Netanyahu nobbar Trumps Gazafredsplan – kräver full nedrustning av Hamas först

Varför planen kollapsade – tvisten om ordningsföljden

Den centrala oenigheten gäller i vilken ordning sakerna ska ske. 15-punktsplanen förutsatte att Hamas avväpnas i utbyte mot ett stegvist israeliskt tillbakadragande från Gaza . Netanyahu insisterar på att avväpningen måste vara klar innan någon tillbakadragning påbörjas – en position som hans högerpartier i koalitionen krävde innan han överhuvudtaget kommenterade planen .

Israels militär hade i praktiken stoppat anfallen i Gaza sedan den 3 augusti, men Netanyahu gjorde klart att detta inte var ett tecken på att han accepterade planen . Tvärtom: dagarna före hans offentliga avvisande ökade IDF flygattackerna – 28 personer dödades under den dödligaste helgen på veckor – ett mönster som föregick hans formella avslag .

En ovanligt öppen brytning med Washington

Det här är en av de mest direkta offentliga sprickan mellan en israelisk ledare och en amerikansk president på senare tid . I över en vecka efter att planen offentliggjorts höll Netanyahu tyst, medan anonyma israeliska tjänstemän signalerade motstånd . När han äntligen talade, motsade han direkt Trump, som hade påstått att Israel var ”mycket nöjd” med uppgörelsen .

Vita huset har inte utfärdat någon formell tillrättavisning, men gapet mellan Trumps berättelse om ett genombrott och Netanyahus kategoriska avvisande har skapat betydande diplomatisk friktion . Enligt Los Angeles Times ”diskuterar Netanyahu fortfarande planer för Gaza med Washington”, men den offentliga motsättningen har lämnat den diplomatiska vägen i ett dödläge .

Hamas position – engagerat men med förbehåll

Hamas säger sig fortfarande stå bakom planen, som organisationens ledarskap gick med på i Kairo tio dagar före Netanyahus avvisande . En högre Hamas-tjänsteman, Basem Naim, har sagt att gruppen förväntar sig att medlarna ser till att Israel genomför färdplanen . Redan före avvisandet hade Hamas dock egna krav på ordningsföljden: man sade att vapnen skulle lagras först efter att Israel genomfört Sharm el-Sheikh-avtalet, upphört med anfallen, dragit tillbaka styrkor och ökat hjälpinsatserna – en spegelvänd förutsättning som fanns redan före det nuvarande dödläget .

Detta skapar en återvändsgränd: Netanyahu kräver avväpning före tillbakadragande; Hamas kräver tillbakadragande innan man lagrar sina vapen .

Tryck från högerpartierna – den inrikespolitiska motorn

Netanyahus avvisande drevs i hög grad av inrikespolitiska koalitionsdynamiker. Hans högerpartier – däribland finansminister Bezalel Smotrichs parti Religiös sionism och inrikesminister Itamar Ben-Gvirs parti Otzma Yehudit – hotade att lämna regeringen om han accepterade någon plan som innebar tillbakadragande från Gaza utan total avväpning av Hamas .

Dessa partier hade signalerat uppror sedan uppgörelsen först tillkännagavs i slutet av juli . Smotrich och Ben-Gvir hade tidigare hotat att avgå 2025 över en annan amerikansk vapenvilaplan och varnat för att de skulle fälla koalitionen om Netanyahu gick med på någon uppgörelse innan Hamas förintats . Netanyahus uttryckliga avvisande kom först efter dagar av växande kritik inom den egna regeringen .

Oktobervalet och Netanyahus balansgång

Israel står inför val i oktober 2026, och Netanyahu försöker stärka sin högerbas . Att förkasta en plan som anses för mjuk mot Hamas hjälper honom att avvärja anklagelser från hårdare rivaler om att han skulle kompromissa med israelisk säkerhet . Samtidigt riskerar dödläget att alienera mittenväljare som föredrar en diplomatisk lösning. Netanyahu går på lina: hålla koalitionen intakt genom att förkasta uppgörelsen, men inte helt bryta banden med Trump-administrationen inför ett val som kan bli jämnt .

Den större bilden – ett lamslaget diplomatiskt spår

Avvisandet kollapsar det mest seriösa USA-medlade diplomatiska spåret för att få slut på kriget i Gaza sedan konflikten började. 15-punktsplanen var det senaste steget i en USA-ledd vapenvila som tillkännagavs i oktober och som hade minskat men inte stoppat striderna . Planens ramverk innefattade ett stegvist israeliskt tillbakadragande kopplat till Hamas avväpning, en internationell stabiliseringsstyrka och ett teknokratiskt styrorgan för Gaza . Med båda sidor låsta vid förutsättningar som den andra inte kan acceptera är ett genombrott inom kort högst osannolikt.

Palestinier i Gaza beskrev beslutet som att det inte lämnar ”någon tydlig väg till fred” och en invånare sade: ”Vi går bakåt” . Dödläget skapar också ett farligt vakuum: IDF har stoppat storskaliga anfall men behåller förmågan att eskalera, medan Hamas fortfarande är beväpnat och står fast vid den plan man gick med på, och insisterar på att Washington nu måste pressa Netanyahu att följa den .