Därför erkänner Li Qiang Kinas svaga inhemska efterfrågan

Kinas ekonomi fick en svag start på årets andra hälft. I juli missade industriproduktion, konsumtion och investeringar marknadens prognoser – samtidigt som tillväxten redan hade bromsat in under våren.

Industriproduktionen ökade med 4,5 procent jämfört med juli året före, ned från 5,3 procent i juni och under Reuters prognos på 4,8 procent. Detaljhandeln steg bara 0,6 procent, jämfört med väntade 1,5 procent, medan investeringar i fasta tillgångar föll 6,7 procent under årets första sju månader.

Bakgrunden är inte enbart tillfälliga störningar från extremväder. Siffrorna pekar också på en mer långvarig svaghet: hushållen håller igen, fastighetsmarknaden fortsätter att tynga ekonomin och den inhemska efterfrågan räcker inte för att bära tillväxten på egen hand.

En tydlig varningssignal efter svag BNP-tillväxt

Kinas BNP växte med 4,3 procent under andra kvartalet – den svagaste takten på mer än tre år och under regeringens officiella helårsmål på 4,5–5 procent.

Det gjorde julis breda nedgång extra besvärlig för ledningen i Peking. När produktionen fortfarande kan hållas uppe, men hushållens konsumtion och investeringarna sviker, blir det svårare att stabilisera ekonomin enbart genom industrisatsningar och export.

Det var i detta läge som premiärminister Li Qiang konstaterade att den otillräckliga inhemska efterfrågan fortfarande är ett framträdande problem. Vid ett möte med Kinas statsråd uppmanade han myndigheterna att få bättre effekt av redan införda åtgärder och att snabbt formulera ”praktiska och effektiva” kompletterande politiska insatser.

Vad vill Li Qiang att regeringen ska göra?

Lis budskap pekar mot en bredare ekonomisk kurs snarare än ett enda nytt räddningspaket. Han efterlyste bland annat:

• starkare fokus på att öka den inhemska efterfrågan,
• stöd till nya investeringar och tillväxtsektorer,
• åtgärder för att stabilisera den externa efterfrågan,
• mer internationellt handelssamarbete,
• en mer innovationsdriven och kvalitativ tillväxt.

Det tillgängliga underlaget visar däremot inte att någon detaljerad ny åtgärdspaket från Kinas nationella utvecklings- och reformkommission, NDRC, har presenterats. Det som framgår är snarare en vilja till starkare efterfrågestöd och så kallad kontracyklisk politik – alltså insatser som ska motverka en inbromsning när ekonomin tappar fart.

Exporterna och AI-sektorn ger ekonomin andrum

Kina har fortfarande en starkare motor utanför landets gränser. Exporterna ökade med 23,9 procent i dollar räknat i juli jämfört med samma månad året före. Den globala AI-boomen har drivit efterfrågan på högteknologiska produkter och komponenter i leverantörskedjan för AI.

Även kinesiska tillverkare har gynnats av investeringar i AI utomlands. I juni passerade Kinas bilexport dessutom en miljon fordon under en enda månad för första gången.

Det ger regeringen ett viktigt stöd, men också en tydlig obalans. Exporterna kan kompensera för svag konsumtion i landet på kort sikt, men gör samtidigt tillväxten mer känslig för förändringar i global efterfrågan, handelspolitik och relationerna med USA. Vissa företag hade redan tidigare skyndat på leveranser till USA inför risken för nya tullar.

De stora riskerna framåt

Hushållen håller igen. Den svaga detaljhandeln tyder på försiktiga konsumenter. Så länge hushållen inte känner sig trygga med inkomster, bostäder och framtidsutsikter blir det svårt att få fart på ekonomin genom konsumtion.

Fastighetskrisen drar ned investeringarna. Den fortsatta nedgången på fastighetsmarknaden påverkar bostadsinvesteringar, byggsektorn, lokala myndigheters inkomster och hushållens förtroende. En snabb övergång till avancerad tillverkning kan inte omedelbart ersätta fastighetssektorns tidigare roll i ekonomin.

Mer högteknologisk kapacitet löser inte allt. Investeringar i avancerad tillverkning kan höja produktiviteten och skapa nya tillväxtområden. Men om konsumtionen inte stärks kan de också bidra till överkapacitet och deflationstryck – det vill säga fallande priser och svagare företagsintäkter.

Exportberoendet ökar sårbarheten. Den starka AI-relaterade exporten fungerar som en stötdämpare, men lämnar samtidigt Kina utsatt för svagare global efterfrågan, handelstvister och nya amerikanska tullar.

Geopolitiska störningar kan höja kostnaderna. Handelsspänningar och konflikter i Mellanöstern kan påverka både energipriser och transporter, vilket i sin tur riskerar att försvaga efterfrågan eller öka företagens kostnader.

En svår balans för Peking

Kinas ledning behöver ge ekonomin tillräckligt stöd för att närma sig helårsmålet, men vill samtidigt undvika en återgång till den skuld- och fastighetsdrivna stimulanspolitik som präglat tidigare perioder.

Det gör den nuvarande omställningen långsammare och politiskt svårare än ett traditionellt, storskaligt räddningspaket. Li Qia­ngs uttalande visar därför framför allt att pressen på Peking har ökat: exporterna och industrin håller fortfarande uppe delar av ekonomin, men utan en tydligare återhämtning i hushållens efterfrågan blir tillväxten allt mer obalanserad.