Kabinettsbeslutet tillåter tre månader långa avtal med specialiserade lokala och internationella företag. Företagen ska kunna hantera försäljning och transport genom flera olika utförselpunkter.
Bagdad har däremot inte offentliggjort vilka företag som ska anlitas, hur stora volymer varje aktör får eller exakt vilka rutter som ska användas. Beslutet är därför främst ett kommersiellt ramverk som ger regeringen handlingsutrymme – inte en fullt redovisad exportplan.
Den mest konkreta alternativa rutten går norrut genom Irak och vidare till Turkiets Medelhavshamn Ceyhan. Irak och Turkiet har slutit ett ettårigt avtal om att fortsätta använda oljeledningssystemet mellan länderna, med en målsättning eller miniminivå på minst 750 000 fat råolja per dag.
Rutten till Ceyhan kringgår Hormuzsundet och minskar samtidigt Iraks beroende av lastning vid terminaler i Persiska viken.
Bagdad arbetar också med planer på en ledning från Basra till Fishkhabur nära den turkiska gränsen, med möjlighet att ansluta till Ceyhan-systemet. Ett annat projekt gäller en ledning från Haditha i västra Irak till Baniyas vid Syriens Medelhavskust.
Överenskommelsen med Syrien är dock ett tidigt steg och innebär inte att en ny västlig exportväg redan finns tillgänglig. Enligt rapporteringen kan ett sådant projekt kräva flera års byggarbete och omfattande investeringar.
Den tillfälliga politiken handlar i första hand om att leda om redan tillåtna oljevolymer: transportkorridor, köpare, lastningspunkt och marknadsföring kan förändras. Det är inte samma sak som att höja Iraks produktionskvot.
Iraks oljeexport uppgavs i augusti ha legat på omkring 2 miljoner fat per dag. Samtidigt har Bagdad betonat att landet följer OPEC+-begränsningarna. En eventuell återhämtning ska därför främst återställa eller omdirigera volymer inom den tilldelade kvoten – inte lösa tidigare problem genom att pumpa upp mer olja.