Saudi Aramco var den klart största bidragsgivaren bland de åtta bolagen. Det saudiska oljebolaget redovisade en justerad nettovinst på 33,4 miljarder dollar under andra kvartalet – en ökning med 33 procent jämfört med året innan.
I bolagets officiella rapport uppgick kassaflödet från den löpande verksamheten till 25,4 miljarder dollar och det fria kassaflödet till 12,3 miljarder dollar. Aramco uppgav samtidigt att det fria kassaflödet påverkades av att 13,6 miljarder dollar bands i rörelsekapital. Det visar varför redovisad vinst och faktiskt kassaflöde inte är samma sak.
De övriga resultaten pekade i samma riktning, även om uppgångens storlek varierade beroende på bolagens verksamhetsmix. Chevron redovisade sitt högsta kvartalsresultat någonsin, Shell sitt näst högsta och ExxonMobil ungefär fördubblade vinsten jämfört med andra kvartalet 2025.
Oljepriserna rörde sig inte spikrakt uppåt. Handlare omprövade löpande risken för produktionsbortfall, militär upptrappning och en eventuell överenskommelse som kunde öppna sundet igen.
Brent stängde över 100 dollar per fat i slutet av juli efter attacker mot saudiskt kopplade oljetankfartyg och ytterligare störningar i den regionala handeln. Den 23 juli stängde Brent på 100,69 dollar. Reuters uppgav då att riktmärket låg nästan 40 procent över nivån när kriget började.
Senare sjönk priserna när förhoppningar om vapenvila eller en delvis återöppning tillfälligt stärktes. Den 11 augusti stängde Brent på 88,91 dollar och den amerikanska WTI-oljan på 83,20 dollar. Den 14 augusti, efter att USA sagt att den marina blockaden mot Iran kunde fortsätta på obestämd tid och två fartyg attackerats, stängde Brent på 88,52 dollar och WTI på 82,40 dollar.
Sjötrafiken visar varför marknaden förblev nervös. Kpler-data som Reuters hänvisade till visade att endast fem lastfartyg passerade sundet under lördagen den 15–16 augusti, medan inga registrerades på söndagen. Helgen innan hade 31 fartyg passerat.
Den senare kollapsen i trafiken ligger efter det redan rapporterade andra kvartalet och förklarar därför inte Q2-vinsterna. Däremot ökade den risken för en ny resultateffekt i kommande kvartal.
Högre internationella riktpriser och ett högre WTI-pris förbättrar normalt intäktsutsikterna för kanadensiska oljeproducenter. Den faktiska effekten beror dock på oljekvalitet, transportkostnader, prisskillnader mot riktmärken och bolagens säkringsstrategier. Det tillgängliga underlaget kvantifierar inte kanadensiska producenters samlade hedgepositioner, så den omedelbara effekten går inte att mäta exakt.
Kanadensiska konsumenter kan samtidigt få högre bensin- och dieselpriser, eftersom raffinerade produkter prissätts med globala råoljeriktmärken som grund.
I USA kan högre råoljepriser och ökade transportkostnader höja grossistpriserna på bensin och därefter priserna vid pump. Genomslaget kommer inte omedelbart: raffinaderikapacitet, lager, regionala bränslekrav, skatter och detaljhandelsmarginaler påverkar vad bilisterna faktiskt betalar. Tillgängliga rapporter bekräftar att bensinpriserna steg kraftigt under konflikten, men anger ingen tillförlitlig aktuell nationell genomsnittsnivå.
Den politiska reaktionen handlar i grunden om fördelning. Hushållen möter högre kostnader för drivmedel och uppvärmning, samtidigt som producenterna får ovanligt höga marginaler till följd av krig och begränsad sjöfart.
President Donald Trump kritiserade oljebolagen för att tjäna ”för mycket pengar”, medan lagstiftare på nytt föreslog att en del av vinsterna skulle föras tillbaka till konsumenterna.
Senator Sheldon Whitehouses lagförslag S.4111, Big Oil Windfall Profits Tax Act, lades fram den 17 mars 2026 och hänvisades till senatens finansutskott. Förslaget skulle införa en punktskatt på råolja och återföra intäkterna till enskilda skattebetalare.
Diskussionen får ytterligare tyngd av Wood Mackenzies uppskattning att den globala uppströmssektorn för olja och gas kan generera ett kontantöverskott på 495 miljarder dollar under 2026 om Brent i genomsnitt kostar omkring 90 dollar per fat. Det är en prognos baserad på ett scenario, inte en garanterad vinstsumma. Utfallet är mycket känsligt för hur oljepriset utvecklas framöver.
Ja. En varaktig vapenvila och en pålitlig återöppning av Hormuzsundet skulle ta bort en stor del av den knapphets- och geopolitikriskpremie som byggts in i oljepriserna.
Om den tidigare undanhållna produktionen från Gulfen återvänder samtidigt som produktionen utanför OPEC fortsätter att öka, kan marknaden 2027 gå mot ett överutbud. Det skulle sätta press på både priser och producenternas resultat.
Det är ett möjligt scenario, inte en fastställd prognos. Den viktigaste lärdomen från vinstlyftet 2026 är att oljebolagens resultat inte steg enbart på grund av kriget. Det var samspelet mellan förlorad produktion, riskerna för sjöfarten, riktpriserna och marknadens bedömning av hur länge störningarna skulle bestå som skapade miljardregnet.