Dubbla oljeutsläpp i Gulfen – Iran kopplar miljökrav till politiska eftergifter

2. Caroline Bezengi-utsläppet (Oman, Arabiska havet)

• Fartyg: Caroline Bezengi, en Suezmax-tanker med cirka 800 000–1 miljon fat rysk råolja, som opererar som en del av ”skuggflottan” – fartyg som används för sanktionskringgående med oklar ägare, flagg och försäkring .
• Tidlinje: Tankern gick på grund vid Omans Hallaniyat-öar i juni 2026. Läckaget började i slutet av juli och accelererade under augusti .
• Utsläppets omfattning:
  • Den 10 augusti täckte fläcken cirka 390–400 km² (150 kvadratkilometer) .
  • Den 13 augusti uppskattade Greenpeace att utsläppet hade vuxit till cirka 1 300 km² (500 kvadratkilometer) .
  • Oljan nådde Omans fastlandskust vid Ras Madrakah den 12 augusti och hotade upp till 40 km kustlinje .
  • Fläcken nådde Qibliyah Island som ligger i ett marint skyddsområde, vilket hotar Arabiska havets knölvalar och sjöfåglar .
• Bärgningsinsats: Ett brittiskt företag anlitades i mitten av augusti för att bärga fartyget och begränsa utsläppet, men svåra monsunförhållanden har allvarligt försvårat arbetet .

Irans geopolitiska koppling: Miljökrav som hävstång

Iran använder nu explicit oljepollutionen vid Qeshm för att föra in miljöskydd i centrum av de bredare förhandlingarna om Hormuzsundet – som i praktiken har varit stängt för normal sjötrafik sedan USA–Israeliska militärkampanjen mot Iran inleddes i början av 2026.

Viktiga uttalanden och krav

1. Miljöskydd som ett centralt villkor för ett sundsavtal

Irans utrikesministeriums talesperson Esmaeil Baqaei krävde den 13 augusti att miljöskydd ska göras till en ”central del” av all framtida administration av Hormuzsundet, och åberopade en ”förorenaren betalar”-princip för kompensation . Teheran varnade för miljöförstöring i sundet och krävde kompensation från de ansvariga .

2. Hormuzsundets återöppnande kopplat till en sexpunktslista med breda geopolitiska villkor

Den 8 augusti offentliggjorde Mohammad Bagher Zolghadr, sekreterare för Irans högsta nationella säkerhetsråd, en lista över krav som USA måste uppfylla innan sundet kan öppnas . Villkoren inkluderar:

3. Frigivning av frysta tillgångar

Iranska tjänstemän har också krävt frigivning av iranska tillgångar som frysts i utländska banker som en del av ett återöppningsavtal .

Strategisk logik

Genom att väva in Qeshm-miljökrisen i sin förhandlingsposition om Hormuzsundet uppnår Teheran flera mål:

• Moralisk ram: Iran positionerar sig som miljövårdare av vattenvägen, skyller på ”utländsk aggression” (USA/Israeliska militära attacker mot tankers) för föroreningen och kräver en legal ”förorenaren betalar”-ram .
• Hävstång mot USA: Hormuzsundet är världens mest kritiska oljepunkt (cirka 20 % av världens olja passerar här). Att hålla det stängt innebär enorma kostnader för den globala ekonomin och ger Iran en oproportionerligt stor förhandlingsstyrka .
• Multifrågepaketering: Iran vägrar att frikoppla sundets återöppnande från det bredare kriget, USA:s truppnärvaro, sanktioner och även konflikterna i Gaza och Libanon – man kräver en omfattande regional omstart snarare än ett snävt maritimt avtal .

Nuvarande status

Från och med mitten av augusti 2026 är Hormuzsundet fortfarande i praktiken stängt för normal trafik. Iran och Oman har signalerat att de är nära en ramöverenskommelse om gemensam förvaltning av vattenvägen, men iranska tjänstemän insisterar på att sundet inte kommer att öppnas helt förrän USA går med på deras lista över villkor – vilket Trump-administrationen hittills har avvisat .