska detaljerna fortfarande behövde arbetas fram efter Trumps direktiv.

Sydkoreas offentliga reaktion försökte balansera två budskap: att lugna alliansen och att hålla dörren öppen för diplomati. President Lee Jae Myung betonade att en stark USA-allians är central för landets säkerhet, samtidigt som Seoul uttryckte hopp om att nya kontakter mellan USA och Nordkorea skulle kunna minska spänningarna.

Vad Ulchi Freedom Shield ska träna

Ulchi Freedom Shield är en av USA:s och Sydkoreas viktigaste årliga gemensamma försvarsövningar. 2026 års upplägg skulle anpassas till förändrade förhållanden på slagfältet och omfatta omkring 18 000 sydkoreanska soldater. Scenarierna inkluderade drönare, störningar av GPS och cyberattacker, utöver stabsövningar och fältmoment för att träna ett försvar av Koreahalvön.

Det handlar inte bara om att visa militär styrka. Gemensamma övningar ska pröva om de båda länderna kan dela information, fatta samordnade beslut, förflytta trupper och förnödenheter samt fungera tillsammans under en verklig kris. USA och Sydkorea beskriver övningarna som defensiva. Nordkorea framställer dem däremot regelbundet som förberedelser för en invasion.

USA har omkring 28 500 soldater stationerade i Sydkorea. Närvaron är en del av den permanenta militära balansen på Koreahalvön, medan övningarna ska visa hur de amerikanska styrkorna skulle samarbeta med sydkoreanska förband i ett krisläge.

Nordkoreas kritik och Japans roll

Före neddragningen fördömde Nordkorea de planerade övningarna som mer provocerande än föregående års upplaga och beskrev dem som förberedelser för en militär konfrontation. Pyongyang hävdade också att samarbetet mellan USA, Japan och Sydkorea höll på att utvecklas till en ”kärnvapenallians” och hotade med ett kraftfullare avskräckningssvar.

Neddragningen gav därmed Nordkorea något landet länge har krävt: mindre omfattande gemensamma militärövningar. Den tillgängliga rapporteringen visar däremot inte att Pyongyang i gengäld erbjöd någon motsvarande begränsning av sitt kärnvapen- eller robotprogram. Den obalansen ligger bakom en central del av kritiken mot beslutet.

Samarbetet med Japan gör frågan större än bara relationen mellan Nord- och Sydkorea. Samordningen mellan USA, Sydkorea och Japan är kopplad till regional avskräckning och till hanteringen av robotangrepp. Därför har trovärdigheten i det bredare säkerhetsnätverket betydelse även utanför Koreahalvön. Nordkoreas uttalanden tyder på att Pyongyang betraktar samarbetet som en del av det hot landet vill motverka.

Kopplingen till Trumps kontakter med Kim

Neddragningen sammanföll med nya signaler om att Trump ville återuppta kontakten med Kim Jong-Un. Enligt rapporteringen kunde ett möte diskuteras i samband med Trumps väntade Kinaresa i november, även om bedömare tvivlade på att Nordkorea skulle ha starka skäl att återvända till förhandlingar.

Förutsättningarna är nu annorlunda än vid toppmötena mellan Trump och Kim 2018 och 2019. Bedömare pekar på Nordkoreas stöd från Ryssland och Kina och på att landet är mindre beroende av sanktionslättnader än tidigare. Kim kan också kräva att USA erkänner Nordkorea som en kärnvapenstat – ett villkor som Washington inte skulle kunna acceptera.

Även Sydkoreas egen linje har förändrats. Seoul har börjat lämna en politik där fullständig och omedelbar kärnvapennedrustning måste komma först, och överväger i stället stegvisa åtgärder. Ett första steg skulle exempelvis kunna vara att frysa Nordkoreas befintliga kärnvapenprogram och därefter förhandla om ömsesidiga riskminskningar.

Det kan göra diplomatin mer realistisk, men förändrar också innebörden av eftergifter. En mindre militärövning kan ses som en förtroendeskapande åtgärd – eller som ett tecken på att Nordkoreas press mot Washington och Seoul fungerar. Bedömare har varnat för att Nordkoreas växande militära förmåga och fördjupade relation med Ryssland har stärkt landets förhandlingsposition sedan de tidigare toppmötena.

Beredskap mot diplomati – den svåra avvägningen

Pentagon och Sydkoreas försvarsmakt håller fast vid att den reviderade övningen kan bevara den centrala beredskapen och de viktigaste utbildningsmålen. Kritiken handlar därför inte nödvändigtvis om att en fem dagar lång övning skulle göra de allierade oförberedda. Frågan är snarare om en förkortning och omstrukturering i sista minuten minskar möjligheten att öva hela kedjan – från försvar och ledning till motanfall.

Beslutet skapade dessutom ett politiskt prejudikat: en central alliansövning blev ett verktyg för diplomatiska signaler utan någon tydlig motsvarande åtgärd från Pyongyang. Trump kan ha velat skapa utrymme för samtal med Kim och samtidigt markera missnöje mot Seoul. Den omedelbara kostnaden blev dock ökad osäkerhet för den allierade vars styrkor delar ansvaret för att försvara Koreahalvön.

Avvägningen är därför tydlig men olöst. En mindre övning kan bidra till att sänka spänningarna och stödja nya diplomatiska kontakter. Samtidigt riskerar beslutet att göra den militära beredskapen till ett förhandlingskort just när Nordkorea har blivit mer självsäkert, har tätare band till Ryssland och är mindre beroende av de eftergifter som präglade de tidigare förhandlingarna.