Huvudpunkterna:
Bevisen är fortfarande indirekta, men datorsimuleringar stödjer hypotesen att värme från Plutos inre smälter kväveis vid basen av glaciären, där det samlas i trycksatta reservoarer innan det bryter ut till ytan .
En separat studie ledd av Amanda Sickafoose (Planetary Science Institute), också publicerad i augusti 2026 i The Planetary Science Journal, rapporterar den första observerade minskningen av Plutos atmosfärstryck sedan dess atmosfär upptäcktes 1988 .
Forskare hade förutspått denna utfrysning redan 1996, men studien från 2026 ger den första observationella bekräftelsen på att processen har börjat på allvar .
Sammantagna målar resultaten från 2026 upp en bild av en Pluto som samtidigt förlorar sin atmosfär när den svalnar, samtidigt som den upprätthåller geologisk aktivitet via underjordiska reservoarer som då och då släpper ut flytande kväve på ytan. De mörka strimmorna på Sputnik Planitia kan vara platser där flytande kväve nyligen nått och flödat över ytan, medan ockultationsdata bekräftar att atmosfären på högre höjder redan har börjat tunnas av avsevärt .
Båda fynden publicerades i The Planetary Science Journal och bygger på data som samlades in år tidigare – New Horizons-bilderna från 2015 och ockultationsmätningar från 2017–2023. Att så dramatiska upptäckter fortfarande kommer från en enda förbiflygning och markbaserade observationer understryker hur mycket Pluto fortsätter att överraska oss.
Som en forskare uttryckte det: "Pluto slutar aldrig att överraska oss" – och studierna från 2026 bekräftar att dvärgplaneten förblir en av de mest dynamiska och gåtfulla världarna i vårt solsystem.