Så räddade NASA:s ”Big Bang” Voyager 2:s forskning mellan stjärnorna

Tricket: värm bara det som verkligen behövs

Många av Voyager 2:s värmare var konstruerade för att hålla hela delsystem varma, även sådana som inte längre är nödvändiga för uppdraget. Genom att stänga av dessa värmare och i stället använda energisnålare alternativ för de mest kritiska komponenterna frigjorde teamet tillräckligt med energi för att behålla ytterligare ett vetenskapligt instrument i drift.

Utan åtgärden hade NASA tvingats stänga av ett tredje instrument före slutet av 2026. Då skulle bara två av sondens tre återstående vetenskapliga instrument ha fungerat .

Resultatet är att alla tre instrumenten nu kan fortsätta samla in data i minst ett år till – ungefär till mitten av 2027 eller längre – innan nästa avstängning behöver övervägas .

Manövern genomfördes den 9 juli. Då stängdes två särskilda värmare och en digital bandspelare av .

De tre instrument som räddades

Voyager 2 har redan förlorat flera instrument efter tidigare energibesparingar. De tre som Big Bang-manövern hjälper till att hålla igång är:

1. Magnetometern (MAG) – mäter magnetfält i det interstellära rymden.
2. Plasma Wave Subsystem (PWS) – registrerar plasmavågor mellan stjärnorna.
3. Cosmic Ray Subsystem (CRS) – mäter kosmisk strålning från områden utanför solsystemet.

Tillsammans utgör de mänsklighetens enda sensornätverk som fortfarande gör direkta mätningar i det interstellära rymden. Det finns för närvarande inget finansierat eller planerat ersättningsuppdrag .

En manöver med mycket små felmarginaler

Big Bang var inte en vanlig programuppdatering som enkelt kunde rullas tillbaka. Det var ett högriskförsök som i praktiken bara kunde göras en gång .

• Kommandona var oåterkalleliga. En radiosignal behövde omkring 17 timmar för att nå Voyager 2, och ytterligare 17 timmar för en bekräftelse att färdas tillbaka till jorden. Ingenjörerna kunde alltså inte ingripa i realtid om något gick fel .
• Kylan utgjorde ett allvarligt hot. Om de energisnålare värmarna inte hade hållit rätt temperatur kunde viktiga komponenter ha frusit och gått sönder permanent .
• Sondens automatiska skyddssystem kunde ha ingripit. Om Voyager 2:s omborddator upptäckte en avvikelse kunde dess felskydd ha stängt av fler system än planerat – och därmed påskyndat uppdragets slut .

Teamet ägnade månader åt att modellera, testa och kontrollera kommandosekvensen innan den skickades till sonden . Att manövern lyckades visar hur långt ingenjörerna fortfarande kan komma genom att omfördela de sista energireserverna i en rymdfarkost som sköts upp 1977.

Nästa steg: Voyager 1 står på tur

Voyager 1 följer redan en liknande energisparstrategi. Den 17 april 2026 stängde JPL-ingenjörer av instrumentet Low-Energy Charged Particle, LECP, för att skapa ungefär ett års extra tidsmarginal . Därefter återstod tre aktiva instrument: magnetometern, Plasma Wave Subsystem och Cosmic Ray Subsystem.

Big Bang-konceptet utformades från början för att kunna användas på båda Voyager-sonderna . Efter framgången med Voyager 2 planerar NASA därför en liknande omkonfigurering av Voyager 1 .

Den exakta tidpunkten är ännu inte offentliggjord. Voyager 1 har dessutom mindre och mer svårförutsägbara energimarginaler än Voyager 2, vilket kan kräva ytterligare simuleringar och anpassningar av kommandosekvensen .

Om försöket lyckas kan Voyager 1:s tre återstående instrument också få arbeta i minst ett år längre än den nuvarande prognosen. Det skulle kunna ge båda sonderna möjlighet att fortsätta leverera unika mätningar en bra bit in på 2030-talet .