Hormuzkrisen: 15 fartyg attackerade och sjöfarten i fritt fall – så påverkar Iran–USA-konflikten den globala energisäkerheten

ADNOC beskrev situationen som en ”exceptionellt svår miljö” och sade att verksamheten ”påverkas betydligt” . Bolaget samordnar med myndigheter för att skydda personal och tillgångar samtidigt som man i möjligaste mån fortsätter att leverera till kunder . I uttalanden från talespersoner betecknades attackerna som oprovocerade och i strid med internationell sjörätt .

Sjöfartens kollaps: Trafiken genom Hormuzsundet nere på 10 procent

Enligt en rapport från Foreign Policy Journal har sjöfartstrafiken genom Hormuzsundet rasat till cirka 10 procent av förkrigsnivåerna . Före konflikten passerade ungefär 20 procent av världens olja och gas genom sundet .

Nedstängningen får kedjeeffekter: även Bab el-Mandeb-sundet (Röda havet) har sett kraftiga minskningar, med fem tankfartyg som bytte kurs på en enda dag i slutet av juli efter huthiattacker mot saudiska oljeanläggningar .

Militär tidslinje: Från flyganfall till vapenvila och dödläge

Krisen inleddes den 28 februari 2026, då USA och Israel genomförde flyganfall som dödade Irans högste ledare Ali Khamenei och andra toppbefäl, vilket utlöste kriget . Iran svarade omedelbart med attacker mot Israel och Gulfstaternas mål samt tog kontroll över Hormuzsundet och blockerade i praktiken passage . Revolutionsgardet (IRGC) utfärdade varningar som förbjöd passage och genomförde drönarattacker mot omanska hamnar (Duqm och Salalah) som användes av USA, samt mot oljetankers utanför Muskat .

Den 19 mars 2026 inledde USA en flygkampanj mot iranska positioner för att återöppna sundet . En kortvarig vapenvila mellan USA och Iran trädde i kraft den 7 april 2026 och stoppade de stora striderna – men sundet förblev i stort sett stängt . I början av augusti 2026 har Iran fortfarande de facto-kontroll.

Huthiernas operationer: En andra maritim front i Röda havet

Iran-stödda huthirebeller i Jemen trappade upp attackerna från mitten av 2026. I juni 2026 införde de ett totalförbud mot israelisk sjöfart i Röda havet och inledde attacker mot Israel . Den 20 juli 2026 deklarerade huthierna en maritim blockad mot Saudiarabien och attackerade två saudiska oljetankers (Encelia och Layla), och slog senare till mot saudiska Aramco-anläggningar i Yanbu och Jizan . Sjöfarten i Röda havet bromsades kraftigt till följd av detta .

En uppdatering från USA:s kongress forskningstjänst (Congressional Research Service) den 4 augusti 2026 noterar att huthierna pausade sina attacker från tidigt 2025, men återupptog dem i takt med att kriget mot Iran breddades . Huthiledningen har uppgett att målet är att kopiera Irans strategi i Hormuzsundet inom Röda havets Bab el-Mandeb-sund .

Iransk-omanska diplomatiska samtal: Framsteg, dödläge och stora eftergifter

De diplomatiska ansträngningarna har varit omtumlande:

• Slutet av juli 2026 – Iran avvisade ett omanskt förslag om regional gemensam förvaltning av Hormuzsundet och krävde större kontroll . Oman hade föreslagit en plan med frivilliga avgifter för sundets användning, med stöd från Gulfstaterna . En hög iransk tjänsteman sade till Reuters att den omanska planen ”inte hade någon chans att lyckas” .
• 4–6 augusti 2026 – Rapporter kom om betydande framsteg: Iran och Oman enades om koordinater för en tillfällig sjöfartsrutt, och Irans utrikesdepartements talesperson sade att en överenskommelse var ”i slutskedet” . Detaljerna visade dock på en föreslagen överenskommelse som skulle ge Iran kontroll över fartyg som går in i Persiska viken – en stor eftergift . Enligt den framväxande ramen skulle fartyg gå in via en iransk-kontrollerad rutt och lämna via en fil som kontrolleras av Oman .
• USA:s president Trump sade den 5 augusti att USA och Iran hade ”mycket goda diskussioner”, men Iran insisterade på att man endast förhandlade med Oman, inte direkt med Washington .

Oljepriser och regional instabilitet

Specifika riktmärken för oljepriser noterades inte i sökresultaten, men den nästan totala nedstängningen av Hormuzsundet har kraftigt begränsat den globala tillgången. Flera källor noterar att oljemarknaderna har mött extrem osäkerhet . USA:s flyganfall har dödat uppskattningsvis 1 700 iranska civila och förstört Irans infrastruktur, vilket fördjupat den humanitära och stabilitetsmässiga krisen . Arton amerikanska soldater hade dött i kriget i slutet av juli 2026, och Pentagon uppskattar att kriget kostat 37,5 miljarder dollar .

Viktiga slutsatser (i början av augusti 2026)

• Trafik genom Hormuzsundet: ~10 procent av förkrigsnivåerna
• ADNOC-fartyg attackerade: 15 träffade, 1 död, 20 skadade
• Vapenvila USA–Iran: 7 april 2026 – stoppade stora strider, men sundet förblev stängt
• Iransk-omanskt avtal: I ”slutskedet” men ger Iran kontroll över inkommande sjöfart; Iran avvisade tidigare gemensam förvaltning
• Huthiernas blockad i Röda havet: Aktiv mot saudisk och israelisk sjöfart sedan juni–juli 2026
• USA:s militära roll: Flygkampanj mot iranska positioner i sundet (mars 2026); man har avvaktat med större eskalering i slutet av juli

Läget är fortsatt mycket instabilt. Iran har effektiv kontroll över Hormuzsundet, huthiernas operationer har öppnat en andra maritim front i Röda havet, och den iransk-omanska diplomatiska linjen – trots nyliga framsteg – har ännu inte lett till en fungerande återöppning av vattenvägen.