Trump pausar Kanada-tullar – men något slutligt avtal finns ännu inte

Tullarna skulle införas som extra importavgifter med stöd av paragraf 338 i den amerikanska Tariff Act från 1930. Vita huset sade att åtgärden var ett svar på vad administrationen beskrev som Kanadas diskriminerande behandling av amerikanska varor, särskilt inom bilindustrin samt alkohol- och mejerisektorerna.

Keystone XL drogs in i diskussionen

Trump gav få detaljer om den föreslagna uppgörelsen, men skrev att den sedan länge nedlagda oljeledningen Keystone XL ”kanske kan väckas ur graven”. Kommentaren antyder att en återstart av projektet kan ha en plats i det framväxande paketet, men inga slutliga villkor som kopplar en återupplivning av ledningen till lättade tullar har presenterats.

Så utvecklades de sista timmarna

Pausen kom efter mer än en veckas intensifierade förhandlingar. Carney talade med Trump på måndagen och återigen sent på tisdagen när tidsfristen närmade sig. Kanadas handelsminister Dominic LeBlanc och chefsförhandlare Janice Charette träffade USA:s handelsrepresentant Jamieson Greer flera gånger. Kort före tidsfristen mötte LeBlanc och Charette även Greer och handelsminister Howard Lutnick.

Det komprimerade tidsschemat speglade osäkerheten i samtalen. Tidigare i augusti hade kanadensiska företrädare sagt att länderna fortfarande stod långt ifrån varandra i delar av ett utkast till avtal, även om båda regeringarna fortsatte försöka överbrygga skillnaderna före den 19 augusti.

Biltullarna är fortfarande en knäckfråga

Bilindustrin var en av de centrala olösta frågorna. Förhandlarna diskuterade att sänka USA:s befintliga tull på 25 procent för kanadensiska fordon till 15 procent efter vissa avdrag kopplade till varornas innehåll. Men länderna var oense om hur avdragen skulle räknas.

Washington ville ge tillgodoräkning för innehåll från USA, medan Kanada ville att kvalificerande bildelar och annat innehåll från hela Nordamerika skulle räknas in.

Det innebär att 15-procentsnivån var ett förhandlingsförslag – inte en offentliggjord uppgörelse. Ett slutligt avtal måste lösa både beräkningsmodellen för bilar och andra frågor om marknadstillträde och tullar.

Varför paragraf 338 spelar roll

De hotade tullarna var ovanliga eftersom de byggde på paragraf 338 i Tariff Act från 1930, en befogenhet som sällan har använts. Vita huset hävdade att bestämmelsen ger presidenten möjlighet att införa extra tullar som svar på diskriminerande behandling av amerikansk handel. Rapportering beskrev åtgärden som det första kända fallet där befogenheten används för att införa tullar mot ett annat land.

Tullarna var också anmärkningsvärda eftersom de skulle gälla utpekade kanadensiska varor även när produkterna annars kunde ha omfattats av förmånsbehandling enligt frihandelsavtalet USA–Mexiko–Kanada, USMCA.

Ekonomiska risker för båda länderna

USA:s handelskammare varnade för att högre tullar kan skada båda ekonomierna, driva upp kostnaderna för amerikanska hushåll och störa de tätt integrerade nordamerikanska leveranskedjorna. Organisationen menade att minskade handelshinder för stål, aluminium, trävaror och bildelar skulle gynna amerikanska konsumenter, producenter, lantbrukare och arbetstagare.

Handelskammaren har också kopplat stabiliteten i det bredare USMCA-samarbetet till 13 miljoner amerikanska jobb som stöds av handeln med Kanada och Mexiko. Siffran beskriver jobb som är knutna till den regionala handelsrelationen. Den betyder inte att alla 13 miljoner jobb automatiskt skulle försvinna om tullarna började gälla.

Vad fredagens tidsfrist betyder

Fredagens slutdatum bör främst ses som ett fönster för att färdigställa dokument och lösa återstående frågor – inte som ett bevis på att handelskonflikten är över. Tjänstemännen måste omvandla den rapporterade överenskommelsen till färdiga dokument och framför allt lösa frågan om biltullarna innan pausen löper ut.

I praktiken har den omedelbara tullchocken skjutits upp, men den underliggande förhandlingen är fortfarande inte färdig. Så länge de slutliga villkoren inte har publicerats och godkänts av båda regeringarna är den föreslagna USA–Kanada-uppgörelsen preliminär.