Trump hotar göra Hormuzsundet till amerikanskt territorium – men juridiken säger emot

President Donald Trumps deklaration om att han snart kommer att förklara Hormuzsundet som amerikanskt territorium saknar motstycke i modern folkrätt, möts av omedelbart motstånd från Teheran och kommer mitt i en redan skakig global energimarknad på grund av en närmast total blockad av farleden.

Här följer en tydlig genomgång av vad Trump sade, den juridiska verkligheten, Irans svar, den kollapsade vapenvilan och effekten på oljepriserna – baserad på rapportering fram till den 14 augusti 2026.

Trumps deklaration om "amerikanskt territorium"

Vid ett framträdande i Garden City, New York, den 14 augusti, sade president Trump: ”När vi har besegrat Iran, som blir väldigt illa besegrat, kommer jag snart att förklara Hormuzsundet som ett territorium tillhörande USA.” Han tillade att USA har en blockad på plats och att ”inga fartyg kommer igenom om inte vi vill det.”

Uttalandet följde på en serie inlägg på Truth Social där Trump hävdade att USA har ”total kontroll” över sundet och skrev ”JAG TROR ATT VI BEHÅLLER DET.” Samma dag sade han till Fox News att USA har ”fast kontroll” över farleden .

Juridisk status: Ett internationellt sund, inte amerikanskt territorium

Hormuzsundet är en internationell farled som regleras av FN:s havsrättskonvention (UNCLOS), där rätten till transitpassage inte får hindras . På det smalaste stället är sundet mindre än 30 sjömil brett – 21 nautiska mil vid den kortaste passagen – och dess vatten ligger inom Irans och Omans territorialvatten, som båda gör anspråk på en 12 nautisk mil bred territorialzon .

Enligt folkrätten behåller kuststaterna suveränitet över sitt territorialvatten, men den suveräniteten är underordnad rätten till transitpassage för alla fartyg, inklusive örlogsfartyg . Rätten till transitpassage får inte upphävas .

En avgörande komplikation: varken USA eller Iran är anslutna till UNCLOS . Iran har undertecknat men inte ratificerat konventionen, och USA har också undertecknat men aldrig ratificerat den . Rättsvetare påpekar att Iran därmed inte kan hållas ansvarigt för UNCLOS transitpassagestandarder som traktaträtt, även om vissa hävdar att reglerna återspeglar internationell sedvanerätt .

En ensidig amerikansk förklaring om suveränitet över sundet skulle sakna grund i folkrätten och skulle med största sannolikhet avvisas av det internationella samfundet, inklusive FN . FN:s sjöfartsorgan IMO har redan uppmanat medlemsstater att inte erkänna Irans suveränitetsanspråk över sundet , och samma logik skulle gälla för ett amerikanskt anspråk.

Irans motkrav: ”Under Irans kontroll och förvaltning”

Iran har blankt avvisat Trumps påstående. Den 13 augusti förklarade den nyutnämnde chefen för Irans paramilitära Basij-styrka, Hossein Taeb, att sundet står ”under Irans kontroll och förvaltning” och att det inte kommer att öppnas förrän USA accepterar Irans krav och ändrar sitt beteende .

Iran meddelade också FN:s sjöfartsorgan i juli att ”delar av Hormuzsundet faller inom Islamiska republiken Irans territorialvatten” och att Iran har myndighet över dessa delar . Teheran har hävdat att en kuststat enligt havsrätten utövar suveränitet över sitt territorialvatten .

De motstridiga anspråken skapar ett dödläge där båda sidor anklagar varandra för att bryta mot internationella normer, och ingen har en tydlig juridisk fördel.

Vapenvilan brast: Från Islamabad till förnyade fientligheter

Ett 14-punkts Islamabad Memorandum of Understanding undertecknades i juni 2026, med Pakistan som medlare, och förklarade ett slut på fientligheterna och en återöppning av sundet . Avtalet var tänkt att ge ett 60-dagars fönster för förhandlingar om ett permanent avtal .

Men avtalet höll bara i några veckor. Den 8 juli förklarade Trump att interimsavtalet var ”över” . I mitten av juli hade förnyade fientligheter mellan USA och Iran urholkat vapenvilan, där båda sidor anklagade varandra för överträdelser . USA genomförde nya vågor av attacker och Iran svarade med attacker mot handelsfartyg .

Från och med den 12 augusti meddelade en hög iransk källa till Reuters att det inte har förekommit några samtal om att förlänga den 60 dagar långa vapenvilan och att Iran kräver att Washington återgår till det ursprungliga interimsavtalet .

Påverkan på global oljeförsörjning och sjöfart

Hormuzsundet har i stort sett blockerats av Iran sedan den 28 februari 2026, när USA och Israel inledde sin flygkampanj mot Iran . Antalet fartyg som passerade farleden sjönk till en ett-veckors lägsta nivå på åtta spårade fartyg i mitten av augusti .

Internationella energirådet (IEA) har varnat för att de globala oljelagren ”minskar i snabb takt” . Olje- och naturgaspriserna har stigit kraftigt till följd av blockaden . Trafiken är ”minimal” trots Trumps påstående om att sundet är öppet .

Trump om bensinpriserna: ”Betala lite mer vid pumpen”

Den 14 augusti uppmanade Trump amerikanerna att acceptera ”något högre bensinpriser” som den nödvändiga kostnaden för att hindra Iran från att skaffa en kärnvapenbomb . Han sade till publiken: ”Att betala lite mer vid pumpen, kom bara ihåg att du gör det för att hindra Iran från att få en kärnvapenbomb.”

Detta är i linje med ett mönster genom hela konflikten. Sedan kriget började i slutet av februari har Trump gång på gång tonat ner oron för stigande bränslekostnader:

• I mars 2026 sade han att han hade ”ingen oro” över stigande bensinpriser .
• I april medgav han att priserna ”kan förbli höga till november” .
• I juni sade han att han ”älskade” inflationen eftersom priserna skulle falla efter kriget .

Det genomsnittliga priset för bensin i USA passerade 4 dollar per gallon i april 2026 och har förblivit högt sedan dess .