Tomrummet beter sig som en kristall – 90 år gammal förutsägelse bekräftas

Magnetaren som gjorde det möjligt:
1E 1547.0−5408, en radioemitterande magnetar i Vintergatan. Magnetarer är neutronstjärnor med ofattbart starka magnetfält – i detta fall omkring 10¹⁴–10¹⁵ gauss, vilket är biljoner gånger starkare än jordens magnetfält .

Teleskopen som samarbetade:

• IXPE (Imaging X-ray Polarimetry Explorer) – NASA:s röntgenpolarimetriobservatorium, som genomförde över 140 timmars observationer (≈500 kilosekunder) av magnetaren .
• NICER (Neutron Star Interior Composition Explorer) – bidrog med samtidig röntgentajming och spektraldata .
• Parkes/Murriyang-observatoriet – CSIRO:s radioteleskop i Australien, som koordinerade radiobandets mätningar .

Vad forskarna fann – publicerat i Nature :

• Högpolariserad röntgenstrålning uppmättes: den genomsnittliga polarisationsgraden var 65 % vid 2 keV, och vid vissa rotationsfaser steg den till nästan 80 % – nära tre gånger högre än vad som kunde förväntas från vanliga plasmaprocesser .
• Polarisationsvinkeln uppvisade mjuka, sammanhängande variationer över magnetarens rotationsperiod – precis det mönster som QED förutspår vid vacuum-birefringens i en magnetars magnetosfär .
• Mönstret överensstämmer med QED:s förutsägelse att fotoner i vakuumet nära ett extremt magnetfält upplever ett polarisationsberoende brytningsindex – tomrummet beter sig som en kristall .
• Resultatet beskrivs som den starkaste observationssignalen för vacuum-birefringens hittills, även om forskarna betonar att det rör sig om ett konsistent mönster snarare än ett absolut bevis .

Förbehåll:
Tolkningen av mätningarna är fortfarande föremål för vetenskaplig granskning. Alternativa modeller av magnetosfären utvärderas fortfarande, och ytterligare observationer planeras för att bekräfta signalen och eventuellt avslöja andra exotiska QED-effekter .