Kvinnorna sätts i arbete inom flera sektorer av den ryska ekonomin. Rapporter beskriver dem vid löpande band, i textilfabriker, på gårdar, i kök, på byggarbetsplatser och i restauranger . I ett specifikt fall avslöjade Ukrainas försvarsunderrättelsetjänst (DIU) att Nordkorea planerade att skicka 12 000 kvinnliga arbetare till en drönarfabrik i Rysslands särskilda ekonomiska zon Alabuga i Tatarstan, en nyckelanläggning för tillverkning av iranskdesignade Shahed-136-drönare .
Arbetare har setts på grisfarmer i Primorskij kraj och på jordbrukskomplex i Tatarstan . Telegramkanaler visar nordkoreanska kvinnor i matchande vita kläder som bär svarta resväskor och ryggsäckar när de anländer till ryska produktionsanläggningar .
Människorättsorganisationer beskriver systemet som statsstyrt tvångsarbete. Arbetarna står under strikt övervakning, tjänar en bråkdel av normal lön och kan inte lämna eller byta jobb . Vid ankomsten konfiskerar den nordkoreanska regimen deras pass och dokument för att förhindra flykt . Rörelsefrihet och kommunikation är begränsad, och en del av deras löner uppges gå till den nordkoreanska staten .
Global Rights Compliance publicerade i augusti 2026 en rapport baserad på vittnesmål från 21 nordkoreaner som arbetar på byggarbetsplatser i tre ryska städer. Rapporten fann att samtliga elva av Internationella arbetsorganisationens varningssignaler för tvångsarbete förekom i offrens utsagor . Organisationen kallade det ett ”100 000 personer starkt globalt statsstyrt tvångsarbetsprogram” som verkar i 40 länder, med Ryssland som en av huvuddestinationerna .
Kvinnorna får enligt uppgift cirka 4,36 pund per dag (inte per timme, som vissa medier först rapporterade), och mycket av detta dras enligt uppgift in .
En medveten strategi från Pyongyang: unga nordkoreanska kvinnor skickas till fabriker och gårdar, medan unga män skickas till slagfältet . Detta är inte två separata program utan en samlad nationell strategi för att maximera Nordkoreas bidrag till Rysslands krigsinsats.
| Kategori | Uppskattning | Källa |
|---|---|---|
| Inflöde av kvinnliga arbetare | Upp till 2 000 kvinnor per vecka (enligt rysk rekryteringsfirma) | |
| Känd utplacering till enskild fabrik | 12 000 kvinnor planeras till en drönarfabrik i Tatarstan | |
| Militär trupputplacering (totalt) | 30 000–50 000 nordkoreanska soldater rapporteras skickas till Ryssland | |
| Större arbetskraftsprogram | Cirka 100 000 nordkoreaner har skickats utomlands genom statliga program; tiotusentals befinner sig redan i Ryssland under ”slavliknande förhållanden” |
Det ryska företaget Startaff föreslog att rekrytera upp till 2 000 kvinnliga arbetare från Nordkorea varje vecka . Om detta håller i sig skulle det innebära tiotusentals kvinnor per år. Den planerade utplaceringen av 12 000 kvinnor till en enda drönarfabrik i Tatarstan är den största enskilda bekräftade insatsen .
President Volodymyr Zelenskyj sade den 9 augusti 2026 att Moskva och Pyongyang fattat beslut om att placera 30 000 till 50 000 nordkoreanska soldater på ryskt territorium, och uppmanade Sydkorea att ge luftvärnsstöd till Ukraina . Detta är en betydande upptrappning jämfört med tidigare uppskattningar: de första utplaceringarna i slutet av 2024 uppskattades till 10 000–12 000 soldater, med cirka 14 000 som sändes till Rysslands Kursk-region 2024 .
I februari 2026 uppskattade Sydkoreas nationella underrättelsetjänst att cirka 11 000 nordkoreanska soldater var stationerade i Kursk oblast, däribland 10 000 stridande trupper och 1 000 ingenjörstrupper .
Utöver de krigsrelaterade utplaceringarna har Nordkoreas utländska arbetskraftsprogram pågått i åratal. Institutet för nationell säkerhetsstrategi uppskattade att Nordkorea mellan augusti 2023 och december 2025 kan ha levererat vapen och trupper till ett värde av hela 14,4 miljarder dollar för att stödja Rysslands krig .
Sydkoreanska underrättelsekällor uppgav för BBC att 10 000 nordkoreanska byggnadsarbetare skickats till Ryssland för att fylla de arbetskraftsbrister som kriget skapat . Rysk officiell statistik visar att 13 221 nordkoreaner reste in i Ryssland under 2024 – upp till tolv gånger fler än 2023 .
Det är svårt att oberoende verifiera siffrorna. Uppgifterna ovan kommer främst från ukrainsk underrättelsetjänst, sydkoreansk underrättelsetjänst och människorättsorganisationer – inte från ryska eller nordkoreanska officiella källor, som antingen förnekar eller tiger om utplaceringarna .
Siffran 30 000–50 000 soldater anger Zelenskyj som ett beslut fattat av Moskva och Pyongyang, inte en redan genomförd utplacering . Vissa tidigare uppskattningar från sydkoreansk och amerikansk underrättelsetjänst i slutet av 2024 var lägre (10 000–12 000 soldater) .
Påståendet från den ryska rekryteringsfirman om att ta in upp till 2 000 kvinnor per vecka har inte bekräftats av oberoende källor .
Hela systemet strider mot flera resolutioner i FN:s säkerhetsråd som förbjuder export av nordkoreansk arbetskraft .
Nordkoreas dubbla strategi är den mest omfattande inblandningen från Pyongyang i ett utländskt krig sedan Koreakriget. Genom att leverera både soldater till slagfältet och arbetare till hemmamarknadens ekonomi hjälper Nordkorea Ryssland att upprätthålla sin krigsinsats samtidigt som regimen tjänar hårdvaluta. Anklagelserna om tvångsarbete skulle, om de bekräftas, tillföra en allvarlig människorättslig dimension till en redan förödande konflikt.