Vance vs Rubio: En splittring som formar USA:s Mellanösterndiplomati

Israel genomförde en parallell kampanj under kodnamnet Operation Roaring Lion, som israeliska tjänstemän beskrev som den största operativa attacken i det israeliska flygvapnets historia, med omkring 200 stridsflygplan och cirka 500 mål .

Den inledande salvan dödade flera höga iranska tjänstemän, däribland högste ledaren Ali Khamenei, och utlöste en massiv iransk vedergällning med hundratals robotar och tusentals drönare – ett svar som Iran kallade Operation True Promise IV . Under de första tio dagarna slog USA och Israel gemensamt ut över 15 000 mål i Iran, och enligt en Pentagon-briefing den 13 mars hade Irans robotuppskjutningar minskat med 90 procent och drönarattackerna med 80 procent .

Utrikesminister Marco Rubio förklarade den 5 maj 2026 att Operation Epic Fury var avslutad eftersom dess mål hade uppnåtts, och att Washington nu föredrog ”fredens väg” . Britannica noterar också att operationen avslutades den 5 maj .

Splittringen mellan Vance och Rubio

I slutet av juni 2026 – efter att ett preliminärt USA-Iran-avtal (Memorandum of Understanding) hade undertecknats – framträdde en tydlig retorisk splittring mellan vicepresident JD Vance och utrikesminister Marco Rubio .

JD Vances position: Vance gick ut i en medieoffensiv för att försvara fredsavtalet med Iran och beskrev det som ”goda framsteg” och betonade att en ”verifierbar ram” fanns på plats för ett slutgiltigt avtal . Han kritiserade offentligt israeliska attacker mot Hizbollah-mål i Beirut, kallade rapporterade civila dödsoffer för ”oacceptabla” och varnade för att ytterligare eskalering kunde underminera de pågående diplomatiska ansträngningarna – en signal om att Israels agerande hotade den sköra fredsprocessen .

Marco Rubios position: Rubio hävdade att Israel har rätt att försvara sig och fortsatte att arbeta för att sluta ett separat avtal mellan Israel och Libanon för att slå ned på Hizbollah och möjliggöra ett israeliskt tillbakadragande från södra Libanon . Han var mer hökaktig och mindre villig att kritisera israeliska operationer, och istället vände han sig mot den iranska regeringen .

Orsaken till splittringen: De två tjänstemännen kommer från konkurrerande republikanska utrikespolitiska läger – Vance från den skeptiska, återhållsamma flygeln och Rubio från den interventionistiska, pro-israeliska etablissemangsflygeln . Splittringen speglar också en tidig positionering inför det republikanska presidentvalet 2028, där Vance leder i GOP:s primärvalsmätningar men var påfallande tyst om själva kriget under den aktiva konflikten .

Läget fem månader senare (i början av augusti 2026)

• Stridsoperationer avslutade, diplomati bräcklig: Den stora militära kampanjen är avslutad och ett preliminärt USA-Iran-avtal finns på plats . Den diplomatiska ramen är dock ansträngd, och interna meningsskiljaktigheter inom administrationen försvårar ytterligare förhandlingar.
• Pågående spänningar kring Libanon och Hizbollah: Rubio fortsätter att driva ett israelisk-libanesisk avtal för att neutralisera Hizbollah, medan Vance har signalerat otålighet med fortsatta israeliska attacker, vilket skapar en motsägelsefull amerikansk hållning . The Atlantic rapporterade att USA nu förhandlar om ett land på två olika spår – lett av två män med betydligt olika stil och världsbild .
• Olösta regionala säkerhetsfrågor: Irans inledande vedergällningsattack avtog efter att avtalet undertecknades, men den långsiktiga statusen för Irans kärnprogram, Hizbollahs framtid och stabiliteten i Hormuzsundet förblir olösta . Kampanjen och dess efterdyningar har lämnat tusentals döda, miljoner på flykt och enorma skador i Iran, Libanon, Israel och Gulfstaterna .
• Interna amerikanska politiska implikationer: Kriget och dess efterdyningar har skärpt det republikanska primärvalet 2028. Vance har, trots sin tidiga återhållsamhet, positionerat sig som fredskandidaten, medan Rubio har anslutit sig till partiets hökaktiga nationella säkerhetsflygel . Bakom kulisserna erkände president Trump att Vance var ”kanske mindre entusiastisk” om konflikten, vilket skapade en öppning för Rubio att framträda som en av krigets mest framträdande offentliga försvarare .

Var står vi nu?

Det USA-israeliska kriget mot Iran uppnådde sina omedelbara militära mål på en anmärkningsvärt kort tid, men de diplomatiska och politiska efterdyningarna visar sig vara långt mer komplexa. Administrationen hanterar nu en motsägelsefull politik – med Vance som strävar efter en avspänning med Teheran medan Rubio arbetar för att begränsa Irans inflytande genom allianser med Israel och Gulfstaterna. Dessa konkurrerande strategier, tillsammans med den olösta statusen för Hizbollah, Irans kärnambitioner och avgörande globala sjöfartsleder, innebär att regionen förblir instabil. För bedömare är splittringen mellan Vance och Rubio inte bara en maktkamp i Washington, utan ett fönster mot två fundamentalt olika visioner om amerikansk makt i Mellanöstern.