James Webb visar hur Lejonnebulosan formas och förändras

MIRI, Webbs instrument för mellan-infrarött ljus, gör det varma stoftet och dess varierande strukturer särskilt framträdande. Tillsammans med NIRCam, som registrerar nära-infrarött ljus, ger bilderna en mer komplett bild av hur materialet är fördelat runt den centrala vita dvärgen.

Stoftet fungerar som skydd

De nya bilderna visar inte bara en vacker form. Täta klumpar av stoft kan skärma av material från den centrala stjärnans hårda strålning. Samtidigt fortsätter gas och stoft att påverka varandra och formas om av både stjärnans strålning och utflöden. Lejonnebulosan är därför inte ett fruset ögonblick, utan ett pågående förändringsförlopp.

NGC 2392 ligger ungefär 5 000 ljusår från jorden. Den bild som Webb visar täcker omkring 1,8 bågminuter, motsvarande cirka 2,6 ljusår.

Ett kortvarigt kosmiskt skådespel

Den karaktäristiska lejonformen kommer inte att bestå för evigt. När den joniserade gasen fortsätter att expandera och blir allt tunnare väntas nebulosans tydliga struktur skingras inom storleksordningen ytterligare 10 000 år.

Webb är ett internationellt samarbete lett av NASA, med Europeiska rymdorganisationen ESA och Kanadas rymdorganisation CSA som partner. Organisationerna har bidragit till observatoriet och dess vetenskapliga kapacitet: NIRCam är teleskopets kamera för nära-infrarött ljus, medan MIRI observerar i mellan-infrarött ljus. Bildmaterialet krediteras NASA, ESA, CSA och Space Telescope Science Institute.