EU nobbar USA:s krav – står fast vid omstridda hållbarhetsregler

Den 14–15 augusti 2026 gjorde EU klart att man inte kommer att gå USA till mötes i frågan om att ytterligare urholka unionens omstridda hållbarhetslagar. I stället för att göra nya eftergifter markerade EU att Omnibus I-paketet – som antogs i februari 2026 och trädde i kraft den 18 mars samma år – är unionens slutgiltiga ståndpunkt. Detta rapporteras av flera källor, bland annat EU:s egna institutioner .

Konflikten omfattar nu inte bara direktiven för hållbarhetsrapportering (CSRD) och due diligence i leveranskedjan (CSDDD), utan också EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) samt spänningar om kinesisk kringgång av USA:s tullar.

Bakgrund: EU:s beslut – ett bestämt nej

EU gjorde inget nytt lagstiftningsbeslut den 15 augusti. I stället avvisade man USA:s krav. En talesperson för EU-kommissionen sade att unionen redan skalat tillbaka reglerna avsevärt och inte skulle gå längre, och insisterade på att CBAM är ett klimatverktyg, inte en protektionistisk tull . EU pekade på att Omnibus I-paketet – som antogs i december 2025, beslutades av parlamentet den 16 december 2025 och av rådet den 24 februari 2026, och som trädde i kraft den 18 mars 2026 – redan representerade unionens slutgiltiga inställning .

USA:s kritik den 14 augusti 2026

USA:s ambassadör till EU, Andrew Puzder, skrev på X att ”det är dags för EU att leverera” på åtaganden som han menar att unionen gjorde i ett tidigare handelsavtal, nämligen att dess gröna regleringar inte skulle hindra handeln mellan EU och USA . Kritiska punkter från amerikanskt håll var:

• CSDDD och CSRD innebär fortfarande oproportionerliga bördor för amerikanska företag, även efter EU:s urholkning 2025 .
• Förändringarna i december 2025 minskade bara USA:s efterlevnadskostnader med uppskattningsvis 27–36 procent, vilket lämnar betydande kostnader kvar. En studie från USA:s representanthus uppskattade de mätbara initiala efterlevnadskostnaderna till mellan 637 miljarder och 1 093 miljarder dollar .
• Toppolitiker från tre utskott i representanthuset (Guthrie, Hill, Jordan) skickade ett brev till EU-kommissionärerna och krävde ytterligare urholkning, med argumentet att reglerna strider mot andan i USA:s och EU:s handels- och teknikråd .
• Puzder kallade CBAM för en ”förklädd tull” som orättvist drabbar USA:s export .

USA:s regering medgav att EU hade gjort ”vissa positiva reformer” men sade att dessa ”inte fullt ut tillgodosåg USA:s farhågor” och varnade för att USA ”kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hantera oskäliga bördor för USA:s handel” .

De konkreta eftergifterna – Omnibus I från december 2025

Den 9 december 2025 nådde Europaparlamentet och rådet en preliminär överenskommelse. Parlamentet antog texten den 16 december 2025 och rådet slutgiltigt den 24 februari 2026 . Ändringarna offentliggjordes i EU:s officiella tidning den 26 februari 2026 och trädde i kraft den 18 mars 2026 .

De viktigaste eftergifterna var:

Förändring	CSRD	CSDDD
Tröskelvärde för tillämpning	Höjdes till >1 000 anställda och >450 miljoner euro i omsättning; små och medelstora företag undantas	Höjdes till >5 000 anställda och >1,5 miljarder euro i omsättning
Undantagna företag	Cirka 80 procent av de tidigare omfattade företagen	Endast de allra största företagen omfattas nu
Tidsfrist för efterlevnad	Förlängd med två år, till mitten av 2029	Förlängd motsvarande
Krav på klimatomställningsplaner	Obligatoriskt krav togs bort	Togs bort från kraven på due diligence
Fasvis rapportering	”Stop-the-clock”-lättnad för företag som skulle ha rapporterat 2026	Motsvarande lättnad

Sammantaget undantog Omnibus I-ändringarna ungefär 80 procent av företagen som annars hade omfattats av de ursprungliga direktiven . Trots detta fann USA:s representanthusstudie att ändringarna bara minskade de mätbara initiala efterlevnadskostnaderna för amerikanska företag med mellan 27 och 35 procent .

Den bredare konflikten: CBAM och kinesisk transitering

Tvisten handlar om långt mer än CSRD och CSDDD.

CBAM (gränsjusteringsmekanismen för koldioxid):

• CBAM gick in i sin definitiva fas den 1 januari 2026. Det innebär att EU-importörer måste köpa certifikat som motsvarar EU:s koldioxidpris för import av cement, järn/stål, aluminium, gödningsmedel, el och vätgas .
• USA ser CBAM som en förklädd tull som kommer att öka kraftigt. Exempel: en stålexport på 10 000 ton möts i dag av koldioxidkostnader på cirka 66 000 euro, men vid full styrka 2034 kan samma leverans kosta över 2,6 miljoner euro .
• Bryssel försvarar CBAM som ett nödvändigt klimatverktyg för att förhindra koldioxidläckage och insisterar på att mekanismen är förenlig med WTO:s regler .

Kinesisk transitering:

• Washington anklagar Bryssel för att möjliggöra kinesisk kringgång av USA:s tullar. Man menar att kinesiska varor skickas via EU-hamnar för att kringgå amerikanska tullar .
• USA hävdar att EU:s relativt öppna handelspolitik och dess hållbarhetsregler – som ökar efterlevnadskostnaderna för amerikanska företag men inte för kinesiska statligt ägda bolag – skapar en osund spelplan .
• Anklagelsen tillför ytterligare en geopolitisk dimension: USA vill att EU skärper tullbevakningen mot transitering samtidigt som man kräver att EU avreglerar sina egna gröna regler .

Slutsats

Någon överenskommelse nåddes inte den 15 augusti 2026. EU stod fast och insisterade på att Omnibus I-paketet var slutgiltigt. USA trappade upp retoriken om CSRD, CSDDD och CBAM, medan tvisten om kinesisk transitering förblir olöst. Båda sidor pekar finger om rättvisa och WTO-förenlighet, och risken för ytterligare handelspolitisk upptrappning är fortsatt hög.