Raúl Castros uppmärksammade återkomst

Raúl Castro, den 95-årige förre presidenten och Fidel Castros bror, gjorde en sällsynt offentlig framträdande vid evenemanget. Han möttes av varma applåder när han klev in i teatern klädd i sin traditionella olivgröna uniform . Hans närvaro var särskilt anmärkningsvärd eftersom han hade varit frånvarande från firandet av attacken mot Moncadakasernen den 26 juli – första gången på minst 30 år som han missade den tillställningen, vilket väckte spekulationer om hans hälsa . Det var också första gången han visade sig offentligt sedan han i maj 2026 åtalades av amerikanska federala åklagare för mord och narkoterrorism .

Kontrasten: Krisens verklighet

Firandet utspelade sig mot bakgrund av Cubas värsta ekonomiska och politiska kris på decennier . I januari 2026 införde Trump-administrationen en oljeblockad som hotade med tullar mot alla länder som exporterade petroleum till Cuba, vilket stoppade leveranserna från Venezuela . Ytterligare sanktioner tillkännagavs den 23 juli 2026, som utökade restriktionerna mot viktiga sektorer i den kubanska ekonomin .

Oljeblockaden orsakade nästan dagliga strömavbrott som varade upp till 20 timmar, vilket tvingade cubanerna att planera sina liv efter när lamporna eventuellt skulle tändas . Bristen på medicin förvärrades, mat ruttnade i kylskåp utan ström, och sjukvårdssystemet kom under svår press. Viceminister för hälsa, Julio Guerra, varnade för att instabil strömförsörjning direkt hotar patienternas överlevnad . Cubas redan ineffektiva statsstyrda ekonomi sjönk ner i en fullskalig kris, och miljontals människor drabbades av svåra umbäranden .

Mitt i krisen har den kubanska regeringen genomfört begränsade marknadsorienterade reformer och inlett samtal med USA, även om Díaz-Canel uteslutande skyller försämringen på yttre faktorer . FN:s oberoende experter fördömde de nya amerikanska sanktionerna och varnade för att de driver Cuba mot en ”fullskalig kris”, och uppmanade till internationella åtgärder .

Splittrade känslor – medborgarnas och Díaz-Canels röster

President Díaz-Canel erkände att Cuba genomgår ”en av de svåraste stunderna på decennier”, men tillskrev det helt och hållet det amerikanska trycket. Han lovade att försvara ”social rättvisa” och insisterade på att ”Cuba ger inte upp” .

Vissa äldre cubaner uttryckte längtan efter Fidel. Argelia Mustelier, en 61-årig pensionär i Gamla Havanna, sade: ”Fidel gav oss allt, allt gott som kom från Cubas revolutionära process. I dessa svåra tider… skulle han ha funnit ett sätt att ge sitt land lite glädje” .

Men de yngre generationerna ser Fidel som arkitekten bakom systemet som orsakat den nuvarande krisen. En ung cuban sade till AP: ”Vår generation upplevde inte revolutionens triumfer. Vi upplever bara dess misslyckanden” . När Kommunistpartiet deklarerade att ”Fidel är evig” fylldes sociala medier av sarkasm och indignation. Användare kopplade Castros ”evighet” till strömavbrott, vattenbrist, sophögar och utbredd misär .

Raúl Castros uppmärksammade återkomst

Raúl Castro, den 95-årige förre presidenten och Fidel Castros bror, gjorde en sällsynt offentlig framträdande vid evenemanget. Han möttes av varma applåder när han klev in i teatern klädd i sin traditionella olivgröna uniform . Hans närvaro var särskilt anmärkningsvärd eftersom han hade varit frånvarande från firandet av attacken mot Moncadakasernen den 26 juli – första gången på minst 30 år som han missade den tillställningen, vilket väckte spekulationer om hans hälsa . Det var också första gången han visade sig offentligt sedan han i maj 2026 åtalades av amerikanska federala åklagare för mord och narkoterrorism .

Kontrasten: Krisens verklighet

Firandet utspelade sig mot bakgrund av Cubas värsta ekonomiska och politiska kris på decennier . I januari 2026 införde Trump-administrationen en oljeblockad som hotade med tullar mot alla länder som exporterade petroleum till Cuba, vilket stoppade leveranserna från Venezuela . Ytterligare sanktioner tillkännagavs den 23 juli 2026, som utökade restriktionerna mot viktiga sektorer i den kubanska ekonomin .

Oljeblockaden orsakade nästan dagliga strömavbrott som varade upp till 20 timmar, vilket tvingade cubanerna att planera sina liv efter när lamporna eventuellt skulle tändas . Bristen på medicin förvärrades, mat ruttnade i kylskåp utan ström, och sjukvårdssystemet kom under svår press. Viceminister för hälsa, Julio Guerra, varnade för att instabil strömförsörjning direkt hotar patienternas överlevnad . Cubas redan ineffektiva statsstyrda ekonomi sjönk ner i en fullskalig kris, och miljontals människor drabbades av svåra umbäranden .

Mitt i krisen har den kubanska regeringen genomfört begränsade marknadsorienterade reformer och inlett samtal med USA, även om Díaz-Canel uteslutande skyller försämringen på yttre faktorer . FN:s oberoende experter fördömde de nya amerikanska sanktionerna och varnade för att de driver Cuba mot en ”fullskalig kris”, och uppmanade till internationella åtgärder .

Splittrade känslor – medborgarnas och Díaz-Canels röster

President Díaz-Canel erkände att Cuba genomgår ”en av de svåraste stunderna på decennier”, men tillskrev det helt och hållet det amerikanska trycket. Han lovade att försvara ”social rättvisa” och insisterade på att ”Cuba ger inte upp” .

Vissa äldre cubaner uttryckte längtan efter Fidel. Argelia Mustelier, en 61-årig pensionär i Gamla Havanna, sade: ”Fidel gav oss allt, allt gott som kom från Cubas revolutionära process. I dessa svåra tider… skulle han ha funnit ett sätt att ge sitt land lite glädje” .

Men de yngre generationerna ser Fidel som arkitekten bakom systemet som orsakat den nuvarande krisen. En ung cuban sade till AP: ”Vår generation upplevde inte revolutionens triumfer. Vi upplever bara dess misslyckanden” . När Kommunistpartiet deklarerade att ”Fidel är evig” fylldes sociala medier av sarkasm och indignation. Användare kopplade Castros ”evighet” till strömavbrott, vattenbrist, sophögar och utbredd misär .