Konflikten omfattar nu inte bara direktiven för hållbarhetsrapportering (CSRD) och due diligence i leveranskedjan (CSDDD), utan också EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) samt spänningar om kinesisk kringgång av USA:s tullar.

Bakgrund: EU:s beslut – ett bestämt nej

EU gjorde inget nytt lagstiftningsbeslut den 15 augusti. I stället avvisade man USA:s krav. En talesperson för EU-kommissionen sade att unionen redan skalat tillbaka reglerna avsevärt och inte skulle gå längre, och insisterade på att CBAM är ett klimatverktyg, inte en protektionistisk tull . EU pekade på att Omnibus I-paketet – som antogs i december 2025, beslutades av parlamentet den 16 december 2025 och av rådet den 24 februari 2026, och som trädde i kraft den 18 mars 2026 – redan representerade unionens slutgiltiga inställning .

USA:s kritik den 14 augusti 2026

USA:s ambassadör till EU, Andrew Puzder, skrev på X att ”det är dags för EU att leverera” på åtaganden som han menar att unionen gjorde i ett tidigare handelsavtal, nämligen att dess gröna regleringar inte skulle hindra handeln mellan EU och USA . Kritiska punkter från amerikanskt håll var:

• CSDDD och CSRD innebär fortfarande oproportionerliga bördor för amerikanska företag, även efter EU:s urholkning 2025 .
• Förändringarna i december 2025 minskade bara USA:s efterlevnadskostnader med uppskattningsvis 27–36 procent, vilket lämnar betydande kostnader kvar. En studie från USA:s representanthus uppskattade de mätbara initiala efterlevnadskostnaderna till mellan 637 miljarder och 1 093 miljarder dollar .
• Toppolitiker från tre utskott i representanthuset (Guthrie, Hill, Jordan) skickade ett brev till EU-kommissionärerna och krävde ytterligare urholkning, med argumentet att reglerna strider mot andan i USA:s och EU:s handels- och teknikråd .
• Puzder kallade CBAM för en ”förklädd tull” som orättvist drabbar USA:s export .

USA:s regering medgav att EU hade gjort ”vissa positiva reformer” men sade att dessa ”inte fullt ut tillgodosåg USA:s farhågor” och varnade för att USA ”kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hantera oskäliga bördor för USA:s handel” .

De konkreta eftergifterna – Omnibus I från december 2025

Den 9 december 2025 nådde Europaparlamentet och rådet en preliminär överenskommelse. Parlamentet antog texten den 16 december 2025 och rådet slutgiltigt den 24 februari 2026 . Ändringarna offentliggjordes i EU:s officiella tidning den 26 februari 2026 och trädde i kraft den 18 mars 2026 .

De viktigaste eftergifterna var:

Sammantaget undantog Omnibus I-ändringarna ungefär 80 procent av företagen som annars hade omfattats av de ursprungliga direktiven . Trots detta fann USA:s representanthusstudie att ändringarna bara minskade de mätbara initiala efterlevnadskostnaderna för amerikanska företag med mellan 27 och 35 procent .

Den bredare konflikten: CBAM och kinesisk transitering

Tvisten handlar om långt mer än CSRD och CSDDD.

CBAM (gränsjusteringsmekanismen för koldioxid):

• CBAM gick in i sin definitiva fas den 1 januari 2026. Det innebär att EU-importörer måste köpa certifikat som motsvarar EU:s koldioxidpris för import av cement, järn/stål, aluminium, gödningsmedel, el och vätgas .
• USA ser CBAM som en förklädd tull som kommer att öka kraftigt. Exempel: en stålexport på 10 000 ton möts i dag av koldioxidkostnader på cirka 66 000 euro, men vid full styrka 2034 kan samma leverans kosta över 2,6 miljoner euro .
• Bryssel försvarar CBAM som ett nödvändigt klimatverktyg för att förhindra koldioxidläckage och insisterar på att mekanismen är förenlig med WTO:s regler .

Kinesisk transitering:

• Washington anklagar Bryssel för att möjliggöra kinesisk kringgång av USA:s tullar. Man menar att kinesiska varor skickas via EU-hamnar för att kringgå amerikanska tullar .
• USA hävdar att EU:s relativt öppna handelspolitik och dess hållbarhetsregler – som ökar efterlevnadskostnaderna för amerikanska företag men inte för kinesiska statligt ägda bolag – skapar en osund spelplan .
• Anklagelsen tillför ytterligare en geopolitisk dimension: USA vill att EU skärper tullbevakningen mot transitering samtidigt som man kräver att EU avreglerar sina egna gröna regler .

Slutsats

Någon överenskommelse nåddes inte den 15 augusti 2026. EU stod fast och insisterade på att Omnibus I-paketet var slutgiltigt. USA trappade upp retoriken om CSRD, CSDDD och CBAM, medan tvisten om kinesisk transitering förblir olöst. Båda sidor pekar finger om rättvisa och WTO-förenlighet, och risken för ytterligare handelspolitisk upptrappning är fortsatt hög.

Konflikten omfattar nu inte bara direktiven för hållbarhetsrapportering (CSRD) och due diligence i leveranskedjan (CSDDD), utan också EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM) samt spänningar om kinesisk kringgång av USA:s tullar.

Bakgrund: EU:s beslut – ett bestämt nej

EU gjorde inget nytt lagstiftningsbeslut den 15 augusti. I stället avvisade man USA:s krav. En talesperson för EU-kommissionen sade att unionen redan skalat tillbaka reglerna avsevärt och inte skulle gå längre, och insisterade på att CBAM är ett klimatverktyg, inte en protektionistisk tull . EU pekade på att Omnibus I-paketet – som antogs i december 2025, beslutades av parlamentet den 16 december 2025 och av rådet den 24 februari 2026, och som trädde i kraft den 18 mars 2026 – redan representerade unionens slutgiltiga inställning .

USA:s kritik den 14 augusti 2026

USA:s ambassadör till EU, Andrew Puzder, skrev på X att ”det är dags för EU att leverera” på åtaganden som han menar att unionen gjorde i ett tidigare handelsavtal, nämligen att dess gröna regleringar inte skulle hindra handeln mellan EU och USA . Kritiska punkter från amerikanskt håll var:

• CSDDD och CSRD innebär fortfarande oproportionerliga bördor för amerikanska företag, även efter EU:s urholkning 2025 .
• Förändringarna i december 2025 minskade bara USA:s efterlevnadskostnader med uppskattningsvis 27–36 procent, vilket lämnar betydande kostnader kvar. En studie från USA:s representanthus uppskattade de mätbara initiala efterlevnadskostnaderna till mellan 637 miljarder och 1 093 miljarder dollar .
• Toppolitiker från tre utskott i representanthuset (Guthrie, Hill, Jordan) skickade ett brev till EU-kommissionärerna och krävde ytterligare urholkning, med argumentet att reglerna strider mot andan i USA:s och EU:s handels- och teknikråd .
• Puzder kallade CBAM för en ”förklädd tull” som orättvist drabbar USA:s export .

USA:s regering medgav att EU hade gjort ”vissa positiva reformer” men sade att dessa ”inte fullt ut tillgodosåg USA:s farhågor” och varnade för att USA ”kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hantera oskäliga bördor för USA:s handel” .

De konkreta eftergifterna – Omnibus I från december 2025

Den 9 december 2025 nådde Europaparlamentet och rådet en preliminär överenskommelse. Parlamentet antog texten den 16 december 2025 och rådet slutgiltigt den 24 februari 2026 . Ändringarna offentliggjordes i EU:s officiella tidning den 26 februari 2026 och trädde i kraft den 18 mars 2026 .

De viktigaste eftergifterna var:

Sammantaget undantog Omnibus I-ändringarna ungefär 80 procent av företagen som annars hade omfattats av de ursprungliga direktiven . Trots detta fann USA:s representanthusstudie att ändringarna bara minskade de mätbara initiala efterlevnadskostnaderna för amerikanska företag med mellan 27 och 35 procent .

Den bredare konflikten: CBAM och kinesisk transitering

Tvisten handlar om långt mer än CSRD och CSDDD.

CBAM (gränsjusteringsmekanismen för koldioxid):

• CBAM gick in i sin definitiva fas den 1 januari 2026. Det innebär att EU-importörer måste köpa certifikat som motsvarar EU:s koldioxidpris för import av cement, järn/stål, aluminium, gödningsmedel, el och vätgas .
• USA ser CBAM som en förklädd tull som kommer att öka kraftigt. Exempel: en stålexport på 10 000 ton möts i dag av koldioxidkostnader på cirka 66 000 euro, men vid full styrka 2034 kan samma leverans kosta över 2,6 miljoner euro .
• Bryssel försvarar CBAM som ett nödvändigt klimatverktyg för att förhindra koldioxidläckage och insisterar på att mekanismen är förenlig med WTO:s regler .

Kinesisk transitering:

• Washington anklagar Bryssel för att möjliggöra kinesisk kringgång av USA:s tullar. Man menar att kinesiska varor skickas via EU-hamnar för att kringgå amerikanska tullar .
• USA hävdar att EU:s relativt öppna handelspolitik och dess hållbarhetsregler – som ökar efterlevnadskostnaderna för amerikanska företag men inte för kinesiska statligt ägda bolag – skapar en osund spelplan .
• Anklagelsen tillför ytterligare en geopolitisk dimension: USA vill att EU skärper tullbevakningen mot transitering samtidigt som man kräver att EU avreglerar sina egna gröna regler .

Slutsats

Någon överenskommelse nåddes inte den 15 augusti 2026. EU stod fast och insisterade på att Omnibus I-paketet var slutgiltigt. USA trappade upp retoriken om CSRD, CSDDD och CBAM, medan tvisten om kinesisk transitering förblir olöst. Båda sidor pekar finger om rättvisa och WTO-förenlighet, och risken för ytterligare handelspolitisk upptrappning är fortsatt hög.