Irans rapporterade skifte från en defensiv till en ”fullt offensiv” hållning ökade oron för en ytterligare upptrappning. Uppgifter om informella kontakter och Oman-relaterade diskussioner om att öppna eller hantera sjöfarten genom Hormuzsundet höll samtidigt en väg till nedtrappning öppen. Men utan en bekräftad uppgörelse försvann inte marknadens riskpåslag.
Brentoljan steg över 90 dollar för tredje dagen i rad och handlades över 91 dollar när hoppet om en snabb USA–Iran-uppgörelse minskade. Hormuzsundet förblev den centrala marknadsfrågan: en ny konfrontation eller en långvarig störning skulle kunna hota transporterna av olja och höja kostnaderna i hela världsekonomin.
Effekterna stannar inte vid energisektorn. Dyrare bränsle kan höja den totala inflationen, pressa hushållens ekonomi och öka företagens kostnader. För centralbankerna skapar det en svår avvägning: energidriven inflation talar för försiktighet med räntesänkningar, medan svagare konsumtion talar för att inte belasta tillväxten ytterligare.
Räntan på den amerikanska 30-åriga statsobligationen nådde som högst 5,321 procent under handelsdagen – den högsta nivån sedan mitten av 2007. Även tioårsräntan steg. Uppgången handlade om mer än spänningarna i Mellanöstern. Investerare vägde också in USA:s statsfinanser, stora obligationsutgivningar och omfattande företagsupplåning, bland annat kopplad till investeringar i artificiell intelligens.
Det är viktigt för hushåll och företag eftersom långa statsräntor påverkar finansieringskostnaderna i hela ekonomin. Den amerikanska tioårsräntan fungerar som riktmärke för bland annat bolån och andra lån. Om räntorna förblir höga kan lånekostnaderna därför fortsätta att vara förhöjda även om marknaden blir mindre övertygad om att Federal Reserve snart höjer sin korta styrränta.
Japan visade att pressen på statsobligationer inte var begränsad till USA. Den japanska tioårsräntan nådde 2,925 procent efter sex raka handelsdagar med försäljningar – nära den högsta nivån på 30 år – trots svagare tillväxtdata än väntat. Investerarna verkade fortfarande räkna med att Bank of Japan kan höja räntan.
Asiatiska aktier gav upp de inledande uppgångarna när vapenvilans tidsfrist passerade och Irans mer offensiva hållning ökade oron för oljeförsörjningen och en regional upptrappning. Det breda MSCI Asia-indexet vände ned efter att först ha stigit, medan utvecklingen skilde sig mellan de enskilda marknaderna.
Även europeiska aktier backade något när stigande oljepriser och högre räntor på euroområdets statsobligationer ökade inflationsoron. Energibolag gick bättre än marknaden i övrigt, men räntan på den tyska tioåriga Bund-obligationen nådde sin högsta nivå sedan 2011. Den franska tioårsräntan steg till den högsta nivån på 16 år, vilket ökade pressen på aktievärderingarna.
USA-börserna hade redan börjat falla när investerare analyserade högre oljepriser, stigande långräntor och inflationsrisk. Dow Jones och S&P 500 sjönk omkring 0,5 procent vardera, medan Nasdaq föll cirka 0,3 procent under den handelsdag som marknadsrapporterna beskrev.
Mönstret handlade därför mindre om en isolerad geopolitisk chock och mer om stramare finansiella villkor. Högre energikostnader hotar både företagens vinster och hushållens köpkraft. Samtidigt minskar högre obligationsräntor det värde som investerare sätter på framtida företagsvinster – särskilt för bolag vars värderingar bygger på tillväxt långt fram i tiden.
Den amerikanska dollarn föll till en tvåmånaderslägsta mot euron efter den oväntade nedgången i amerikansk detaljhandel. I det här fallet vägde signalen om svagare ekonomisk aktivitet tyngre än den vanliga tendensen att geopolitisk oro stärker dollarn som en så kallad säker hamn.
Guldet hade däremot fått stöd av kombinationen av oro kring Persiska viken och inflationsrisker och nådde tidigare under perioden en nioveckorshögsta. Utvecklingen visade hur marknaden brottades med två krafter samtidigt: investerare sökte skydd mot geopolitisk risk, men omprövade också utsikterna för räntor och realräntor.
Den svagare detaljhandelssiffran fick marknaden att minska sina förväntningar på en snar räntehöjning från Federal Reserve. Det innebär dock inte att inflationsrisken är borta. En oljeuppgång orsakad av störningar kan driva upp priserna samtidigt som hushåll och företag börjar hålla hårdare i sina utgifter.
För beslutsfattarna kan det bli en obekväm stagflationssignal: efterfrågan kyls av, men energikostnaderna håller inflationen uppe. Protokollet från Federal Reserves senaste möte väntas ge mer information om hur ledamöterna vägde dessa motstridiga risker och om den svagare konsumtionen räckte för att hålla penningpolitiken oförändrad.
De kommande rapporterna från Home Depot, Target och Walmart kan hjälpa marknaden att avgöra om nedgången i detaljhandeln speglar en bredare försvagning hos konsumenten eller bara ett tillfälligt bakslag. Investerare kommer särskilt att leta efter följande signaler:
Tillsammans med Federal Reserves mötesprotokoll kan rapporterna hjälpa till att skilja mellan marknadens två huvudberättelser. Den ena är en inflationschock som håller räntorna högre under längre tid. Den andra är en efterfrågeinbromsning som så småningom ger centralbanken utrymme att lätta på penningpolitiken.
Deadline ökade osäkerheten utan att skapa ett helt nytt marknadsläge. Olja och långräntor steg eftersom investerare såg större geopolitisk och inflationsrelaterad risk, medan aktier försvagades när kostnaden för den risken spred sig till värderingar och hushållens ekonomi. Samtidigt visade dollarns fall och de lägre förväntningarna på räntehöjningar att svag amerikansk ekonomisk statistik var minst lika viktig som rubrikerna om Iran.
Nästa avgörande signal blir om diplomatin kan leda till ett trovärdigt arrangemang för Hormuzsundet och en bredare uppgörelse mellan USA och Iran. Fram till dess lär marknaderna fortsätta att handla på samspelet mellan risken för störningar i oljeutbudet, statlig upplåning, inflationsförväntningar och den amerikanska konsumentens motståndskraft.