Netanyahus röda linje: Iran ska aldrig få kärnvapen – med eller utan avtal

Även efter att ett samförståndsavtal (MOU) mellan USA och Iran undertecknades i slutet av juli 2026, sade Netanyahu att kampen ”inte är över” och att Iran måste eliminera sitt kärnprogram oavsett om diplomatin lyckas . Han har också sagt till president Trump att han kommer att kräva en ”ständig, ständig övervakning” av Irans kärnverksamhet, samtidigt som han medger att han inte har några nya bevis för att Teherans förmåga att bygga ett vapen har eliminerats helt .

Fem krav: Långt bortom kärnfrågan

Israel insisterar på att varje slutgiltigt avtal med Iran måste gå längre än anrikning av uran. Netanyahu har presenterat fem grundläggande villkor :

• Fullständigt upphörande av all urananrikning – inte bara en tillfällig paus .
• Fullständig avveckling av Irans robotprogram – Israel ser Irans robotarsenal som ett strategiskt hot oavsett kärnvapenstatus .
• Slut på Irans stöd till regionala militanta grupper – inklusive Hizbollah i Libanon, Hamas och Islamiska Jihad i Gaza samt shiamiliser i Irak och Jemen .
• Verifierbara inspektioner och övervakning – för att förhindra hemliga kapaciteter.
• Inga sanktionslättnader förrän alla villkor är verifierade – Israel fruktar en upprepning av JCPOA-avtalet från 2015, som man kritiserade för att vara alltför svagt .

Israels tjänstemän har varnat för att ett avtal som tillåter Irans kärninfrastruktur att förbli delvis operativ, samtidigt som man ignorerar robotar och proxynätverk, skulle få Israel att betrakta konflikten som ”olöst” .

De låsta samtalen mellan USA och Iran (augusti 2026)

Läget mellan USA och Iran är fortsatt flytande och mycket komplext, där kärnfrågan till stor del har skjutits åt sidan:

• MOU från juni 2026: USA och Iran undertecknade ett samförståndsavtal i slutet av juni som förlängde eldupphöret med 60 dagar, krävde återöppning av Hormuzsundet och etablerade en ram för bredare kärnvapenförhandlingar . USA gick med på att påbörja avvecklingen av sin sjöblockad vid undertecknandet .

• Hormuzsundet – den omedelbara konflikthärden: Det mesta av den nuvarande diplomatiska fokusen ligger på ett separat avtal mellan Iran och Oman om att hantera Hormuzsundet, som Iran i praktiken har blockerat under konflikten . Iran säger att ett avtal är ”nära”, men har dramatiskt ökat sina krav: man insisterar på att sundet inte kommer att öppnas förrän USA avslutar kriget, drar tillbaka trupper, häver sanktioner och aldrig hotar Iran igen . Irans högsta nationella säkerhetsråd har sagt att USA måste ”korrigera sitt beteende” .

• Direkta samtal har kört fast: Iran har upprepat att man inte för direkta förhandlingar med USA och inte kommer att återuppta dem förrän Washington uppfyller landets villkor . Samtalen i Doha (juli 2026) var indirekta och fokuserade snävt på Hormuzsundet, utan några tecken på framsteg mot en bredare fred .

• USA:s centrala krav: USA kräver för närvarande att Iran offentligt förbinder sig att stoppa alla attacker mot fartyg i Hormuzsundet, garantera fri passage utan avgifter, och så småningom förhandla om ett permanent slut på sitt kärnprogram .

• Kärnfrågan har skjutits upp: MOU:s bredare mål – att förhandla fram ett slutgiltigt avtal om Irans kärnprogram inom 60 dagar (förlängningsbart med ömsesidigt samtycke) – har inte förts framåt på ett meningsfullt sätt, eftersom parterna fortfarande är låsta i frågan om Hormuzsundet och förhandsvillkor .

Regionala konsekvenser av Netanyahus hållning

• Risk för ensidigt israeliskt militärt angrepp: Netanyahu har antytt att han kan agera på egen hand om diplomatin misslyckas, även när Washington och Teheran verkar vara nära ett interimistiskt Hormuz-avtal . Al Jazeera rapporterar att han kan överväga ensidiga angrepp för att förlänga kampanjen, och noterar att han står inför ett viktigt val senare under 2026 .

• Ansträngda relationer mellan USA och Israel: Även om Netanyahu har sagt att Trump ”borde få sin chans” att nå en diplomatisk uppgörelse, har han också offentligt avvisat Trumps 15-punktsplan för att avväpna Hamas i Gaza och fortsätter att driva på för hårdare villkor . CNN rapporterar att Israel fruktar att Trump ska sluta ett ”dåligt avtal” .

• Bredare regional upptrappning: Netanyahus hårda linje håller regionen i krigsstämning. Hans insisterande på att eliminera hela Irans kärninfrastruktur (inte bara vapenkapaciteten) och att avveckla Irans proxynätverk i Libanon, Syrien, Jemen och Irak innebär att ett avtal som är acceptabelt för Israel sannolikt är oacceptabelt för Iran .

• Gulfstaternas och arabstaternas oro: De arabiska Gulfstaterna, som är beroende av fri passage genom Hormuzsundet, befinner sig i en svår sits mellan att stödja USA:s diplomatiska spår och att frukta att ett israeliskt militärt angrepp kan utlösa ett bredare regionalt krig som stör oljetillförseln och drar in deras territorier .

• Valdynamik: Netanyahu står inför ett inrikespolitiskt test senare under 2026. Hans kompromisslösa hållning i Iranfrågan appellerar till hans kärnväljare, men höjer också insatserna: om en USA–Iran-uppgörelse uppfattas lämna Israel exponerat, kan det stärka hans inhemska opposition .