CosmoCube:s primära uppdrag är att detektera den rödförskjutna 21 cm-spektrallinjen från neutralt väte som existerade under den kosmiska mörka tidsåldern, vid rödförskjutningar på ungefär z ≈ 13–150 . Detta är den enda kända direkta metoden för att studera denna epok, en period mellan Big Bangs efterglöd och bildandet av de första stjärnorna och galaxerna . Signalen är otillgänglig från marken eftersom jordens jonosfär blockerar lågfrekventa radiovågor . Även från rymden är signalen异常 svag, men månens baksida erbjuder en unikt "tyst" miljö .
CosmoCube beskrivs vara ungefär lika stor som en liten handbagageväska . Surrey Satellite Technology Limited (SSTL) är huvudkontraktor för en tremånaders fas 0-studie finansierad av den brittiska rymdmyndigheten UK Space Agency, med fokus på missionsdesign och genomförbarhet . Satellitplattformen bygger på brittisk expertis inom små, kostnadseffektiva satellitutvecklingar .
Satelliten skulle operera i en låg månomloppsbana (LLO) och samla in data endast när den passerar bakom månens baksida . Denna position blockerar elektromagnetiskt brus från jorden, FM-radio, satelliter och andra mänskliga störningar . Under varje cirka två timmar långt omlopp skulle ungefär 40 minuter vara tillgängliga för skyddade observationer . Observationsbandet beskrivs i akademiska artiklar som 10–100 MHz, med det primära vetenskapsmålet fokuserat på den nedre delen av detta intervall .
Den planerade tvååriga missionen skulle ackumulera cirka 1 000 timmar integrerad lågfrekvent radiodata . Genom att bygga upp observationstid, varv efter varv, syftar instrumentet till att upptäcka den extremt svaga signalen från den mörka tidsåldern, som är begravd under ljusare astrofysiska förgrundskällor som galaktisk synkrotronstrålning .
CosmoCube är utformat för att passa inom ESA:s utforskande "mini-Fast"-uppmaning, som har en uppskattad kostnadstak på under 50 miljoner euro för ESA och en målsättning på mindre än fem år från urval till uppskjutning . Det nominella fönstret för uppskjutning är inom fyra till fem år från urvalet . Detta snabba, lågkostnadssätt är avsett att leverera vetenskap med hög effekt på en relativt blygsam budget .
CosmoCube-teamet är inte ensamma om att sikta på månens baksida för att studera den mörka tidsåldern. Den mest omedelbara konkurrenten är LuSEE-Night (Lunar Surface Electromagnetics Experiment – Night), en samarbetsmission mellan NASA och det amerikanska energidepartementet. LuSEE-Night är planerad att landa på månens baksida redan 2025–2026, med målet att göra de första mätningarna av 21 cm-signalen från den mörka tidsåldern från ytan . Större koncept som FARSIDE- och FarView-arrayerna är också i preliminära designstadier, även om de skulle vara mycket större och mer komplexa . Även Indien och andra nationer har meddelat planer för vetenskap på månens baksida, även om specifika missionsnamn inte är detaljerade i de tillgängliga källorna . CosmoCube-teamet har noterat att det skulle innebära hög vetenskaplig prestige att vara först med att upptäcka signalen, vilket ökar brådskan att snabbt gå från koncept till flygning .
Bevisen om CosmoCube kommer huvudsakligen från nyhetsartiklar (The Guardian, PopSci, phys.org), en artikel från Cambridge Cavendish Laboratorys tidning och akademiska artiklar om spektrometerdesignen . Officiell fas A-dokumentation från ESA eller Cambridge är ännu inte offentlig. Satellitplattformsnamnet "SSTL-21" och de exakta detaljerna om observationsbandet rapporteras i vissa nyhetskällor men bekräftas inte i de hämtade akademiska artiklarna. Konkurrensbilden utöver LuSEE-Night nämns endast i allmänna ordalag.
Att upptäcka 21 cm-signalen från den kosmiska mörka tidsåldern skulle vara en milstolpe inom kosmologin. Det skulle tillåta forskare att blicka direkt in i en tidigare otillgänglig era av universums historia, och testa modeller för tidig strukturformation och egenskaperna hos mörk materia . CosmoCube, genom att bevisa att en liten, relativt billig satellit kan utföra denna mätning från månomloppsbana, skulle kunna öppna ett nytt fönster mot det tidiga kosmos och etablera en modell för framtida rymdbaserad radioastronomi .
CosmoCube:s primära uppdrag är att detektera den rödförskjutna 21 cm-spektrallinjen från neutralt väte som existerade under den kosmiska mörka tidsåldern, vid rödförskjutningar på ungefär z ≈ 13–150 . Detta är den enda kända direkta metoden för att studera denna epok, en period mellan Big Bangs efterglöd och bildandet av de första stjärnorna och galaxerna . Signalen är otillgänglig från marken eftersom jordens jonosfär blockerar lågfrekventa radiovågor . Även från rymden är signalen异常 svag, men månens baksida erbjuder en unikt "tyst" miljö .
CosmoCube beskrivs vara ungefär lika stor som en liten handbagageväska . Surrey Satellite Technology Limited (SSTL) är huvudkontraktor för en tremånaders fas 0-studie finansierad av den brittiska rymdmyndigheten UK Space Agency, med fokus på missionsdesign och genomförbarhet . Satellitplattformen bygger på brittisk expertis inom små, kostnadseffektiva satellitutvecklingar .
Satelliten skulle operera i en låg månomloppsbana (LLO) och samla in data endast när den passerar bakom månens baksida . Denna position blockerar elektromagnetiskt brus från jorden, FM-radio, satelliter och andra mänskliga störningar . Under varje cirka två timmar långt omlopp skulle ungefär 40 minuter vara tillgängliga för skyddade observationer . Observationsbandet beskrivs i akademiska artiklar som 10–100 MHz, med det primära vetenskapsmålet fokuserat på den nedre delen av detta intervall .
Den planerade tvååriga missionen skulle ackumulera cirka 1 000 timmar integrerad lågfrekvent radiodata . Genom att bygga upp observationstid, varv efter varv, syftar instrumentet till att upptäcka den extremt svaga signalen från den mörka tidsåldern, som är begravd under ljusare astrofysiska förgrundskällor som galaktisk synkrotronstrålning .
CosmoCube är utformat för att passa inom ESA:s utforskande "mini-Fast"-uppmaning, som har en uppskattad kostnadstak på under 50 miljoner euro för ESA och en målsättning på mindre än fem år från urval till uppskjutning . Det nominella fönstret för uppskjutning är inom fyra till fem år från urvalet . Detta snabba, lågkostnadssätt är avsett att leverera vetenskap med hög effekt på en relativt blygsam budget .
CosmoCube-teamet är inte ensamma om att sikta på månens baksida för att studera den mörka tidsåldern. Den mest omedelbara konkurrenten är LuSEE-Night (Lunar Surface Electromagnetics Experiment – Night), en samarbetsmission mellan NASA och det amerikanska energidepartementet. LuSEE-Night är planerad att landa på månens baksida redan 2025–2026, med målet att göra de första mätningarna av 21 cm-signalen från den mörka tidsåldern från ytan . Större koncept som FARSIDE- och FarView-arrayerna är också i preliminära designstadier, även om de skulle vara mycket större och mer komplexa . Även Indien och andra nationer har meddelat planer för vetenskap på månens baksida, även om specifika missionsnamn inte är detaljerade i de tillgängliga källorna . CosmoCube-teamet har noterat att det skulle innebära hög vetenskaplig prestige att vara först med att upptäcka signalen, vilket ökar brådskan att snabbt gå från koncept till flygning .
Bevisen om CosmoCube kommer huvudsakligen från nyhetsartiklar (The Guardian, PopSci, phys.org), en artikel från Cambridge Cavendish Laboratorys tidning och akademiska artiklar om spektrometerdesignen . Officiell fas A-dokumentation från ESA eller Cambridge är ännu inte offentlig. Satellitplattformsnamnet "SSTL-21" och de exakta detaljerna om observationsbandet rapporteras i vissa nyhetskällor men bekräftas inte i de hämtade akademiska artiklarna. Konkurrensbilden utöver LuSEE-Night nämns endast i allmänna ordalag.
Att upptäcka 21 cm-signalen från den kosmiska mörka tidsåldern skulle vara en milstolpe inom kosmologin. Det skulle tillåta forskare att blicka direkt in i en tidigare otillgänglig era av universums historia, och testa modeller för tidig strukturformation och egenskaperna hos mörk materia . CosmoCube, genom att bevisa att en liten, relativt billig satellit kan utföra denna mätning från månomloppsbana, skulle kunna öppna ett nytt fönster mot det tidiga kosmos och etablera en modell för framtida rymdbaserad radioastronomi .