Erdoğans F-35-löfte till Turkiet stoppas fortfarande av S-400

Därför utestängdes Turkiet från F-35-programmet

Konflikten började när Turkiet köpte det ryska luftvärnssystemet S-400 år 2019. Washington hävdade att ett ryskt system i drift tillsammans med F-35 skulle skapa säkerhets- och interoperabilitetsrisker, bland annat genom att känslig information om flygplanet kunde skyddas sämre.

Köpet ledde till att Turkiet uteslöts från F-35-programmet och att USA införde sanktioner enligt lagen Countering America’s Adversaries Through Sanctions Act, vanligtvis kallad CAATSA.

Turkiet hade varit partner i F-35-programmet och planerade att köpa minst 100 flygplan. Landet uppges ha investerat omkring 1,4 miljarder dollar i programmet innan det uteslöts.

Den juridiska spärren som Trump inte kan ta bort på egen hand

Paragraf 1245 i USA:s försvarsbudget för budgetåret 2020 förbjuder överföring av F-35-plan till Turkiet. Presidentadministrationen kan bara bevilja ett undantag efter att ha intygat att Turkiet:

• inte längre har S-400-systemet eller tillhörande utrustning,
• har lämnat trovärdiga garantier för att systemet inte ska köpas in igen, och
• inte har gjort något annat ryskt försvarsköp som skulle öka risken för F-35-planets eller dess systems säkerhet.

Ett sådant undantag kan dessutom börja gälla först efter en period på 90 dagar.

Ett presidentbesked räcker alltså inte för att slutföra en försäljning. I ett brev till kongressen i juli skrev det amerikanska utrikesdepartementet att Turkiet ännu inte uppfyller de juridiska kraven för att ta emot F-35-plan.

Kongressen är ytterligare en viktig begränsning. Ledamöter har uttryckt stark oro över en eventuell försäljning, och lagtexten gör att administrationen inte enkelt kan likställa hävda sanktioner med ett turkiskt återinträde i programmet.

Vad är oklart kring S-400-systemen?

Den avgörande frågan är om Turkiet faktiskt har upphört att inneha S-400-systemet – inte bara om robotarna är avstängda eller placerade i lager. Den amerikanska lagen hänvisar till innehav och tillhörande utrustning. Den kräver också garantier mot att systemet köps in på nytt.

Det har rapporterats om möjligheter att Turkiet ska överföra eller på annat sätt göra sig av med systemen. De tillhandahållna källorna fastslår dock inte att det finns en slutlig och offentligt bekräftad lösning som uppfyller lagens krav. En rapport i augusti beskrev F-35-köpet som fastlåst eftersom kravet på att lösa S-400-frågan fortfarande kvarstår.

Så länge Ankaras innehav inte är klarlagt och de nödvändiga amerikanska intygen inte har utfärdats är Trumps löfte därför främst en öppning för fortsatta förhandlingar – inte en genomförbar leverans av F-35-plan.

Erdoğan vill samtidigt bygga ett bredare regionalt säkerhetsnätverk

F-35-konflikten utspelar sig parallellt med Erdoğans försök att framställa Turkiet som både en Nato-allierad och en självständig regional säkerhetsmakt. I augusti undertecknade Turkiet, Saudiarabien och Pakistan Meckaavtalet om gemensamt försvar. Avtalet innebär enligt parterna att ett väpnat angrepp mot ett av länderna ska betraktas som ett angrepp mot alla tre.

Turkiska företrädare har beskrivit avtalet som defensivt och inte riktat mot Iran eller något annat specifikt land. Erdoğan har sagt att samarbetet är öppet för fler regionala deltagare och att visionen inte är begränsad till de tre ursprungliga undertecknarna. Egypten har nämnts i rapporteringen som ett möjligt mål för diplomatiska kontakter, men framställs inte i de tillhandahållna källorna som en bekräftad medlem.

Det som kan beläggas är alltså en bredare turkisk satsning på regionalt säkerhetssamarbete och större regionalt ägarskap. De tillhandahållna källorna visar däremot inte att Erdoğan har presenterat konkreta nya åtaganden om ett Syrienbesök, särskilda stödarrangemang för Syrien eller ett fastlagt paket för återuppbyggnaden av Gaza. Sådana uppgifter bör därför hållas isär från den dokumenterade utvecklingen kring F-35-programmet och Meckaavtalet.

Slutsatsen: politiskt löfte, juridiskt dödläge

Erdoğan säger att Trump lovat Turkiet en väg tillbaka till F-35-programmet. Trump har lovat sanktionslättnader och signalerat att en försäljning kan övervägas. Men Turkiet har ännu inte klarat det viktigaste hindret: amerikansk lag kräver att landet inte längre har S-400-systemet, och utrikesdepartementet har sagt att de juridiska villkoren inte är uppfyllda.

Det finns därmed ett tydligt gap mellan politiska besked och juridisk verklighet. En turkisk återkomst skulle kräva en verifierbar lösning på S-400-frågan, formella intyg från den amerikanska administrationen och en försäljning som klarar kongressens granskning – inte bara ett löfte vid ett Natotoppmöte.