USA pressar EU att luckra upp ESG-regler – samtidigt vädjar europeiska investerare till Washington: Riv inte upp klimatkraven

Den transatlantiska klyftan i hållbarhetsfrågor har vidgats dramatiskt under 2025–2026. USA pressar EU att luckra upp ESG-regler samtidigt som europeiska investerare manar Washington att inte riva upp sina egna klimatkrav. Här är hela bilden.

USA:s påtryckningar mot EU:s hållbarhetsregler

• Ambassadörens öppna krav. Den 14 augusti 2026 krävde USA:s ambassadör till EU, Andrew Puzder, på X att EU måste ”leverera” på sitt löfte enligt det USA–EU-handelsavtal som slöts 2025 om att lätta på företagsregler för miljö- och mänskliga rättigheter.

• Handelsavtalet som hävstång. USA-administrationen kopplar uttryckligen sina krav till 2025 års handelsavtal och hävdar att EU:s ESG-regler missgynnar amerikanska företag och att Bryssel gjort åtaganden om lättnader.

• Bred påtryckningsfront. Den amerikanska handelskammaren i EU (AmCham EU) har lämnat in formella klagomål, republikanska kongressledamöter kallar reglerna ”fientliga” och USA:s handelsminister Howard Lutnick har hotat med handelspolitiska motåtgärder. Den amerikanska oljelobbyn American Petroleum Institute (API) har gjort ”säkerställa att lagar utanför USA inte missgynnar amerikanska producenter” till ett toppmål för 2026.

• Energispecifika krav. Trump-administrationen och Qatar har även uppmanat EU att lätta på kommande metanregler och varnat för att reglerna hotar unionens energisäkerhet. Washington kräver att Europa inför liknande regelförenklingar som USA självt genomfört för att öka fossilproduktionen.

• Resultat i praktiken. I november 2025 röstade Europaparlamentet för att kraftigt banta ESG-reglerna så att över 90 procent av de företag som ursprungligen omfattades av CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) undantas. I februari 2026 gav EU:s medlemsländer slutgiltigt godkännande till att försvaga leveranskedjekraven i CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) efter ihållande påtryckningar från USA och Qatar. EU:s ekonomikommissionär Valdis Dombrovskis har öppnat för att EU kan justera sin linje till följd av USA:s påtryckningar.

Europeiska investerare vädjar till Washington

• Norges oljefond går emot. Den 7 augusti 2026 lämnade Norges 1 700 miljarder dollar stora oljefond – världens största – in ett formellt yttrande mot SEC:s förslag att helt riva upp klimatredovisningsreglerna från 2024. Fonden ”rekommenderar inte” att SEC skrotar reglerna som kräver att företag redovisar klimatrelaterade risker och utgifter.

• Bred investerarkoalition. Enligt Reuters har en lång rad institutionella investerare och kapitalförvaltare protesterat mot SEC:s förslag under remissperioden som avslutades i augusti 2026. De varnar för att slopandet av obligatorisk, standardiserad klimatredovisning skapar osäkerhet och försämrar investerarnas beslutsunderlag.

• Därför engagerar sig europeiska investerare. Europeiska kapitalförvaltare och statliga fonder med stora innehav i USA är beroende av standardiserad klimatdata för att bedöma portföljrisker, uppfylla sina egna ESG-åtaganden enligt EU-regler och fatta kapitalallokeringsbeslut. SEC:s reträtt skulle kosta dem jämförbarhet och konsekvens.

Den växande transatlantiska klyftan

• Tre olika spår. I februari 2026 undantog EU cirka 80 procent av företagen från CSRD och CSDDD, medan USA gick mot att helt riva upp sitt klimatredovisningsramverk. Storbritannien införde under tiden ISSB-anpassade standarder, vilket skapar ett ”trespårigt” system över Atlanten.

• Konkurrensdynamik. Europeiska regeringar har anfört konkurrensnackdelar som skäl till att skala ner ESG-reglerna – stränga krav slår mot EU-företag i konkurrensen med amerikanska bolag som har lägre regelbörda. Samtidigt driver stora europeiska investerare emot USA:s nedmontering just för att de vill ha enhetlig, jämförbar klimatdata över nationsgränserna.

• Kärnspänningen. USA pressar EU att avreglera i handelns namn, medan europeiska investerare – som är nyckelaktörer på USA:s kapitalmarknader – pressar Washington att inte avreglera i transparensens och klimatriskhanteringens namn. Denna triangeldynamik illustrerar den ideologiska grundkonflikten: Washington prioriterar energidominans och minskad regelbörda, medan EU (trots senaste åtstramningar) och europeiska investerare fortfarande ser obligatorisk klimatredovisning som ett centralt verktyg för långsiktig riskprissättning och kapitalförvaltning.