Vad parterna har enats om

Regeringen och oppositionen uppger att de ska driva frågan gemensamt för att återfå Venezuelas internationella reservtillgångar i Bank of England. Samma förhandlingsrunda ska också ha lett till en överenskommelse om att starta om processen för att förnya landets högsta domstol.

De föreslagna användningsområdena är framför allt humanitära och inriktade på återuppbyggnad. Det handlar bland annat om att bygga upp bostäder och infrastruktur, stärka sjukvården, röja upp efter jordbävningarna och hjälpa familjer vars hem förstörts eller som tvingats lämna dem.

Oppositionsrepresentanten Ramón López har sagt att återvunna medel skulle placeras på ett konto som administreras via USA:s finansdepartement och övervakas av kvalificerade internationella revisionsföretag. Det är dock fortfarande oklart om planen innebär att guldtackorna fysiskt flyttas, att guldet säljs och intäkterna överförs eller att en annan förvaringslösning används. Uppgiften om ett konto hos USA:s finansdepartement har inte heller bekräftats offentligt av Rodríguez-regeringen.

Därför sitter guldet fortfarande fast i London

Bank of England har förvarat omkring 31 ton venezuelanskt guld sedan tiden före den nuvarande konflikten. Tillgången blev omstridd efter att Storbritannien 2018 slutade erkänna Nicolás Maduros regering. Därefter konkurrerade rivaliserande venezuelanska maktcentra om vem som hade rätt att ge instruktioner till Venezuelas centralbank och kontrollera landets utländska reserver.

Det handlar därför inte om ett enkelt beslut från banken att vägra lämna ut guldet. I stället har frågan blivit en kombination av en diplomatisk erkännandetvist och en långvarig rättsprocess. Brittisk rapportering pekar på att domstolen måste avgöra vilken venezuelansk myndighet som juridiskt får bestämma över guldet. Bank of England och det brittiska utrikesdepartementet har inte offentligt lovat att reserverna ska släppas.

Venezuelanska myndigheter försökte tidigare få tillgång till reserverna under coronapandemin. Då föreslogs att intäkterna skulle kanaliseras genom FN för att finansiera sjukvård. Enligt rapporteringen avvisades försöket i brittiska domstolar.

Jordbävningarna förändrade det politiska läget

De två jordbävningarna den 24 juni 2026 dödade enligt samtida rapporter mer än 6 000 människor. Katastrofen orsakade dessutom en ekonomisk chock som uppskattats motsvara omkring 6 procent av Venezuelas bruttonationalprodukt.

Krisen slog till när landet redan var under hård ekonomisk press. Venezuelas centralbank rapporterade en månadsinflation på omkring 20 procent i juli. Samtidigt pekade landets ledning ut både återuppbyggnaden och tillgången till guldet i London som brådskande frågor.

Det bidrar till att förklara den ovanliga samarbetsviljan. Regeringen och oppositionsgrupperna är fortfarande oense om den politiska makten, men har ett gemensamt intresse av att frigöra pengar till återuppbyggnaden. En politisk överenskommelse i Venezuela kan dock inte ensam lösa den separata juridiska frågan i Storbritannien.

Vad skulle ett konto hos USA:s finansdepartement innebära?

Ett konto som administreras via USA:s finansdepartement skulle skapa en extern kontroll- och övervakningsmekanism för eventuella återvunna medel. Förespråkarna framhåller internationella revisioner som ett skydd mot att pengarna försvinner på vägen och som ett sätt att skapa förtroende mellan Venezuelas rivaliserande politiska läger och utländska regeringar.

Samtidigt skulle upplägget placera ytterligare en venezuelansk statlig tillgång inom en struktur där Washington har inflytande. Enligt rapporteringen har USA kontrollerat tidpunkten och storleken på utbetalningar från Venezuelas exportintäkter, särskilt från oljeförsäljning. Venezuelas myndigheter har också separat försökt få tillgång till omkring 4,5 miljarder dollar i särskilda dragningsrätter, SDR, från Internationella valutafonden samt andra frysta statliga konton i USA och Europa.

Det gör den föreslagna lösningen politiskt känslig. Den kan öka insynen och minska risken för att medlen missbrukas, men också förstärka USA:s inflytande över hur Venezuelas tillgångar hanteras.

Nästa steg: en gemensam begäran – inte en guldleverans

Det omedelbara nästa steget är alltså inte att guldtackorna transporteras ut ur Bank of England. Venezuelas regering och de oppositionella grupper som deltar måste lägga fram en gemensam begäran, medan den brittiska rättsprocessen fortfarande måste avgöra vilken venezuelansk instans som har rätt att ge giltiga instruktioner om tillgångarna.

Den viktigaste skillnaden är mellan en överenskommelse om att försöka få tillbaka guldet och ett domstolsbeslut som godkänner att det lämnas ut. Det första har rapporterats. Det andra har inte skett. Fram till dess att de brittiska juridiska och praktiska frågorna är lösta är de 31 tonnen en planerad finansieringskälla för återuppbyggnaden – inte pengar som Venezuela redan kan använda.

Vad parterna har enats om

Regeringen och oppositionen uppger att de ska driva frågan gemensamt för att återfå Venezuelas internationella reservtillgångar i Bank of England. Samma förhandlingsrunda ska också ha lett till en överenskommelse om att starta om processen för att förnya landets högsta domstol.

De föreslagna användningsområdena är framför allt humanitära och inriktade på återuppbyggnad. Det handlar bland annat om att bygga upp bostäder och infrastruktur, stärka sjukvården, röja upp efter jordbävningarna och hjälpa familjer vars hem förstörts eller som tvingats lämna dem.

Oppositionsrepresentanten Ramón López har sagt att återvunna medel skulle placeras på ett konto som administreras via USA:s finansdepartement och övervakas av kvalificerade internationella revisionsföretag. Det är dock fortfarande oklart om planen innebär att guldtackorna fysiskt flyttas, att guldet säljs och intäkterna överförs eller att en annan förvaringslösning används. Uppgiften om ett konto hos USA:s finansdepartement har inte heller bekräftats offentligt av Rodríguez-regeringen.

Därför sitter guldet fortfarande fast i London

Bank of England har förvarat omkring 31 ton venezuelanskt guld sedan tiden före den nuvarande konflikten. Tillgången blev omstridd efter att Storbritannien 2018 slutade erkänna Nicolás Maduros regering. Därefter konkurrerade rivaliserande venezuelanska maktcentra om vem som hade rätt att ge instruktioner till Venezuelas centralbank och kontrollera landets utländska reserver.

Det handlar därför inte om ett enkelt beslut från banken att vägra lämna ut guldet. I stället har frågan blivit en kombination av en diplomatisk erkännandetvist och en långvarig rättsprocess. Brittisk rapportering pekar på att domstolen måste avgöra vilken venezuelansk myndighet som juridiskt får bestämma över guldet. Bank of England och det brittiska utrikesdepartementet har inte offentligt lovat att reserverna ska släppas.

Venezuelanska myndigheter försökte tidigare få tillgång till reserverna under coronapandemin. Då föreslogs att intäkterna skulle kanaliseras genom FN för att finansiera sjukvård. Enligt rapporteringen avvisades försöket i brittiska domstolar.

Jordbävningarna förändrade det politiska läget

De två jordbävningarna den 24 juni 2026 dödade enligt samtida rapporter mer än 6 000 människor. Katastrofen orsakade dessutom en ekonomisk chock som uppskattats motsvara omkring 6 procent av Venezuelas bruttonationalprodukt.

Krisen slog till när landet redan var under hård ekonomisk press. Venezuelas centralbank rapporterade en månadsinflation på omkring 20 procent i juli. Samtidigt pekade landets ledning ut både återuppbyggnaden och tillgången till guldet i London som brådskande frågor.

Det bidrar till att förklara den ovanliga samarbetsviljan. Regeringen och oppositionsgrupperna är fortfarande oense om den politiska makten, men har ett gemensamt intresse av att frigöra pengar till återuppbyggnaden. En politisk överenskommelse i Venezuela kan dock inte ensam lösa den separata juridiska frågan i Storbritannien.

Vad skulle ett konto hos USA:s finansdepartement innebära?

Ett konto som administreras via USA:s finansdepartement skulle skapa en extern kontroll- och övervakningsmekanism för eventuella återvunna medel. Förespråkarna framhåller internationella revisioner som ett skydd mot att pengarna försvinner på vägen och som ett sätt att skapa förtroende mellan Venezuelas rivaliserande politiska läger och utländska regeringar.

Samtidigt skulle upplägget placera ytterligare en venezuelansk statlig tillgång inom en struktur där Washington har inflytande. Enligt rapporteringen har USA kontrollerat tidpunkten och storleken på utbetalningar från Venezuelas exportintäkter, särskilt från oljeförsäljning. Venezuelas myndigheter har också separat försökt få tillgång till omkring 4,5 miljarder dollar i särskilda dragningsrätter, SDR, från Internationella valutafonden samt andra frysta statliga konton i USA och Europa.

Det gör den föreslagna lösningen politiskt känslig. Den kan öka insynen och minska risken för att medlen missbrukas, men också förstärka USA:s inflytande över hur Venezuelas tillgångar hanteras.

Nästa steg: en gemensam begäran – inte en guldleverans

Det omedelbara nästa steget är alltså inte att guldtackorna transporteras ut ur Bank of England. Venezuelas regering och de oppositionella grupper som deltar måste lägga fram en gemensam begäran, medan den brittiska rättsprocessen fortfarande måste avgöra vilken venezuelansk instans som har rätt att ge giltiga instruktioner om tillgångarna.

Den viktigaste skillnaden är mellan en överenskommelse om att försöka få tillbaka guldet och ett domstolsbeslut som godkänner att det lämnas ut. Det första har rapporterats. Det andra har inte skett. Fram till dess att de brittiska juridiska och praktiska frågorna är lösta är de 31 tonnen en planerad finansieringskälla för återuppbyggnaden – inte pengar som Venezuela redan kan använda.