Rotorsaken: Stängningen av Hormuzsundet

Krisen har sin direkta orsak i den amerikansk-israeliska militärkampanjen mot Iran som inleddes i slutet av februari 2026. Som svar stängde Iran i praktiken Hormuzsundet, en av världens viktigaste energipassager. Genom sundet går normalt cirka 20 miljoner fat olja per dag och omkring 20–25 procent av världens LNG .

Europa får en uppskattad 12–14 procent av sin LNG från Qatar, som måste passera Hormuzsundet . Den leveransen har strypts i princip helt.

Därför fylls inte lagren: Backwardation slår sönder incitamenten

Trots att priserna på omedelbar gas är höga har påfyllnaden av lagren stannat av. Orsaken är ett fenomen som kallas backwardation i TTF-terminerna.

Under större delen av 2026 har sommarpriserna (snabb leverans) handlats till en premie jämfört med vinterpriserna – alltså tvärtemot det normala mönstret . Normalt måste vinterpriserna vara tillräckligt mycket högre än sommarpriserna för att täcka injektions- och lagringskostnader. Med en säsongsprisspread som i snitt varit minus 1,2 euro per megawattimme sedan tidigt i maj – och där decemberterminer handlats billigare än gas för omedelbar leverans – har det kommersiella incitamentet att fylla lagren i stort sett försvunnit .

USA:s LNG-export: Inte tillräckligt för att täcka gapet

USA har blivit Europas viktigaste marginalleverantör av LNG efter att rysk pipelinegas försvann. Men stängningen av Hormuzsundet har gjort den globala LNG-marknaden extremt stram. Amerikanska LNG-laster går till den som betalar mest, ofta Asien, där konkurrensen har hårdnat . Trots hög exportkapacitet från USA räcker inte volymerna för att trygga Europas lagerpåfyllnad .

EU:s energitillsynsmyndighet Acer har varnat för att unionen behöver ”betydligt högre import av LNG” än vad som för närvarande är på väg in .

Förvärrande faktorer: Kärnkraft och flodtransporter

Frankrikes kärnkraftsflotta, Europas största, har haft återkommande underhållsproblem och lägre produktion, vilket ökat användningen av gaskraft och därmed efterfrågan på gas under själva injektionssäsongen. Låga vattenstånd i Rhen har historiskt stört kol- och oljetransporter på pråmar under torra somrar, vilket tvingar fram mer elkraft från gas. I rapporteringen för 2026 har detta dock inte pekats ut som någon huvuddrivkraft.

De återstående ryska pipelinegasflödena via Ukraina och TurkStream fortsätter, men i minskad och politiskt osäker omfattning. Kriget med Iran har gjort även dessa marginella flöden viktigare än de annars skulle vara .

Prognoser inför vintern

Wood Mackenzie bedömer att lagren kan sluta injektionssäsongen på under 70 procent av kapaciteten ; Rapidan räknar med endast omkring 65 procent i november . EU:s eget 90-procentsmål är i praktiken utom räckhåll, och även det lägre målet på 80 procent skulle kräva en betydligt snabbare påfyllnadstakt än vad dagens marknad tillåter .

Det mest sannolika utfallet är inte en omedelbar fysisk brist, utan betydligt högre vinterpriser och ökad risk för prischocker om en köldknäpp slår till . Redan i slutet av juli 2026 var de europeiska gaspriserna mer än 50 procent högre än botten i juni .

Rotorsaken: Stängningen av Hormuzsundet

Krisen har sin direkta orsak i den amerikansk-israeliska militärkampanjen mot Iran som inleddes i slutet av februari 2026. Som svar stängde Iran i praktiken Hormuzsundet, en av världens viktigaste energipassager. Genom sundet går normalt cirka 20 miljoner fat olja per dag och omkring 20–25 procent av världens LNG .

Europa får en uppskattad 12–14 procent av sin LNG från Qatar, som måste passera Hormuzsundet . Den leveransen har strypts i princip helt.

Därför fylls inte lagren: Backwardation slår sönder incitamenten

Trots att priserna på omedelbar gas är höga har påfyllnaden av lagren stannat av. Orsaken är ett fenomen som kallas backwardation i TTF-terminerna.

Under större delen av 2026 har sommarpriserna (snabb leverans) handlats till en premie jämfört med vinterpriserna – alltså tvärtemot det normala mönstret . Normalt måste vinterpriserna vara tillräckligt mycket högre än sommarpriserna för att täcka injektions- och lagringskostnader. Med en säsongsprisspread som i snitt varit minus 1,2 euro per megawattimme sedan tidigt i maj – och där decemberterminer handlats billigare än gas för omedelbar leverans – har det kommersiella incitamentet att fylla lagren i stort sett försvunnit .

USA:s LNG-export: Inte tillräckligt för att täcka gapet

USA har blivit Europas viktigaste marginalleverantör av LNG efter att rysk pipelinegas försvann. Men stängningen av Hormuzsundet har gjort den globala LNG-marknaden extremt stram. Amerikanska LNG-laster går till den som betalar mest, ofta Asien, där konkurrensen har hårdnat . Trots hög exportkapacitet från USA räcker inte volymerna för att trygga Europas lagerpåfyllnad .

EU:s energitillsynsmyndighet Acer har varnat för att unionen behöver ”betydligt högre import av LNG” än vad som för närvarande är på väg in .

Förvärrande faktorer: Kärnkraft och flodtransporter

Frankrikes kärnkraftsflotta, Europas största, har haft återkommande underhållsproblem och lägre produktion, vilket ökat användningen av gaskraft och därmed efterfrågan på gas under själva injektionssäsongen. Låga vattenstånd i Rhen har historiskt stört kol- och oljetransporter på pråmar under torra somrar, vilket tvingar fram mer elkraft från gas. I rapporteringen för 2026 har detta dock inte pekats ut som någon huvuddrivkraft.

De återstående ryska pipelinegasflödena via Ukraina och TurkStream fortsätter, men i minskad och politiskt osäker omfattning. Kriget med Iran har gjort även dessa marginella flöden viktigare än de annars skulle vara .

Prognoser inför vintern

Wood Mackenzie bedömer att lagren kan sluta injektionssäsongen på under 70 procent av kapaciteten ; Rapidan räknar med endast omkring 65 procent i november . EU:s eget 90-procentsmål är i praktiken utom räckhåll, och även det lägre målet på 80 procent skulle kräva en betydligt snabbare påfyllnadstakt än vad dagens marknad tillåter .

Det mest sannolika utfallet är inte en omedelbar fysisk brist, utan betydligt högre vinterpriser och ökad risk för prischocker om en köldknäpp slår till . Redan i slutet av juli 2026 var de europeiska gaspriserna mer än 50 procent högre än botten i juni .