Nätverket byggde på tre centrala metoder: ett strategiskt placerat navföretag, en struktur med skalbolag i flera länder och systematisk dokumentförfalskning.
Nätverket drevs genom ett företag registrerat i Wien, vars direktör är en 28-årig vitrysk medborgare . Österrikiska myndigheter grep honom i maj 2026. Han ställdes inför en domare i Wien den 12 augusti 2026, åtalad för brott mot EU:s sanktionslag och utrikeshandels- och betalningslagen .
Nätverket opererade genom skalbolag i minst åtta länder, däribland Turkiet, Förenade Arabemiraten, Spanien, Hongkong, Belarus, Kirgizistan, Sydkorea, Polen och Litauen . Varorna dirigerades via mellanhänder i Spanien och Hongkong innan de nådde Ryssland .
Wienföretaget förfalskade slutanvändarintyg och intygade att utrustningen var avsedd för civila kunder i länder som inte omfattas av sanktioner, medan den i själva verket reexporterades till ryska försvarsföretag med kopplingar till Rostec . Europeiska tillverkare fick intrycket att varorna skulle stanna i transitländerna .
Utrustningen användes för att tillverka motorer till kryssningsrobotar (Marschflugkörper) och stridsflygplan, samt annan militär utrustning, för Rostec-kopplade ryska vapentillverkare .
Det här fallet illustrerar ett mönster som blivit en central utmaning för europeiska brottsbekämpande myndigheter: