Rymdteleskopet James Webb öppnar "skattkistan" – och visar hur universum blev genomskinligt

"Skattkistan" är vad astronomer kallar en kometär globul – en isolerad, tät gas- och stoftmoln med ett mörkt huvud och en svans som i det här fallet liknar en öppen skattkista . Den formas av den intensiva UV-strålningen från närliggande massiva stjärnor.

Inuti skattkistan: En ung stjärnhop

JWST:s NIRCam (nära-infraröd kamera) har tittat genom stoftet och avslöjat vad som gömmer sig där inne :

• Antal stjärnor: Cirka 70 stjärnor totalt.
• Ålder: Hopen är ungefär 1,3 miljoner år gammal (tidigare uppskattningar angav bara 100 000 år).
• Största stjärnan: En sällsynt O-stjärna med en massa på cirka 19 solmassor. O-stjärnor är de mest massiva, hetaste och mest lysande stjärnorna på huvudserien.
• Cirkumstellära skivor: Många av stjärnorna är fortfarande omslutna av sina stoftiga födelsemoln och omges av cirkumstellära skivor – råmaterial för planetbildning. Hopen är fortfarande djupt inbäddad i globulens stoft .

Skulpterad av ett kosmiskt monster: Eta Carinaes roll

"Skattkistans" distinkta form är ingen tillfällighet. Bara 39 ljusår nordväst (på himlen) ligger stjärnsystemet Eta Carinae . Dess huvudstjärna är ungefär 100 gånger så massiv som solen och lyser med en ljusstyrka som är cirka 5 miljoner gånger högre. Tillsammans med den närliggande hopen Trumpler 16 bombarderar Eta Carinae skattkistan med intensiv UV-strålning .

Strålningen är ett tveeggat svärd. Den eroderar globulen och skapar dess kistliknande utseende, men den hotar också att blåsa bort de cirkumstellära skivorna, vilket kan begränsa planetbildningen innan den hunnit slutföras .

Vetenskapen bakom bilden

Observationerna genomfördes inom JWST-program #5408, lett av huvudforskare M. Reiter . Programmet studerar hur unga stjärnor i Carinanebulosan samlar gas från sin omgivning och driver ut den i kraftfulla utflöden . Bilden släpptes den 6 augusti 2026 och krediteras ESA/Webb, NASA & CSA samt M. Reiter .

Bortom skattkistan: Minoriteten av galaxer som rejoniserade universum

Medan Webb tittade in i Carinanebulosan använde ett annat team av astronomer dess data för att lösa ett mycket större pussel: kosmisk rejonisation. Detta var universums sista stora fasövergång, då dimman av neutralt väte som genomsyrade det tidiga kosmos klarades upp av joniserande strålning, vilket gjorde att ljuset kunde färdas fritt.

En studie som publicerades på arXiv den 24 juli 2026 (arXiv:2607.22834), ledd av Emma Giovinazzo vid Genèves universitet, analyserade JWST/NIRSpec-spektrum från 1 428 galaxer vid rödförskjutning z = 5 till 10 (ungefär 500 miljoner till 1 miljard år efter Big Bang) .

Viktiga resultat om rejonisation

• Endast ~20 procent av galaxerna är "starka läckare": Definierat som att de har en utströmning av joniserande fotoner (Lyman-kontinuum) på över 10 procent .
• Dessa starka läckare producerade ~87 procent av de joniserande fotonerna som nådde det intergalaktiska mediet – tillräckligt för att på egen hand driva nästan hela den kosmiska rejonisationen .
• Rejonisationens slutförande: Studien följer utvecklingen av den neutrala vätefraktionen och finner att den kosmiska rejonisationen i stort sett var slutförd runt rödförskjutning 6–8, vilket överensstämmer med tidigare begränsningar från den kosmiska bakgrundsstrålningen och kvasarernas absorptionslinjer .

Varför detta är viktigt

Resultatet flyttar fokus från genomsnittliga galaxer till specifika, sällsynta galaxer som är extremt effektiva på att läcka UV-strålning. Det innebär att för att förstå rejonisationen måste man hitta och studera dessa avvikare, snarare än att förlita sig på medelvärden för hela galaxpopulationen .