USA–Iran utan vapenvila: Hormuzkrisen pressar sjöfart, olja och diplomati

Länderna saknar därmed en gemensam process för att hantera överträdelser eller förhindra att incidenter trappas upp. Tidigare förslag visar dessutom hur långt parterna står från varandra. Iran har velat ha villkor som skulle ge landet kontroll över eller inflytande över vissa rutter, medan USA har avvisat alla arrangemang med krav på godkännanden, avgifter eller andra hinder för passage.

Oman har hamnat i en särskilt känslig position. Teheran har diskuterat möjliga tillfälliga lösningar för sjöfarten med Oman, samtidigt som Trump har hotat landet om det skulle hindra USA:s försök att påverka situationen i sundet. Även om hotet inte leder till militär handling riskerar det att försvaga en regional kontaktkanal som annars skulle kunna bidra till att hålla kommunikationen öppen.

Handelsfartyg är direkt utsatta

De maritima konsekvenserna syntes redan före tidsfristens utgång. Den brittiska myndigheten UK Maritime Trade Operations uppgav att ett lastfartyg träffades av en okänd projektil när det lämnade sundet. Maskinrummet skadades och en besättningsmedlem skadades.

Samtidigt föll trafiken kraftigt. Kpler-data som citerats i rapporteringen visar att endast fem fartyg passerade Hormuzsundet under en lördag, jämfört med 31 helgen dessförinnan. Det är en mycket allvarlig störning av sjöfarten, även om de tillgängliga uppgifterna inte visar att sundet formellt och fullständigt stängdes.

För rederier och transportföretag är den praktiska huvudproblemen osäkerhet. Fartyg kan utsättas för angrepp, bordning, förseningar eller omdirigeringar – eller behöva invänta säkerhetsgarantier innan de fortsätter. Försäkringsbolag och råvaruhandlare måste dessutom räkna med högre krigsriskpremier och risken för att en tillfällig begränsning blir ett långvarigt avbrott.

Oljemarknaden räknar med en längre kris

Råoljepriserna reagerade på en kombination av attacker mot tankfartyg, avstannad diplomati och begränsad trafik genom Hormuzsundet. Brentterminer stängde på 88,52 dollar per fat den 14 augusti. Senare marknadsrapporter beskrev priser kring eller över 89 dollar när oron för en blockad och fortsatta störningar ökade.

Enligt Reuters började oljemarknaden den 18 augusti i allt högre grad agera som om störningar i energiförsörjningen från Mellanöstern kunde bli ett nytt normalläge, snarare än en kortvarig chock. Det är viktigt eftersom marknadseffekten inte främst avgörs av vilket datum vapenvilan löper ut, utan av om fartygen säkert kan återgå till normal trafik.

En längre störning kan höja kostnaderna för bränsle, frakt och försäkringar. Det kan i sin tur slå mot energikrävande industrier, petrokemisk produktion och ekonomier som är beroende av importerad energi. Den slutliga effekten på inflation och tillväxt är däremot fortfarande osäker. Den beror bland annat på hur länge dödläget varar, hur stora lagren är, vilka alternativa leveransvägar som finns och om den kommersiella trafiken kan återhämta sig.

Den geopolitiska risken växer

Krisen handlar nu om mer än relationen mellan USA och Iran. Gulfstaterna utsätts för press, Omans medlarroll är hotad och handelsfartyg från flera länder riskerar att dras in i incidenter i ett strategiskt viktigt sund. Ett nytt fartygsangrepp, en bordning, ett försök till blockad eller en attack från regionala ombud kan starta en ny upptrappningsspiral.

På kort sikt är fortsatt volatilitet därför mer sannolik än en varaktig uppgörelse. En trovärdig överenskommelse om tillträdet till sundet skulle kunna öppna vägen tillbaka till förhandlingar. Men det kräver att båda sidor accepterar regler för passage som går att kontrollera och genomdriva – samt återupprättar en politisk kontaktkanal.

Tills dess innebär vapenvilans slut att diplomatin är svagare, sjöfarten mindre förutsägbar och energimarknaden mer känslig för varje ny incident kring Hormuzsundet.