Colombianska geologiska tjänsten (SGC) registrerade minst 18 efterskalv under timmarna efter huvudskalvet . USGS rapporterade maximal intensitet enligt Modified Mercalli-skalan på VIII (Svår) i delar av Quindío och Caldas, och VII (Mycket kraftig) i Manizales och Cartago .
Dödssiffran steg snabbt i takt med att rapporter kom in från avlägsna områden. President Abelardo de la Espriella bekräftade sent den 10 augusti minst 111 döda . Enligt Wikipedias sammanställning uppgick dödssiffran till minst 132, med över 620 skadade och över 3 000 saknade . De tidigaste rapporterna, som kom från isolerade samhällen, talade om mellan 20 och 111 döda .
Skakningarna kändes i större delen av Colombia, bland annat i Bogotá, Cali, Medellín och Pereira, och registrerades även i grannländerna Ecuador och Panama .
Det hårdast drabbade departementet var Risaralda, där minst 42 personer dog, de flesta i staden Pereira . Stora skador rapporterades även i Cali och i departementet Chocó . I Manizales omkom två personer .
Cirka 1 600 byggnader skadades och minst 61 byggnader kollapsade fullständigt . Dussintals byggnader rasade i Cali och Pereira och många människor fastnade under rasmassorna . Även sjukhus och annan viktig infrastruktur skadades .
Colombias luftfartsmyndighet stängde sex flygplatser på grund av strukturella skador, däribland flygplatser i de drabbade västra regionerna . All flygtrafik vid dessa flygplatser stoppades .
President Abelardo de la Espriella, som hade tillträtt bara en vecka tidigare, utlyste nationellt nödläge för att underlätta räddningsarbetet och reste själv till Pereira och San José del Palmar för att leda insatserna .
USA:s regering reagerade snabbt på katastrofen:
Colombianska geologiska tjänsten (SGC) kallade skalvet för den kraftigaste jordbävningen i Colombia på tio år . Det förra stora skalvet var en jordbävning på magnituden 5,8 nära Cartago 2016 – vida mindre allvarlig.
Globalt sett är magnituden 7,4 jämförbar med andra stora intermediära jordbävningar i Sydamerika, men med över 100 döda är det en av de dödligaste jordbävningarna i Colombia sedan jordbävningen i Armenia 1999 (M 6,2, cirka 1 200 döda) och jordbävningen i Popayán 1983 (M 5,5, cirka 300 döda). Det stora antalet saknade (över 3 000) kan komma att höja dödssiffran ytterligare i takt med att räddningsarbetet fortsätter i avlägsna samhällen i Chocó .