Varför Israel slog mot Abu al-Duhur – och vad Turkiet hade med saken att göra

Åtta flyganfall träffade Syriens militärflygplats Abu al-Duhur i östra Idlib tidigt på tisdagen den 18 augusti. Syriska statliga medier uppgav att landningsbanan och förrådsanläggningar skadades. Andra rapporter nämnde även hangarer. Inga dödsfall eller skadade rapporterades.

Israel tog först inte offentligt på sig ansvaret. Senare samma kväll uppgav premiärministerämbetet att operationen skulle förhindra en turkisk militär uppbyggnad på platsen. Enligt Israel hade Damaskus ignorerat upprepade varningar om en möjlig turkisk truppinsats.

Vad träffades vid Abu al-Duhur?

De rapporterade målen var flygbasens landningsbana och förrådsanläggningar. Enligt vissa uppgifter skadades också flera hangarer. Skadorna beskrevs som materiella, utan rapporterade dödsfall eller personskador.

Abu al-Duhur var tidigare ett syriskt militärflygfält, men hade i flera år varit ur drift som aktiv militärbas. Anläggningen ligger enligt rapporterna cirka 70 kilometer från den turkiska gränsen och har bytt kontroll flera gånger under det syriska inbördeskriget.

När attacken ägde rum beskrevs flygfältet fortfarande som taget ur bruk, även om styrkor från Syriens försvarsministerium fanns på plats. Den aktuella betydelsen handlade i stället om planer på att rusta upp landningsbanan och eventuellt åter ta anläggningen i militär användning.

Därför blev den turkiska delegationen central

Flyganfallen kom efter ett rapporterat besök av en turkisk militärdelegation. Delegationen uppgavs ha inspekterat flygfältet som en del av förberedelserna för att renovera landningsbanorna och bedöma möjligheten att återuppta militär verksamhet vid basen.

Tidpunkten skapade en tydlig koppling mellan Turkiets fördjupade försvarssamarbete med Damaskus och Israels beslut att slå till. Den tillgängliga rapporteringen visar händelseförloppet, men fastställer inte självständigt hur stor en eventuell turkisk insats skulle bli, när den skulle genomföras eller om den slutligen skulle bli av.

Israels senare förklaring gjorde kopplingen uttrycklig. Premiärministerämbetet sade att Syrien var nära att bryta ett överenskommet säkerhetsstatus quo genom att tillåta turkiska trupper att placeras vid en flygbas nära Aleppo. Israel uppgav att landet upprepade gånger hade varnat Damaskus mot en sådan utveckling.

Israels angivna motiv

Den israeliska militären avstod först från att kommentera attacken. Det senare uttalandet från premiärministerämbetet beskrev den som en förebyggande åtgärd mot en möjlig turkisk militär närvaro – inte som ett svar på rapporterade dödsfall eller en omedelbar attack från Abu al-Duhur.

Detta är Israels egen motivering. Offentliga uppgifter bekräftar inte oberoende de exakta utplaceringsplaner som Israel sade sig vilja stoppa. Den turkiska kopplingen är därför central för att förstå händelsen, men fortfarande inte fullt dokumenterad i det offentliga materialet.

Så reagerade Syrien, USA och Turkiet

Syrien

Syriens utrikesministerium fördömde attacken som ett uppenbart brott mot landets suveränitet och territoriella integritet. Damaskus beskrev flyganfallen som en farlig eskalering som undergrävde försöken att stabilisera Syrien och sade att landet skulle försöka få frågan behandlad i FN:s säkerhetsråd.

USA

Tom Barrack, USA:s särskilda presidentutsände för Syrien och Irak samt ambassadör i Turkiet, kallade de bekräftade israeliska flyganfallen en ”onödig eskalering” som inte bidrog till regional stabilitet. Han försvarade också Ahmed al-Sharaas interimsregering och sade att den inte hade intagit en aggressiv hållning eller upprätthållit ombudsstyrkor, utan snarare hanterade stora begränsningar efter kriget och försökte driva på en nedtrappning.

Barrack sade att händelsen visade behovet av en direkt kommunikationskanal mellan Israel, Turkiet och Syrien. USA arbetade enligt honom med att skapa en sådan mekanism för att undvika militära missförstånd och oavsiktliga sammandrabbningar. Han uppgav också att Turkiet inte hade varnats i förväg och hade observerat flygplan på väg norrut mot turkiskt territorium.

Turkiet och arabstaterna

Turkiet fördömde attacken, liksom Jordanien, Egypten, Saudiarabien, Qatar och Kuwait. Regeringarna varnade för att attacker mot syriskt territorium riskerade att förvärra den regionala instabiliteten.

Vad attacken säger om Syriens framtid

Attacken mot Abu al-Duhur samlade flera olösta frågor om efterkrigstidens Syrien i en och samma händelse. Damaskus och Ankara försöker fördjupa sitt militära och institutionella samarbete, bland annat genom de rapporterade planerna på att rusta upp en tidigare syrisk flygbas. Israel försöker samtidigt hindra militära förmågor som landet uppfattar som hotfulla från att växa fram nära dess säkerhetsperimeter.

Konflikten är särskilt känslig eftersom både Turkiet och Israel är inflytelserika aktörer i Syrien, medan Washington försöker stödja ett stabilt och sammanhållet land och främja en nedtrappning mellan Israel och Syrien. Barracks krav på en mekanism för att undvika militära sammanstötningar mellan de tre länderna visar hur snabbt ett angrepp mot en nedlagd anläggning kan skapa risk för konfrontation mellan flera stater.

De tydligaste fakta är begränsade men betydelsefulla: åtta flyganfall träffade Abu al-Duhur den 18 augusti, landningsbanan och annan infrastruktur skadades, inga dödsfall rapporterades och Israel sade senare att syftet var att förhindra en turkisk militär utplacering.

Den stora obesvarade frågan är om upprustningen av flygfältet innebar en nära förestående turkisk utplacering eller bara en inledande bedömning. Just den osäkerheten bidrar till att händelsen fortfarande är politiskt omstridd.