Den spanska regeringen kallade Italiens kontroller "oberättigade, stridande mot EU:s intressen och diskriminerande mot den spanska befolkningen" . Den 7 augusti gav statsminister Pedro Sánchez Italien till den 9 augusti på sig att häva kontrollerna, annars skulle Spanien vidta "proportionerliga åtgärder" . När Italien vägrade, meddelade Madrid ömsesidiga gränskontroller för alla flyg- och sjöresenärer från Italien, med verkan från midnatt den 8–9 augusti och fram till den 7 september . Spanska tjänstemän uppgav att 5–10 procent av passagerarnas handlingar kontrollerades innan de fick gå iland .
Italiens regering avvisade kategoriskt Spaniens krav. Melonis presstjänst förklarade att Italien "inte accepterar ultimatum eller påtryckningar utifrån när det gäller nationell säkerhet och gränskontroll" . Rom meddelade att kontrollerna skulle finnas kvar åtminstone till den 15 augusti och inte omprövas dessförinnan, med hänvisning till pågående säkerhetsrisker och risken för en ny "migrantvåg" i Ceuta .
Den massiva gränsöverskridningen ägde rum den 30–31 juli 2026 och var en av de största enskilda migrantströmmarna vid en EU-gräns på senare år.
EU-kommissionen berömde Spaniens "snabba insats" i den inledande Ceutakrisen och noterade att cirka 70 000 migranter hade återförts till Marocko inom några dagar . När det gällde den eskalerande bilaterala gränskonflikten mellan Spanien och Italien uttryckte EU-tjänstemän dock oro. Bryssel kallade situationen en "Schengenkris" och uppmanade båda medlemsländerna att lösa tvisten genom dialog och respekt för Schengenreglerna, med EU-kommissionen redo att medla .