Ebolautbrottet i DRC – nu dör en person var 30:e minut

Demokratiska republiken Kongos 17:e ebolautbrott, orsakat av den sällsynta Bundibugyo-varianten (arten Orthoebolavirus bundibugyoense), är nu det snabbast växande och dödligaste i landets historia. Det förklarades den 15 maj 2026 i Ituri-provinsen och sprider sig snabbare än myndigheterna kan hantera, enligt Världshälsoorganisationen (WHO) .

Per den 12 augusti 2026 hade DRC rapporterat 4 665 bekräftade fall och 2 184 bekräftade dödsfall – en dödlighet på nästan 47 procent . Utbrottet dödar nu ungefär en person var 30:e minut, enligt FN:s nödhjälpschef Tom Fletcher . Dödssiffran på 2 100 uppnåddes nästan tre gånger snabbare än under den stora ebolaepidemin i Västafrika 2014–2016 .

Geografisk spridning: Sex provinser drabbade

Utbrottet har expanderat från epicentrum i Ituri-provinsen till totalt sex provinser: Ituri, Haut-Uele, Tshopo, Norra Kivu, Södra Kivu och senast Bas-Uele (bekräftat 13 augusti 2026) . Ituri är fortfarande det hårdast drabbade området och står för över 3 400 av de mer än 4 660 totala fallen .

Utbrottet har nått 49 hälsodistrikt i slutet av juli och har även spridit sig till grannlandet Uganda (minst 2 dödsfall) och Frankrike (ett fall kopplat till resande) .

Inga godkända vacciner eller behandlingar för denna stam

En avgörande faktor som driver allvaret i detta utbrott är avsaknaden av licensierade vacciner eller specifika behandlingar mot Bundibugyo-stammen . Befintliga ebolavacciner, som Ervebo, riktar sig mot Zaire-stammen och är inte utformade för Bundibugyo .

Som svar påskyndar WHO tester av experimentella vacciner, läkemedel och förebyggande mediciner i ”aldrig tidigare skådad hastighet” . Den 12 augusti 2026 begärde DRC formellt akuta doser av Ervebo-vaccinet från den globala lagret för användning mot Bundibugyo – ett beslut som drivits av observationsdata som visar att ingen av de 242 registrerade dödsfallen med tillgänglig vaccinationsstatus hade vaccinerats .

FN:s akuta finansiering: 30,5 miljoner dollar i nya anslag

Den 14 augusti 2026 meddelade FN:s nödhjälpschef Tom Fletcher ett extra anslag på 30,5 miljoner dollar från FN:s centrala nödfond (CERF) för att bekämpa utbrottet . Detta kommer utöver de 24 miljoner dollar som tidigare avsatts till DRC och grannländer, samt en CERF-utbetalning på 60 miljoner dollar i juli 2026 . Donatorländer har totalt bidragit med nästan 300 miljoner dollar till en särskild fond , och USA meddelade ytterligare över 242 miljoner dollar .

Konflikt och svårigheter i insatserna

Utbrottet utspelar sig i en av världens mest komplexa humanitära miljöer i östra DRC:

• Pågående rebellkonflikter, dåliga vägar och arbetsnedläggelser på grund av lönefrågor försvårar kraftigt responsen .
• Hungern förvärras, och Världslivsmedelsprogrammet (WFP) varnar för att matosäkerheten undergräver insatserna för att begränsa smittspridningen .
• Säkerhetsläget hindrar hjälparbetare från att nå drabbade samhällen, och patient noll har aldrig identifierats .

Brådskande krav på en uppskalad respons

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus klassificerade utbrottet som ett internationellt hot mot människors hälsa (PHEIC) . FN-tjänstemän efterlyser en kraftigt uppskalad internationell insats och varnar för att utbrottet ”sprider sig snabbare än hälsomyndigheterna kan hantera det” och är på väg att bli det dödligaste ebolautbrottet i historien om trenden inte bryts . Fletcher uttryckte det rakt på sak: ”Ebola håller på att vinna” .