Rysk oljeproduktion i fritt fall – tre krafter driver nedgången

Rysslands råoljeproduktion är under kraftig press från tre samverkande krafter – ukrainska drönarattacker mot energiinfrastruktur, allt hårdare västsanktioner och en djupgående strukturell försämring av åldrande oljefält. Detta har fått både Rystad Energy och IEA att successivt revidera ner sina produktionsprognoser. Rysslands förhandlingsstyrka gentemot kvarvarande köpare försvagas samtidigt som den globala oljemarknaden väntas möta ett stort överskott från 2027.

Rystad Energys reviderade prognos och produktionsbanan

Rystad Energy publicerade den 14 augusti 2026 en reviderad prognos som visar att Rysslands råoljeproduktion i genomsnitt kommer att uppgå till 8,95 miljoner fat per dag 2026 och därefter sjunka till cirka 8,6 miljoner fat per dag 2027 – en nedrevidering med 90 000 fat per dag jämfört med den tidigare bedömningen . Även IEA har skruvat ner sina siffror: myndigheten räknar med att Rysslands oljeproduktion i genomsnitt blir 8,9 miljoner fat per dag 2026 och 8,8 miljoner fat per dag 2027, ned från 9,2 miljoner fat per dag 2025 .

Den faktiska ryska råoljeproduktionen i juli 2026 sjönk marginellt till 8,76 miljoner fat per dag, vilket redan ligger under landets OPEC+-mål . Det är fjärde året i rad med sjunkande produktion, och Carnegie Endowment bedömer att produktionen kan falla till cirka 8 miljoner fat per dag till 2030 och under 7 miljoner fat per dag till 2035 .

Ukrainska drönarattacker mot raffinaderier och exportleder

Ukraina har fördubblat takten i drönarattackerna mot ryska raffinaderier sedan början av 2026 . I maj 2026 tvingades i stort sett alla större raffinaderier i centrala Ryssland att stoppa eller minska produktionen . Attackerna fortsatte att intensifieras: 18 raffinaderier träffades i juli, däribland landets största, Omsk-raffinaderiet, vilket drev ner den ryska oljeraffineringen till den lägsta nivån sedan 2002 – en 24-år bottennotering .

Orsk-raffinaderiet träffades i augusti och tvingades stänga helt. Reparationer kan ta upp till sex månader eftersom nyckelutrustning är importerad och sanktioner blockerar reservdelar . I maj 2026 sjönk Rysslands råoljeproduktion med cirka 5 procent jämfört med samma månad året innan, till 8,7 miljoner fat per dag, vilket är 10 procent under målet .

Ukrainas djupattackkampanj har även riktats mot lagringsanläggningar, tankfartyg och hamninfrastruktur. I juli 2026 registrerades minst 30 ukrainska attacker mot oljeinfrastruktur, inklusive angrepp mot fem stora tankfartyg, fem hamnanläggningar och två pipelines . Hamnen i Novorossijsk, en viktig exporthamn för rysk råolja vid Svarta havet, har drabbats av störningar som hotar tillförlitligheten i sjöburen export .

Allt hårdare västsanktioner

EU, Storbritannien, USA och allierade har successivt sänkt pristaket på rysk råolja och infört ytterligare restriktioner. EU:s 18:e sanktionspaket sänkte pristaket till 47,60 dollar per fat från september 2025, och en justering i början av 2026 sänkte det ytterligare till 44,10 dollar per fat . Den amerikanska senaten antog i augusti 2026 ”Lindsey O Graham Sanctioning Russia and Iran Act of 2026”, som inför upp till 100 procents tullar på länder som importerar rysk olja .

Sanktionerna har ökat frakt- och försäkringskostnaderna för rysk olja med 10–20 procent per resa, vilket minskar lönsamheten och bromsar exporten till Asien . Enligt Brookings Institution fungerar sanktionerna inte genom att stoppa exporten, utan genom att göra den mindre lönsam: Ryssland betalar stora summor för att transportera sin olja, och varje resa kostar 10–20 procent av lastens värde .

Åldrande brunnar och minskande reservkapacitet

Bortom de omedelbara störningarna står Ryssland inför ett djupare strukturellt problem. Rystad Energy påpekar att åldrande brunnar med hög vattenhalt ligger i malpåse under längre perioder, vilket minskar den effektiva reservkapaciteten, samtidigt som bristen på nya större fältutbyggnader begränsar Rysslands förmåga att kompensera för nedgången från mogna fält efter 2027 .

Rystad uppskattar Rysslands lediga produktionskapacitet – fat som snabbt skulle kunna återtas om alla begränsningar lyftes – till cirka 620 000 fat per dag 2026, vilket stiger blygsamt till 700 000 fat per dag 2027. En stor del av den kapaciteten är bunden till åldrande brunnar med hög vattenhalt som stängts inom ramen för OPEC+-kvoterna och inte är lätta att starta om .

Ryska oljeproducenter minskade borrningsverksamheten 2025 till den lägsta nivån på tre år – 29 140 kilometer produktionsbrunnar, en minskning med 3,4 procent från 2024 – då sanktioner och svagare intäkter pressade investeringarna . Denna underinvestering förvärrar den naturliga fältnedgången. I Rysslands oljehjärta Chanty-Mansijsk i västra Sibirien, som står för cirka 40 procent av landets produktion, har produktionen stadigt minskat sedan 2009, med en minskning på över 13 procent från 2019 till 2024 .

Störningar vid Svarta havet och global påverkan

Tillgänglig information bekräftar att ukrainska drönarattacker har riktats mot hamninfrastruktur vid Svarta havet, inklusive Novorossijsk. I juni 2026 ökade råoljelastningarna i Novorossijsk med 68 procent jämfört med föregående månad, men detta berodde delvis på omledning från Östersjöhamnar som också hade drabbats av störningar . Den bredare kontexten – globalt utbudstryck från flera källor, inklusive stängningen av Hormuzsundet, den ryska nedgången och iranska störningar – har hållit oljemarknaderna under press, och IEA har noterat ett växande globalt utbudsunderskott 2026 .

Utsikter för Rysslands inflytande över kvarvarande köpare

Rysslands förhandlingsstyrka gentemot kvarvarande kunder – främst Kina och Indien – försvagas av flera skäl:

• Minskande produktion – Produktionen faller snabbare än Rysslands egna officiella prognoser. Rysslands basscenario för 2026 var 10,22 miljoner fat per dag (inklusive kondensat), men den faktiska råoljeproduktionen ligger långt under det .
• Ett prognostiserat globalt överskott 2027 – IEA ser att det globala utbudet överstiger den totala efterfrågan med 4,61 miljoner fat per dag 2027, givet en geopolitisk avspänning . På en marknad som simmar i olja kan köpare som Kina och Indien kräva djupare rabatter, och Ryssland förlorar prissättningsinflytande.
• Sanktionsdriven kostnadsinflation – Högre frakt- och efterlevnadskostnader (10–20 procents påslag) urholkar det effektiva pris Ryssland får, även om det nominella försäljningspriset ser konkurrenskraftigt ut .
• Strukturell nedgång är bestående – Rystad och Carnegie förutser båda en långsiktig nedåtgående trend som Ryssland kommer att ha svårt att vända: utan större nya fältutbyggnader går produktionen mot 8 miljoner fat per dag till 2030 och lägre .

Sammanfattningsvis pressas Ryssland från alla håll – drönarattacker försämrar landets förmåga att producera och raffinera; sanktioner minskar lönsamheten och ökar transaktionskostnaderna; åldrande brunnar och underinvesteringar krymper produktionsbasen; och ett hotande globalt överskott 2027 minskar det prisinflytande som återstår gentemot en krympande kundbas.