USA återinför iranska oljesanktioner – vad händer nu med Hormuz-avtalet?

Här är vad juniöverenskommelsen egentligen innehöll, varför återkallelsen av oljesanktionerna är en vattendelare och vilka olösta tvister som nu hotar varje slutgiltig uppgörelse.

Juniöverenskommelsen – vapenvilan som inte varade

Den 17 juni 2026 undertecknade USA:s president Donald Trump och Irans president Masoud Pezeshkian ett 14-punkts memorandum of understanding (MOU) . De centrala delarna var:

• Vapenvila och tillbakadragande: Omedelbart och permanent upphörande av militära operationer på alla fronter, inklusive Libanon .
• Återöppning av Hormuzsundet: USA gick med på att häva sin flottblockad. Iran åtog sig att "ordna för säker passage av kommersiella fartyg utan avgift, i 60 dagar endast" .
• Lättnader i oljesanktioner: USA lovade att häva sanktionerna mot iransk oljeexport. Den 22 juni utfärdade finansdepartementet en allmän licens som gjorde det möjligt för Iran att sälja olja och petrokemikalier på internationella marknader .
• Ramverk för kärnvapensamtal: MOU öppnade dörren för längre förhandlingar om Irans kärnprogram, som skulle tas upp i senare skeden .
• Tre-stegsarkitektur: Avtalet föreskrev ett formellt slut på kriget, en lösning på Hormuzkrisen och därefter bredare kärnvapenförhandlingar .

Vid ett tillfälle cirkulerade minst tre olika versioner av MOU – alla med liknande inslag om återöppning av sundet, sanktionslättnader och kärnvapensamtal, men med olika turordning och omfattning .

Varför återkallelsen den 7 juli var en vattendelare

Den 7 juli 2026 träffades tre kommersiella fartyg av projektiler i eller nära Hormuzsundet – en LNG-tanker, en oljesupertanker och ett tredje fartyg . USA svarade med att återkalla den allmänna licens som godkänt iransk oljeförsäljning, med en avvecklingsperiod som löper ut den 17 juli . Samtidigt meddelade USA:s centralkommando att man genomfört anfall mot iranska luftvärnssystem, lednings- och kontrollnätverk, kustradarstationer, robotsystem för fartygsbekämpning och över 60 småbåtar från Iraniska revolutionsgardet .

Varför det är viktigt: Lättnaderna i oljesanktionerna var Irans främsta ekonomiska incitament för att återöppna Hormuzsundet. Genom att återkalla licensen signalerade Washington att man betraktade tankfartygsattackerna som ett väsentligt avtalsbrott . USA:s finansdepartement förklarade att "Iran bara kommer att skörda fördelar om de uppvisar gott uppförande" . Iran svarade att "det inte blir några samtal om inte Trump stoppar militära aktioner" .

De fyra låsningarna som blockerar en slutgiltig uppgörelse

Redan före eskaleringen den 7 juli höll förhandlingarna på att spåra ur. Fyra centrala tvister är fortfarande olösta:

1. Irans plan att stänga ute USA:s och Israels fartyg

Från och med 6–7 augusti 2026 granskar Irans parlamentariska nationella säkerhetskommitté ett preliminärt lagförslag som skulle:

• Förbjuda USA:s, Israels och andra "fientliga" fartyg att passera Hormuzsundet
• Införa böter på upp till 20 procent av ett fartygs lastvärde vid överträdelser
• Kräva kompensation från "fientliga länder" innan passage tillåts

Iran uppger också att man nått en överenskommelse med Oman om en föreslagen sjöväg som skulle utesluta USA:s och Israels fartyg . USA har helt avvisat alla arrangemang som begränsar navigationsfriheten. En amerikansk tjänsteman sade till CNBC: "Eventuella tillfälliga rutter kommer att vara utan hinder – det vill säga inga godkännanden eller tillstånd och inga avgifter eller vägtullar. Hormuzsundet är en internationell farled och ingen part kontrollerar farlederna eller möjligheten att passera genom dem" .

2. Tre olika versioner av avtalet

Vid ett tillfälle cirkulerade minst tre olika versioner av MOU – alla med liknande inslag om återöppning av sundet, sanktionslättnader och kärnvapensamtal, men med olika turordning och omfattning . Detta har väckt misstankar om att bägge sidor utgår från olika tolkningar av vad som överenskoms.

3. Irans frysta tillgångar utomlands

Iran prioriterar också frigivningen av sina frysta tillgångar utomlands, ett krav som förblev olöst även när juniöverenskommelsen undertecknades . Samtalen i Doha den 1 juli avslutades utan tecken på framsteg mot en varaktig fred, då bägge sidor anklagade varandra för att backa från redan överenskomna åtaganden .

4. Skör vapenvila och risk för återfall

Efter återkallelsen av oljesanktionerna och de amerikanska anfallen den 7 juli sade Irans ledning att "det inte blir några samtal om inte Trump stoppar militära aktioner" . Qatar och Pakistan medlar för att återställa vapenvilan och rapporterar "framsteg" från och med den 4 augusti, men den centrala tvisten om vem som kontrollerar Hormuzsundet och på vilka villkor är fortfarande olöst .

Sammanfattning

De återinförda amerikanska oljesanktionerna innebär ett allvarligt bakslag för juniöverenskommelsen. En slutgiltig uppgörelse för att återöppna Hormuzsundet har kört fast på Irans krav att utesluta USA:s och Israels fartyg, Teherans krav på frigivning av frysta tillgångar och ömsesidiga anklagelser om avtalsbrott. Medlingsförsök från Qatar, Pakistan och Oman fortsätter, men avtalets framtid är oviss. För de globala energimarknaderna står insatserna enormt höga: Hormuzsundet är kanalen för ungefär en femtedel av världens olja och flytande naturgas .